Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Böcker - Circuit theory of electron devices, av Folke Bolinder - Welding, brazing and metal cutting, av R Gunnert - Sauerstoffverbindungen II, av Holger Erdtman - Aluminium-Freileitungen, av G Atterberg - Måling av varmegjennomgangstall for vegger og bjelkelag i trehus ved hjelp av termoelektriske varmestrømsmålere, av Anders Engwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
TEKNISK TIDSKltlFT
frekvenstransformatorns ekvivalenta schema uppdelats i
en ideell transformator och ett nät innehållande
transformatorns ofullkomligheter. De tre följande kapitlen
behandlar gasfyllda rör samt enfas- och flerfasnätlikriktare. Här
kan den anmärkningen göras, att kapitlen, vilka mer
tillhör starkströmstekniken, fått för stort utrymme, ca en
sjättedel av hela boken. En del av detta utrymme kunde
ha använts till ett fördjupat studium av de övriga
radiokapitlen.
Efter en genomgång av avstämda högfrekvensförstärkare
och bandpassförstärkare kommer så ett trevligt kapitel
om klass-B- och klass-C-förstärkare, där bl.a. det
ändamålsenliga Vy—ua-diagrammet används.
De två följande kapitlen behandlar oscillatorer samt
modulation och demodulation. I slutkapitlet ges en god
framställning av transistorernas kretsteori. Trots den oerhört
snabba utvecklingen på transistorområdet kommer de i
boken genomgångna grundkopplingarna jordad bas,
jordad kollektor och jordad injektor säkerligen att förbli
aktuella en lång tid framåt.
Institute of Radio Engineers’ standardsymboler används
genomgående i hela boken. Varje kapitel är försett med
en mängd problem, vilka dock tyvärr saknar svar. Såväl
tryck som figurer är av hög kvalitet.
Bortsett från de nämnda kapitlen behandlande gasfyllda
rör och nätlikriktare lämpar sig boken bra som ett
komplement till de elementära radiotekniska kurserna vid
våra högskolor. En sak som dock kommer att avsevärt
minska dess spridning är det höga priset. Folke Bolinder
Welding, brazing and metal cutting, av E Molley.
George Newnes, London 1953. 192 s., 236 fig. 15 sh.
Boken är avsedd att ge en samlad uppställning över
moderna svets-, skär- och lödmetoder. Detta ändamål fyller
den i stort sett väl. Metoderna är behandlade i avseende
på principer, apparatur och handhavande. Dock har några
viktiga metoder, bl.a. arcatomsvetsning icke kommit med.
Svetsning av icke-järnmetaller representeras i huvudsak av
acetylen-syremetoden.
För svets- och hårdlödning har en i viss mån
förvirrande nomenklatur använts, och den sistnämnda metoden
behandlas egentligen endast i fråga om aluminium och
rostfritt stål. Den praktiska tillämpningen av svetslödning är
ganska väl behandlad, men man skulle med
tillfredsställelse ha sett den teoretiska delen något utvidgad, särskilt
1 fråga om olika lod för hårdlödning. Ugnslödning
behandlas i ett kort kapitel. I fråga om gasskärning behandlas
närmast ett par engelska skärmaskiner och lämpliga
värmegaser. Båggasskärning har givits ett eget kapitel.
Behandlingen av metodernas användning är begränsad till
två områden, nämligen skeppsbyggeri och biltillverkning.
Förf. har särskilt visat sitt intresse för det senare
tillämpningsområdet. Speciellt påvisas användningen av portabla
söm- och punktsvetsapparater enligt
motståndsvetsprin-cipen, medan bågpunktsvetsning inte är omnämnd.
Fix-turer för tillverkning av bildelar visas i ett antal
instruktiva bilder. Hårdsvetsning med stellit visas på ett
överskådligt sätt.
Boken ger en allmän överblick över svetsmetoder och
något om deras tillämpning utan att med sitt begränsade
omfång ha någon möjlighet att utförligt behandla bela
svetstekniken. R Gunnert
Sauerstoffverbindungen II: Aldehyde, 4:e uppl., av
Otto Bayer. Methoden der organischen Chemie (Houben—
Weyl) bd 7, del 1. Georg Thieme, Stuttgart 1954. 556 s.,
2 fig. 82 DM.
I sjunde bandet av den nya "Houben—Weyl" (Tekn. T.
