Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Konstruktioner för Stockholms tunnelbana, av Georg Gyldenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 maj 1954
479
Fig. 18. Station Rådmansgatan; tvärsektion och detaljer.
väggen i viss utsträckning kan bli utsatt för
passivt jordtryck. Detta i förening med det
förhållandet, att trycket mot bottenplattan kan väntas
bli olikformigt fördelat, har medfört, att
ramkonstruktionen har måst ges relativt kraftiga
dimensioner. Oin sättningarna kommer att hålla
sig inom det av geoteknikerna beräknade måttet
10 cm behöver man inte vidta andra anordningar
än att justera upp spår och plattform. Skulle
man däremot få större sättningar måste man
sätta in domkrafter och lyfta den övre delen av
konstruktionen jämte mellanbjälklag och
mellanpelare. Man har utfört anordningar för att
underlätta domkrafternas insättande.
Grundläggningen för stationen går ned till
lägst 2 m under havets medelvattenyta. För att
hålla borta vattnet under byggnadstiden företog
man en mindre grundvattensänkning (fig. 17);
man pumpade 1 000—1 500 1/m vatten.
I Sveavägen mitt för Thulehuset ligger tunneln
på ett flera meter tjockt lager av lös lera, och
här var pålning obetingat nödvändig för att man
inte skulle få orimligt stora sättningar. Erfaren-
heterna från försöken att påla vid
Rådmansgatans station var emellertid nedslående och det
gällde att använda en pålningsmetod som
eliminerade risken för sättningar hos angränsande
byggnader, vilka inte alla är grundlagda på
pålar. Man förfor därför på så sätt, att man först
l yggde tunnelkonstruktionen direkt på leran
och med hål ursparade för rälspålar i botten- och
takplattan (fig. 18). Därpå slogs pålarna genom
hålen med en krän, som stod på tunneltaket.
Byggnaderna hölls under noggrann observation,
men några sättningar kunde inte observeras. Om
någon tendens till sådana hade visat sig, avsåg
man att övergå till att trycka ned pålarna
hydrauliskt med tunnelkonstruktionen som
mot-håll. Pålarna fastgöts i bottenplattan med hjälp
av särskilda förankringsjärn.
Kungsgatans station (fig. 19 och 20) har sin
mittpunkt i gatukorset Kungsgatan—Sveavägen
och når med sina uppgångar från
plattformsändarna dels till Tunnelgatan och dels till en
gångpassage genom den blivande
höghusbebyggelsen söder om Oxtorgsgatan. Eftersom trafik^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
