Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1954 - Polyuretaner som fibrer, plaster och lacker, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1954
433
varierar med deras natur, kan man reglera
bryggbildningens hastighet genom att använda flera glykoler i olika
blandningsförhållanden. Detta är av stor betydelse då
bearbetningstiden växer med avtagande reaktionshastighet.
Chinit reagerar t.ex. avsevärt långsammare än
/,4-butan-diol. Man kan vidare fördröja bryggbildningen genom att
sätta en liten mängd syra, t.ex. saltsyra, till polyestern före
dennas reaktion med diisocyanat. ökning av
reaktionshastigheten, som ibland kan vara önskvärd, uppnås genom
tillsats av en tertiär amin till smältan efter glykolen.
Bryggbildning med diaminer sker ofta utomordentligt
snabbt, och det visade sig därför först omöjligt att erhålla
användbara produkter på denna väg. Beaktionshastigheten
beror emellertid på diaminens basisitet. Medan alifatiska
aminer är oanvändbara får man gott resultat med
aromatiska diaminer, vilkas basisitet minskats genom
införande av sura grupper i den aromatiska kärnan, t.ex.
3,3’-diklorbensidin. Man kan också påverka
reaktionshastigheten genom att byta ut diisocyanatet mot ett annat.
Bryggbildningen går snabbt för polyester och
naftylen-7,5-diisocyanat men avtar i ordning för nitrodifenyl-,
tol-ylen-, hexametylendiisocyanat.
I Storbritannien tillverkas en liknande produkt,
Vulca-prene, genom hopkoppling av en polyesteramids
atomkedjor med ett diisocyanat. Man framställer först en
poly-esteramid med molvikt ca 5 000 genom vattenborttagning
från en blandning av etylenglykol, monoetanolamin och
adipinsyra. Därefter sker en ökning av polyesteramidens
molvikt genom reaktion med ett diisocyanat. Den erhållna
produkten kan tvärbindas genom upphettning med
form-aldehydavgivande ämnen, t.ex. ett
aminformaldehydkon-densat (Vulcafor VHM) som aktiveras med en halogenerad
naftol (Vulcafor VDG), eller vid rumstemperatur med ett
polyisocyanat (Vulcafor VCC).
Man kan framställa elaster av Vulcaprene, men dess
viktigaste användningsområde anses vara för tillverkning
av plastläder. Det kombineras då med andra plaster, t.ex.
polyvinylformal, med vilken det kan blandas i alla
förhållanden. Vid hög halt av Vulcaprene får man mjuka
gummielastiska material, vid hög halt av polyvinylformal
hårda och spröda produkter. En blandning av ca 70 °/o
Vulcaprene och 30 °/o polyvinylformal är särskilt lämplig
till plastläder.
I USA tillverkas en produkt, Chemigum SL (Tekn. T.
1953 s. 763), som tycks vara praktiskt taget identisk med
Vulcollan. Enligt uppgift gör man först en polyester av en
glykol och adipinsyra. överskott på glykol används för att
polyestermolekylerna skall få hydroxylgrupper i ändarna.
Den smälta polyestern blandas sedan med underskott på
ett aromatiskt diisocyanat varvid man får en produkt som
sägs innehålla ester-, uretan-, karbamid- och amidgrupper.
Den är en lagringsbar termoplast.
Denna tvärbinds genom ytterligare tillsats av samma
eller av ett annat diisocyanat. Man får då en slutprodukt
som uppges ha följande egenskaper
Brottgräns .......................... kp/cm2 380
Förlängning .............................. °/o 750
Spänning vid 300 °/o förlängning .... kp/cm2 47
Hårdhet ........................... Shore A 65
Rivhållfasthet ...................... kp/cm2 140
Den amerikanska produkten av 1953 skulle alltså ha
större brottgräns och förlängning än den tyska av 1950.
Piaster och läcker
Åtskilliga polyuretaner av homologa alifatiska diisocyanat
och dioler har framställts. Allteftersom kolkedjan mellan
uretangrupperna blir längre har produkterna lägre
smältpunkt och minde vattenabsorption; vidare har polymerer
med udda antal kolatomer i kedjelänkarna lägre
smältpunkt än de med jämnt antal. Dessa förhållanden är
fullständigt analoga med dem som iakttagits för polyamider.
