Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Andras erfarenheter - Atombatterier, av SHl - Acceleration av tunga joner, av SHl - Flytande oxidationsskydd för smält aluminium, av SHl - Elektrostatisk separering av emulsioner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
TEKNISK TIDSKltlFT
rier är givetvis dess små dimensioner, ringa vikt och stora
livslängd. Det uppges från USA att man konstruerat ett
atombatteri varmed vanliga blixtlampor kan utlösas och
ett med tritium som aktivt ämne. Det senare ger svag
ström vid upp till 400 V och har 18 års livslängd
(En-gineers’ Digest febr. 1954 s. 41; Mechanical Engineering
mars 1954 s. 265; Engineer 9 apr. 1954 s. 545; Business
Week 10 apr. 1954 s. 83; Chemical Engineering News 19
apr. 1954 s. 1622). SHl
Acceleration av tunga joner. De svårigheter som möter
vid framställning av starka jonströmmar av tunga joner
med hög energi (Tekn. T. 1953 s. 456) består dels i att
konstruera en jonkälla med tillräcklig
produktionsförmåga dels i att genomföra jonernas acceleration så att en
stor jonström uppstår.
Försök utförda med Oak Ridges 63" (160 cm) cyklotron
har visat att bland de typer av acceleratorer som nu står
till förfogande kan cyklotroner med fast frekvens ge de
starkaste strömmarna av tunga joner. Man har i den
erhållit t.ex. mer än 50 ^A av N^-joner med 25 MeV.
Stockholms-cyklotronen (Tekn. T. 1953 s. 413), vars magnet är
225 cm i diameter, bör kunna ge lika stora jonströmmar
med betydligt större energi. En förutsättning är givetvis
att man till den använder en lika effektiv jonkälla som i
Oak Ridge.
Där utnyttjas en sådan av varmkatodtyp i vilken en
ljusbåge med stor intensitet vidmakthålls av elektroner från
en grov glödtråd av tantal upphettad med 400 A likström.
Ljusbågen är innesluten i en kammare av grafit, och en
isolerad anod i dennas ena ända reflekterar elektronerna
varigenom ljusbågens intensitet ökas. Joner uppstår bara
om denna är tillräckligt stor och gastrycket i kammaren
är så lågt att återbildning av molekyler blir liten. Jonerna
lämnar kammaren genom en spalt och accelereras i en
kanal ansluten till en av cyklotronens D-elektroder. Med
denna jonkälla har man erhållit mer än 20 mA N^-joner.
Med kvävejonerna har man bombarderat deuterium,
beryllium, bor 10, bor 11, kol, kväve, syre och svavel.
Tvärsnittet för de studerade kärnreaktionerna är av
storleksordningen 10-26 cm2. I stort sett har två reaktionstyper
iakttagits. Vid den ena byter två tunga partiklar en lätt
varefter följer y-strålning eller utsändning av ännu en
lätt partikel, t.ex. ™B(UN)UNUB. Vid den andra förenas
två atomkärnor under utsändande av ett fåtal
elementpartiklar, t.ex. 32S(MN)44Sc21H.
Resonansfrekvensen för acceleration av N^-joner är 5,1
Mp/s. Det har visats att man kan konstruera en oscillator,
omställbar till frekvenser inom det område som behövs
för acceleration av bor-, kol-, kväve-, syre-, fluor- och
neonjoner. Man kan också justera magnetfältet så att det
får lämplig form och intensitet för olika jonslag.
Forskningen inom kärnkemi och kärnfysik har i viss
mån hindrats av bristen på metoder för framställning av
element med större atomnummer än plutoniums.
Tillverkning i tillräcklig mängd av sådana isotoper har hittills i
allmänhet kunnat ske bara genom enkel neutroninfångning.
De isotopmängder, som erhållits genom bombardemang
med C8+ eller He^, har i de flesta fall varit mycket små.
Nya möjligheter har emellertid öppnats genom att man
nu kan erhålla relativt stora strömmar av tunga joner,
och det anses fullt utförbart att konstruera en accelerator
i vilken isotoper med atomnummer upp till 104 och
masstal upp till 260 kan framställas. Den bör vara en
cyklotron med fast och ställbar frekvens och ca 250 cm
diameter. Stockholms-cyklotronen synes nära uppfylla denna
storleksfordran.