1953 s. 295) redogöres med stor utförlighet för hur man
kan framställa aldehyder, t.ex. genom att direkt införa en
aldehydgrupp eller en aldehydisk organisk rest i en
förening eller genom att omvandla andra grupper till
aldehyd-grupper genom oxidation eller genom omlagrings- eller
nedbrytningsreaktioner. Vidare beskrivs aldehydernas
otaliga omvandlingsreaktioner. I särskilda avsnitt behandlas
bl.a. aldehyders isolering, rening och stabilisering.
Aldehvderna utgör på grund av sina mångskiftande
reaktioner nyckelsubstanser i den syntetiska organiska kemin
och boken utgör en sannskyldig nyckel till aldehydkemin.
Detaljerade utföringsexempel ger läsaren möjlighet att
bedöma alternativa vägars svårighetsgrad. Boken ger dock
ofantligt mycket mer. Ofta framskymtar vetenskapligt
intressanta och stimulerande paralleller med andra
reaktioner, kritiska synpunkter, och ständigt märker man
bearbetaren stora personliga erfarenhet. Utgivaren tackar
den tyska kemiska industrin, som "unter beträchtlichen
Opfern ihre besten Fackkollegen fiir die Mitarbeit
frei-gestellt bat". Resultatet är också alldeles glänsande.
Genom att akademiskt utbildade, tekniskt erfarna, aktiva
forskare skrivit den nya "Houben—Weyl" är den lika
värdefull för såväl den rent vetenskapliga som den
tekniska forskaren.
Genom sin strängt systematiska uppläggning är
aldehyd-bandet lätt att hitta i, men det är därutöver synnerligen
läsbart. Man igenkänner givetvis läroböckernas vanliga
"generella metoder" men finner, att syntetisk organisk
kemi dock starkt skiljer sig från lärobokskemin. Här
finner man de eleganta, oortodoxa syntesmetoderna, för vilka
man ofta har den kemiska tekniken att tacka, och däri
ligger en stor del av "Houben—YVeyls" värde för syntetikern.
Boken är i högsta grad modern.
Författarregistret omfattar ett trettiotal trespaltiga och
sakregistret ett tjugotal dubbelspaltiga sidor. Ett studium
av det förra har sitt intresse. Av det framgår vilken
härskara av organiska kemister, som hjälpt till att bygga upp
den syntetiska organiska kemin och vilka av de mera
namnkunniga, som bidragit med nya och vilka som i sin
forskning väsentligen utnyttjat de redan kända metoderna.
"Houben—Weyls" fjärde upplaga är omistlig.
Holger Erdtman
Aluminium-Freileitungen, 7:e uppl., av P Behrens, H
Meyer & J Nefzger. Aluminium-Verlag, Düsseldorf 1954.
212 s., 106 fig., 27 tab. 19,20 DM.
Den föregående upplagan av denna bok utkom 1943.
Utvecklingen på området har sedan dess nödvändiggjort en
omarbetning.
Boken handlar om aluminium som material i linor för
elkraftdistribution samt om förfaringssätten för att dra ut,
spänna upp och skarva sådana linor. Konstruktiva data för
projektering av kraftledningar har samlats i ett särskilt
slutavsnitt, som i stort sett baserar sig på utdrag ur de
tyska normerna.
Renaluminiumlinor, ferallinor av olika slag och även
"Aldrey-linan" behandlas utförligt. I de flesta avseenden
görs jämförelser med kopparlinor. I kapitlet om
lindragning visas de bromsanordningar, som i Tyskland används
för att lyfta linan från marken under utdragningen.
Många slag av linjemateriel, såsom isolatorinfästningar,
avspänningsdon och avgreningsklämmor beskrives, dock
huvudsakligen för kraftledningar med stödisolatorer.
Presskarvar och vridskarvar, som är vanliga i Sverige och
sannolikt välkända i Tyskland, nämns ej.
Boken gör ett gott intryck. Den är klart disponerad och
erbjuder som lärobok ett lättfattligt innehåll även för dem
som inte dagligen sysslar med kraftledningar.
G Atterberg
Måling av varinegjennomgangstall for vegger og
bjelkelag i trehus ved hjelp av termoelektriske
vanne-strømsmålere, av A Tveit. Norges Byggforskningsinstitutt
Särtryck nr 8. Tanum, Oslo 1953. 6 s., 6 fig. 1,50 nkr.
Detta särtryck utgör ett koncentrat av
Byggforskningsinstituttets rapp. nr 8 (Tekn. T. 1954 s. 395) och skiljer sig
från denna huvudsakligen genom att mätresultaten
utelämnats. Anders Engwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