Av de glykoler som provats har etylenglykol inte givit
användbara polymerer, antagligen beroende på att den
delvis faller sönder till acetaldehyd under
polymerisatio-nen. Trimetylenglykol och hexametylendiisocyanat ger en
kristallin polymer med smältpunkt 164°C. Den synes inte
ha några fördelar framför Perlon U. Med 7,6-hexandiol
får man en polyuretan med smältpunkt 140—150°C och
mindre vattenabsorptionsförmåga än Perlon U.
Kondensationsprodukter av glykoler och diisocyanat har
åtminstone för närvarande ingen nämnvärd praktisk
användning. Av större tekniskt intresse tycks de plaster vara,
som fås vid kondensation av diisocyanat och
lågmolekylära polyhydroxiföreningar och genom kombination av
Vulcaprene med polyvinylformal eller cellulosaacetat.
Plaster av polyestrar och diisocyanat är inte särskilt
lämpliga för formsprutning, framför allt därför att
blandningar av dessa ämnen har liten hållbarhet och
diisocyanatet är giftigt och fuktkänsligt. Det synes därför
osannolikt att plaster av denna typ skall kunna konkurrera med
de nu använda.
I USA framställda polymerer av diisocyanat och
polyhydroxiföreningar kan härdas med vatten till
polykarb-amid-uretaner på i princip samma sätt som vid
framställning av Vulcollan. Produkternas egenskaper kan varieras
inom vida gränser genom val av polyol. Härdningen sker
vanligen genom att polymeren utsätts för luftfuktigheten.
Härdas en polymer av 2,4-tolylendiisocyanat och
poly-etylenglykol på rätt sätt, får man t.ex. en produkt som kan
användas som lim, lack eller plastfolium med god
elektrisk genomslagshållfasthet. Man har också framställt
skumplast genom att behandla polymeren med vatten.
Den i Storbritannien framställda, tidigare nämnda
blandningen av ca 70 °/o Vulcaprene och 30 %> polyvinylformal
kan bearbetas till pasta med lösningsmedel som bensen—
alkohol eller etylendiklorid. Pastan kan på gängse sätt
bredas ut på väv. När lösningsmedlet avdunstat är den en
böjlig och ganska seg termoplast. Efter härdning genom
upphettning med ett formaldehydavgivande ämne (Vulcafor
VHM och VDC) får den enligt uppgift utmärkt
nötningshållfasthet och seghet och är inte längre termoplastisk. En
olägenhet är emellertid att tillfredsställande pastor kan
erhållas bara med klorhaltiga lösningsmedel.
Vulcaprene kan också blandas med upp till lika vikt
cellulosaacetat. Av dessa blandningar kan man göra
pastor med aceton—etylacetat som lösningsmedel. De kan
behandlas på samma sätt som
Vulcaprene—polyvinylformal, men de kan härdas också med polyisocyanat utan
upphettning. Med en sammansättning på 70 °/o Vulcaprene
och 30 °/o cellulosaacetat får man ett plastskikt med liten
friktionskoefficient, stor nötningshållfasthet och seghet.
Plastläder framställt på detta sätt uppges bli av god
kvalitet.
Blandningar av Vulcaprene och cellulosaacetat ger också
läcker som sägs vara särskilt lämpliga för polering eller
lackering av gummikläder. De fungerar härvid som ett
segt överdrag med god vidhäftning och nötningshållfasthet.
För att lackens adhesion till gummit skall bli
tillfredsställande bestryks detta före vulkaniseringen med en lösning
av 2 delar Vulcapren och 1 del polyisocyanat i lika delar
bensen och aceton. En del av isocyanatet tränger in i
gummit och binder Vulcaprenet kemiskt vid detta. Lacken
häftar mycket bra vid det erhållna gränsskiktet.
Man kan vidare blanda Vulcaprene med delvis
hydro-lyserat läder. Detta fås genom kokning av läderskrot i
vatten under ca 30 min. Det erhållna termoplastiska
materialet kan i fuktigt tillstånd blandas med Vulcaprene. När
vattnet avlägsnats genom upphettning är materialet segt
och läderartat. Det kan överföras till en styv pasta med
lösningsmedel som bensen—alkohol,
toluen—metyletyl-keton eller toluen—aceton. Pastan kan läggas på väv
enligt gängse metoder och efter härdning med Vulcafor
VHM och VDC (polyisocyanat kan inte användas) får man
ett segt och böjligt plastläder med stor nötningshållfasthet,
om blandningen är rätt sammansatt. Enligt uppgift är
45—52 %> läder lämpligast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
