Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Vattenbyggnadskonstruktionerna vid Kilforsens kraftstation, av Sten Elfman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
TEKNISK TIDSKltlFT
k
cm/h
moränsanden ........... 0,2—0,3 (normalt)
leriga moränen ......... 0,0005
leriga mjälan ........... 0,001—0,003
Omfattande borrningar har utförts för att
utröna de lösa jordlagrens tjocklek och
beskaffenhet samt bergets läge och kvalitet.
ringsdammen ligger, består i älvfåran av
blockförande stenigt grus (älvavlagring) av några
meters tjocklek. På vänstra stranden är jordlagren
ca 9 m tjocka och består huvudsakligen av sand.
På högra stranden finnes lager av sten, grus och
finmo med varierande tjocklek.
De lösa jordlagren inom det område ca 5 km
OSO om Imnäsforsen, där fördelningsbassängen
ligger, består i huvudsak av moränsand, som
överlagrar berget. Ovanpå denna ligger ett lager
lerig morän med en maximitjocklek av 2,4 m
och ovanpå denna kommer högst upp ca 4 m
lerig mjäla. Vattengenomsläppligheten k är för
Fig. 2. Vattenföringens varaktighet vid olika regleringsgrad;
t.v. vinter (1 okt.—31 mars), t.h. sommar (1 april—30
sept.).
Geologi
Södra delen av området mellan Fjällsjöälvens
nedre lopp och Ångermanälven (fig. 3) uppbyggs
av sedimentgnejs (leptitgnejs), en mörkgrå,
relativt finkornig, vanligen ganska glimmerrik och
tydligt förskiffrad bergart. Sedimentgnejsen är
den för tunnelsprängning minst lämpliga av
områdets tre huvudbergarter.
Områdets mellersta del består av gnejsgranit,
en grå, inedelgrov, delvis mot diorit tenderande
bergart med vanligen tydlig förskiffring. Ur
tun-neldrivningssynpunkt är denna bergart
fördelaktigare än sedimentgnejsen.
Områdets norra del består av granit av
Rev-sundstyp, som här är en grå, grov, vanligen
homogen och fullt massformig porfyrisk granit
med stora, vanligen grå kalifältspatkristaller. På
det hela taget är Revsundsgraniten inom detta
område hel och avgjort lämpligare än både
sedimentgnejsen och gnejsgraniten för utsprängning
av bergrum.
De lösa jordlagren vid Imnäsforsen, där regle-
Fig. 4. Utbyggnadsalternativ med två stationer.
Fig. 3. Berggrunden vid Kilforsen.
Alternativa utbyggnadsförslag
Vid undersökningarna av lämpligaste
utbyggnad av nedre Fjällsjöälven utkristalliserades två
huvudalternativ. Enligt det första skulle
Fjäll-sjöälvens vatten uppdämmas med en damm vid
Imnäsforsen och ledas genom en nybyggd
vattenväg till Näsforsen i Ångermanälven.
Vattenkraften skulle utnyttjas i en enda kraftstation,
placerad någonstans vid den nya vattenvägen.
Enligt det andra alternativet skulle älven
dämmas dels vid Imnäsforsen, dels vid Kilforsens
nacke. Från Kilforsen skulle vattnet ledas genom
en tunnel till Fjällsjöälvens utlopp i
Ångermanälven. Vattenkraften skulle utnyttjas i två
kraftstationer, en vid Imnäsforsen och en vid
Kilforsen (fig. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