Den energi till vilken joner kan accelereras beror på
deras laddning; tre- och fyrvärda joner bör kunna ges 100
—225 MeV. För att övervinna Coulomb-barriären vid uran
och plutonium fordras 70—90 MeV men det är önskvärt
att ha en viss marginal (R S Livingston i Nature 9 jan.
1954 s. 54). SHl
Fig. 1. Flytande
lock för smält
aluminium.
Flytande oxidationsskydd för smält aluminum. För att
hindra förlust av metall och värme vid smältning av
aluminum i gjuterier har man av värmeisolerande betong
gjort en rund platta i fyra segment som flyter på
metallen (fig. 1). Betongen är ytbehandlad så att den inte
väts av metallen. Den minskar värmeförlusterna och
samtidigt metallens oxidation (Light Metals jan. 1954 s. 23).
SHl
Elektrostatisk separering av emulsioner. Inom
petroleumindustrin ställs man ständigt inför problemet att
separera vatten, syror, alkalier och lösningsmedel från
råolja och raffinerade produkter. Man har hittills använt
elektrostatisk separering bara för att avlägsna salt ur
råolja som innehåller saltlösning i form av en suspension av
fina droppar eller som emulsion.
Då saltet vid oljans raffinering orsakar korrosion,
försämrar värmegenomgång genom beläggning på värmeytor
och påskyndar koksbildningen vid destillation, måste det
avlägsnas så fullständigt som möjligt. Vissa blandningar
kan separeras genom avsättning, men de mer permanenta
behandlas kemiskt eller elektriskt. Vattenlösningar med
högt pH avlägsnas i avsättningsbehållare genom tillsats
av t.ex. tvålar av oljesyra, fasta fettsyror, flytande,
mättade fettsyror, linolsyra och liknande ämnen vilka gynnar
snabb koagulering av vätskedropparna.
I många fall anbringas ett växelfält på 16,5—33 kV över
avsättningsbehållarna. Dessa kan vara upp till 3,6 X 12 m
och är dimensionerade för passage av 600—9 500 m3/dygn
olja. Det är inte ovanligt att separeringen sker vid upp till
15 kp/cms tryck. Spänningen erhålles genom
upptransformering av 60 p/s växelström. Med denna metod kan man
vanligen avlägsna minst 90 °/o av saltlösningen på ca 20
min.
Av flera skäl är det också nödvändigt eller önskvärt att
avlägsna vatten, tvålar, syror, alkalier och andra
föroreningar i petroleumprodukter. Vanliga elektrostatiska
apparater kan inte användas för detta ändamål därför att de
vanligen inte kan sänka föroreningshalten under 0,3—0,5 %
medan man ofta fordrar att den skall vara mindre än
0,03 °/o. I USA har man emellertid nu konstruerat en ny
tvp av elektrostatisk apparat i vilken man hoppas kunna
avlägsna praktiskt taget alla ledande ämnen ur
petroleumprodukter.
Apparaten arbetar med hög likspänning (dock under
50 kV), och elektroderna är ordnade så att jämn
strömtäthet erhålles i hela kärlet. Genom att använda likspänning
undviker man återbildning av emulsion i avsättningskärlet.
Metoden har först på senare tid kunnat tillämpas därför
att man tidigare saknat tillförlitliga likriktare för höga
spänningar. En apparat för behandling av 1 440—1 800
m3/dygn olja väntas kosta högst 100 000 Man räknar då
med en uppehållstid för oljan på 15 min vilket i allmänhet
anses tillräckligt. I särskilt svåra fall kan dock en
uppehållstid på 1 h behövas, medan den för vanliga
avsättningsbehållare i regel är 24 h.
Man väntar att apparaten genast skall få användning för
avlägsnande av föroreningar i smörjoljor så att en klar
produkt erhålles. Oblanka oljor fås nämligen ibland vid
neutralisering med alkali, och bara 0,02 °/o vatten kan
orsaka grumling. För att avlägsna vatten har man hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
