Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1954 - Röntgenkristallografisk apparatur för industrin, av Roland Kiessling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Röntgenkristallografis]* apparatur
för industrin
Docent Roland Kiessling, Stockholm
Under de senaste åren har en hel del nyare
apparatur, såsom monokromatorer av olika slag,
GM-räknare och värmekameror i stor
utsträckning tagits i bruk för röntgenkristallografiska
undersökningar. Därigenom har även
röntgendif-fraktionsmetoderna i större utsträckning än
förut blivit ett viktigt industriellt hjälpmedel
för identifiering av fasta faser, studium av
ut-skiljningsfenomen och fasomvandlingar,
kvantitativ analys av blandningar av fasta faser
m.m.
Röntgenstrålningens sammansättning
Röntgenstrålning uppstår då snabba elektroner
kolliderar ined atomer. I de vanliga röntgenrören
alstras elektronströmmen av en glödkatod eller
också genom jonisation av luft vid lågt tryck.
Den erhållna elektronströmmen accelereras och
fokuseras på en metallyta (anoden). Under
lämpliga betingelser erhålles en för
anodmate-rialet (antikatodmaterialet) karakteristisk
strålning. Beroende på elektronövergångarna inom
metallens atomer erhålles olika serier av
karakteristisk våglängd, K-, L-, M- och N-serierna.
För kristallografiska undersökningar används
uteslutande Ä"-serien. Denna består av strålning
med två olika våglängder och med olika
intensitet (fig. 1). De kallas Koc- och Äß-strålning. I
verkligheten består Ä/x-strålningen av Koct- och
Koc2-strålning vilka har närliggande våglängder.
Även ^-strålningen är inhomogen men en
strålning Kß2 överväger mycket i intensitet.
Våglängdsfördelningen beror dels på
antikatodmaterialet, dels på den accelerationsspänning, som
används för elektronerna. Varje element har en
karakteristisk strålning med bestämd våglängd
och man kan välja våglängd genom att använda
lämpligt antikatodmaterial.
Även ett röntgenrör för monokromatisk
strålning lämnar alltså en mycket heterogen
strålning. Dels finns förutom Äac-strålning en
avsevärd strålningsintensitet Kß ined annan
våglängd, dels ingår som bakgrund även en
strålning med kontinuerligt spektrum. Denna har
särskilt vid mindre våglängder en icke obetydlig
intensitet, och dess gräns mot liten våglängd be-
548.73
stäms endast av röntgenrörspänningen och är
oberoende av antikatodmaterialet.
De senare årens apparatutveckling har i stor
utsträckning gått ut på att framställa strängt
monokromatisk röntgenstrålning. Orsakerna
härtill är många. Då röntgenstrålar träffar ett
kristallgitter är villkoret för interferens att
Braggs välkända relation uppfylls. Den är för
en godtycklig reflex
2 d sin 0 — n • X
där d är avståndet mellan de gitterplan, som
alstrar reflexen, ß är strålningens glansvinkel
(vinkeln mellan infallande och avböjd stråle är då
2 0), n är reflexens ordning, och X är den
infallande strålningens våglängd.
Betraktar man första ordningens reflexer i ett
givet gitter, får man därför ett visst
interferens-system vid bestämda avböjningsvinklar endast
om X är konstant. Detta villkor är i allmänhet
ej helt uppfyllt. Används exempelvis
Ar-strål-ning från koppar (fig. 1), ger ett givet gitter dels
ett interferenssystem för Aro;-strålningen, dels
även samtidigt ett för Äß-strålningen. Slutligen
ger den kontinuerliga bakgrundsstrålningen
(bromsstrålningen) en diffus kontinuerlig
strålning i alla riktningar, särskilt vid mindre
vinklar. Registreras interferenserna på film får man
alltså två interferenssystem, karakteriserade av
vissa bestämda avböjningsvinklar samt dessutom
en icke obetydlig bakgrundssvärtning.
/Cß-reflexerna är i allmänhet lätta att identifiera
om inan känner strålningens våglängd. Deras
intensitet kan också avsevärt minskas om rönt-
Fi(j. 1.
Intensiteten hos
den
karakteristiska röntgenstrålningen från
koppar och
molybden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
