Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Föredömligt uppträdande, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
hur det präglas av traditionslöst och krasst
materiellt tänkande samt även av en tydlig
anti-religiös inställning.
Vad beträffar traditioner och vördnaden för
traditioner, vilka senare ofta är nära förbundna med
den religiösa tron, må här blott följande sägas.
Traditioner kan ge oanad styrka — se blott på
förhållandena i England — men i vissa fall kan
de bli till ohägn, om en oresonlig vördnad för
dem försvårar en sund och omdömesgill
utveckling. Innesluter man i traditionerna bevarandet
av en hög standard i personligt uppträdande, är
de en dyrbar gåva och en skatt, som måste väl
vårdas.
Att ändra sig till det bättre
Om människor blott rätt förstode, hur mycket
ett gott uppträdande betyder för samarbetet och
samvaron med andra, skulle de säkert göra sig
mer besvär för att komma underfund med sig
själva och sina brister samt försöka avhjälpa de
värsta av dessa. Detta är aldrig omöjligt och
aldrig för sent, om man bara vill. Oscar Wilde
skrev en gång, att "den enda skillnaden mellan
ett helgon och en syndare är, att ett helgon har
ett förflutet, under det att en syndare har
framtiden för sig". Det gör ingenting, om det
händelsevis skulle vara en gammal syndare, som vill
bättra sig.
Det finns emellertid många människor, som av
missriktad självhävdelse eller på grund av
bristande omdöme anser sig vara så felfria och så
mycket bättre och klokare än andra, att de tror
sig kunna ignorera andras omdöme och råd. Dessa
människor erkänner sällan, kanske aldrig, ett
begånget fel, och lika sällan framför de en ursäkt.
De vill liksom visa utåt att de är ofelbara, och
de synes ofta tro, att de skulle förlora i
auktoritet, om de skulle framföra en ursäkt. Sådant
självbedrägeri är farligt, och det bringar nästan
alltid vederbörande i svårigheter, alldeles oavsett
det medlidsamma löje de drar över sig. Det är
fullt mänskligt att fela, och gentlemannen
erkänner omedelbart, om han gjort ett fel eller
misstag.
Läromästaren — erfarenheten
Jag har redan nämnt några av de viktigaste
faktorerna, som utövar inflytande på människornas
uppträdande, men den verklige läromästaren,
som praktiskt visar oss, hur man bör och hur
man icke bör uppträda, är erfarenheten. Denna
ger alltid en fast grund att bygga på, och ur våra
erfarenheter hämtar vi alltid mer värdefulla
lärdomar för det praktiska livet, än vad vi kan läsa
oss till ur böcker. Detta gäller dock endast under
en förutsättning: att vi förstår vad vi upplevat
och att vi värdesätter de lärdomar vi har vunnit
på ett riktigt sätt. Detta är inte alltid så lätt, och
mången saknar denna förmåga i avsevärd grad.
Man möter ofta människor, som vitt och brett
talar om sina erfarenheter, som kan vara både
bittra och dyrköpta, men snart märker man
ganska tydligt, att de icke har rätt förstått, vad
de har upplevat. De har kört huvudet i väggen
och fått sig en ordentlig smäll, men de har inte
kunnat klara ut, varför så har skett. De
fortsätter i det gamla spåret, och snart får de sig en
ny törn. De har ingenting förstått, ingenting lärt
och mycket snart har de glömt allting. De är
nästan värre än Bourbonerna, vilka enligt
Talley-rand "ingenting glömt och ingenting lärt".
Människokännedom
Föredömligt uppträdande förutsätter att man
har en viss uppfattning om, hur de människor
tänker, inför vilka man talar och uppträder.
Härigenom kan man ofta förutse, hur de kommer
att reagera, och det gäller då att korrekt och
vänligt inverka på dem på ett sådant sätt, att de
reagerar så som man avser och önskar. Men när
det gäller människokännedom, befinner vi
svenskar oss på svag is, ty genomsnittssvensken är
som regel mycket litet intresserad av människor
och människostudium och är därför också en
dålig psykolog. Utan kännedom om människor kan
man aldrig lära sig att behandla dem rätt. Den
som vill fullkomna sitt personliga uppträdande,
vinner mycket, om han målmedvetet övar sig
själv i att iaktta människor, deras uttryck, gester,
rörelser, handlingar, tal, skratt osv., och
härigenom skaffar sig en erfarenhetsmässig
uppfattning 0111 sambandet mellan dessa uttryck och
rörelser och människornas egenskaper och
karaktär, deras tankar och intuitioner.
Man måste se, dvs. träffa människor och iaktta
dem för att kunna förutse hur de kommer att
reagera, och för att kunna handla på ett riktigt
sätt. Några av de bästa tillfällena att lugnt och
under angenäma förhållanden ägna sig åt detta
för det praktiska livet så värdefulla studium ges
i umgängeslivet och under resor utomlands. Jag
lämnar här resorna åsido för att ägna
uppmärksamheten åt sällskapslivet, som utgör en icke
oväsentlig faktor för utvecklingen av ett
föredömligt uppträdande.
Umgänge och konversation
Ett gott sällskapsliv betyder mycket för
utformandet av ett korrekt och säkert uppträdande.
Det verkar starkt uppfostrande och det är av
betydelse för personlighetens utveckling och för
träningen av den personliga självkontrollen. Vad
menas då med ett gott sällskapsliv? Detta kan
besvaras på olika sätt allt efter envars
uppfattning av och inställning till livsproblemen. Jag
avser ined gott sällskapsliv ett sådant, där man
under korrekt och angenäm samvaro har
tillfälle till utbyte av tankar (utanför det dagliga
arbetsområdet), till konversation, till att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
