Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Brasiliens järn- och manganmalmer, av Olof H Ödman - En kontinuerligt regenererbar framkallare - Spannmål torkas i fluidiserad bädd - Kvaternära ammoniumbasers giftighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 10. Munyanmahnéns utgående i den uthuggna
urskogen.
200 km N om Amasonfloden, har ett relativt
gynnsamt läge. Ett brasilianskt företag,
Industrin e Comméreio de Minerios S.A. ("Icomi"),
i vilket Bethlehem Steel är delägare med 49 %,
håller nu pä att bygga ut fältet för produktion,
vilken beräknas kunna komina i gång omkring
år 1956.
Malmfältet ligger i jungfrulig djungelmark och
utbyggnaden innebär icke blott järnvägsbygge
utan även anläggande av ett samhälle vid
gruvorna och av en hamn vid Amasonfloden.
Företaget står under ledning av en amerikansk
geolog, men personalen i övrigt är huvudsakligen
brasiliansk. I augusti 1953 var
järnvägsstak-ningen i del närmaste avslutad och planeringen
av samhället i full gång. Arbetet utfördes efter i
förväg noggrant uppgjorda planer och det var
en glädje att se hur perfekt organisationen
arbetade. Förhållandena vid det nuvarandet lägret
var visserligen primitiva, men man märkte, hur
man i alla avseenden väl utnyttjade modern
teknik och moderna medicinska erfarenheter.
Man siktar i första hand till en produktion av
500 000 t/år malm, varav en del i proportion till
kapitalinsatsen går till Bethlehem Steel och
resten disponeras av brasilianarna.
Fältet upptäcktes så pass sent som 1941, då en
prospektor på hemväg i sin kanot nedför Rio
Amapari, som flyter genom malmfältet, till
ballast tog en tung svart sten från en klippa i
strandkanten (fig. 9). Den tunga stenen visade
sig sedermera vid analys vara högvärdig
manganmalm. Den nu avslutade diamantborrningen
på sammanlagt omkring 10 km borrhålslängd
har visat 15 Mt malm med ca 46 % Mn. Den
skeppade malmen kommer dock att hålla
närmare 49 % Mn efter urtvättning av lera, som
ingår i malmen. Malmen uppträder i ett flertal
separata kroppar, inordnade i ett bestämt stråk,
som ännu icke blivit definitivt avgränsat.
Av berggrunden inom området med den täta
urskogsväxtligheten och den djupa tropiska
vittringen ser man endast föga, men man vet att
den i stojt består av sediment, amfibolit ocli
granit. Möjligen tillhör dessa bergarter
Minasserien och det är tänkbart att de kan
parallelli-seras med likartade formationer inom de
järnmalmsförande områdena i Venezuela.
Manganmalmen är fast och hård och bildar utgåenden,
vilka nu, sedan djungelvegetationen borthuggits,
framträder i markerade höjdryggar (fig. 10).
Kn del sträk i de relativt hårt metainorfoserade
sedimenten för en viss manganhalt, t.ex. i form
av manganhaltig granat, möjligen även karbonat.
Genom den kraftiga kemiska vittringen har
sedimentens beståndsdelar sönderdelats, varvid
främst kiselsyra lakats ut. I en ytlig, anrikad
zon kvarstår manganen, nu i form av oxider och
hydroxider, samt en del lersubstans som rest
efter silikaten. Malmen är således en kemisk
re-sidualbildning av samma slag som den i Morro
da Mina. Som förhållandet vanligen är vid denna
genetiska malmtyp, har malmerna ett ringa
djupgående och spetsar oregelbundet ut redan
vid 50—60 m djup. Den finkorniga, hårda
malmen är ofta porös samt visar njurformade,
konkretionära och stalaktitiska strukturer.
Litteratur
1. de Moraes, L J ni.fi.: The iroii ore depusits of Brazil. Synii>.
sur les Giseiiients de Fer du Monde. XlXe Congr. Géol. internat.,
Alger 1952.
2. Tysklind, I-;: Jiirnhaiilerinuens ulveeklinu i Brasilien. H|ad
Bergs-liant. Vänner 1951 s. 197—228.
.’!. Sanders, K II: hon ores at llabira, Bruzil. lust. Min. & Metall.
Bull. No. 346 (1933).
En kontinuerligt regenererbar framkallare, som
alltså inte behöver försättas periodiskt med färsk lösning,
innehåller vanadin. Detta möjliggör nämligen
elektrolytisk regenerering.
Spannmål torkas i 1’luidiserad bädd, varvid en 80 °C
luftström pressas in i bottnen av en tratt fylld ined
spannmål.
Kvaternära ammoniumbasers giftighet är så stor alt
man i USA överväger att förbjuda deras användning som
desinfektionsmedel i livsmedelsindustrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
