Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Föredömligt uppträdande, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
547
musik osv., och där man har tillfälle att vara
människa och vågar vara det — allt under
kultiverade former.
Den som strävar efter att avslipa sitt
uppträdande bör därför icke dra sig undan
sällskapslivet. Av goda, kultiverade och världserfarna
människor kan man lära mycket, och likasåväl
kan man genom att iaktta människor med
motsatta egenskaper dra negativa lärdomar, vilka
ofta kan vara lika värdefulla som de positiva.
Umgängeslivet verkar alltid utvecklande och
uppfostrande. Den folkskygge misantropen
däremot visar sällan ett sällskapligt uppträdande
som kan kallas föredömligt.
Ett bland umgängeslivets mest betydande
element är konsten att*konversera, och bland
mästarna inom denna konst intar svenskarna som
regel en mycket undanskymd plats, en plats som
de delar med amerikanarna.
Lyssna blott till samtalen vid en större middag
i Sverige! Herrarna må gärna vara i högtidsdräkt
med dekorationer och damerna i stor toalett, det
spelar ingen roll! Frånsett alldagliga banaliteter
och anekdoter rör sig samtalet nästan alltid om
tjänsten och arbetet, tekniska saker och nästan
alltid om det, som intresserar talaren själv.
Damerna får ofta lyssna till mycket, som för dem är
både oförståeligt och ointressant, vilket knappast
vittnar om någon högre grad av ridderlighet.
Samtalsämnen på en högre nivå, där
middagsgästernas espri kan få tillfälle att gnistra och
ripostera, hör man sällan dryftas vid ett svenskt
middagsbord.
Hur annorlunda är icke förhållandet t.ex. i ett
franskt middagssällskap. Fransmännen kan
konversera, vilket — märk väl — icke är detsamma
som att diskutera eller resonera, och i Frankrike
hålls ännu konversationen högt i ära. Förmåga
att konversera tillhör där uppfostran. I Sverige
och även i Amerika är denna konst snart
bortglömd, och det har varit länge så i Sverige.
Professor Gustav Sundbärg skrev 1911 bland sina
välkända aforismer i boken om Det svenska
Folklynnet: "Över huvud taget är det svenska
umgängeslivet icke av större intresse. Och hur
skulle det kunna vara annorlunda? Svensken
intresserar sig icke för politik, knappast för konst,
och en obetydlighet för litteratur. Han är över
huvud taget icke mycket road av att resonera.
Och minst av allt intresserar det honom att
studera de människor han har framför sig. Vad
under då, att i det svenska umgängeslivet en så
stor roll spelas av — anekdoten och punschen."
Konversationen har sitt ursprung i Italien och
Frankrike. Abbé Dimnet berättar i sin bok
"Konsten att Leva" om konversationen i gamla
tiders Italien och säger: "Gästerna vid ett
middagssällskap brukade där sitta i en circolo för
att ha en conversazione, som tillgick så, att var
och en i tur och ordning fick säga sin mening
om något ämne. Kanske skall man redan i nästa
generation inte ens ha något minne av att allmän
konversation betytt en konversation, där man
blott hör en röst i sänder, hur många människor
som än är närvarande." I Frankrike odlades
konversationen under 1600- och 1700-talen som en
konst, först ägnad att förfina sederna, senare att
sprida upplysningstidevarvets tankar. Konsten
att konversera är även i dagens Frankrike en
intelligent och spirituell sällskapslek, som man
redan från ungdomen får lära sig, och som
otvivelaktigt skänker en betydande grad av säkerhet
i uppträdandet. Av gästerna till en fransk
middag väntar sig värdfolket blott, "att de skall
lämna snabba och intelligenta prov på sin
bildning, ingenting annat. Med bildning förstås då
vad en människa kan utöver sitt arbete." Dessa
ord är Sven Auréns i hans bok "Mitt fönster i
Paris", där han bl.a. berättar om en middag i en
fransk familj, "en genomfransk tillställning där
replikfyrverkeriet hade blixtrat för fullt", och i
vilken han deltagit tillsammans med en svensk
ingenjör. Denne hade på grund av sin oförmåga
att konversera spirituellt och ledigt haft en
mycket olycklig kväll. "Hans insatser under kvällens
lopp hade haft något gripande över sig. Hur han
nu bar sig åt, men under de tre timmar som
middagen varade, lyckades han begå samtliga tre av
konversationskonstens dödssynder." Han hade
tydligen för det mesta setat tyst, men då han
fått en fråga hade han svarat med långa och
tunga utläggningar. Han hade slutligen talat
"shop" och utlagt sina yrkesangelägenheter i en
krets som varken var initierad eller intresserad
av dessa.
Den som vill fullkomna sitt personliga
uppträdande bör därför ägna konsten att konversera
stor uppmärksamhet, och chefer eller styrelser
som finner det erforderligt sända representanter
för vissa uppdrag till ett främmande land, där
gammal kultur ställer bestämda krav på den
personliga samvaron utanför arbetet, bör vid utvalet
av dessa representanter icke förakta den berörda
aspekten, som kan ha ett stort inflytande på det
gynnsamma genomförandet av olika slag av
förhandlingar.
Inom sällskapslivets ram har även den
ridderliga samvaron med damer stor betydelse för
utvecklingen av ett föredömligt uppträdande.
Goethe skildrar detta med orden: "Sällskap med
damer är det rätta elementet för goda seder."
Många gånger kan även varmhjärtade och
intelligenta kvinnor locka fram goda egenskaper och
förmågor hos mannen, som förut icke kommit
till synes. Goethes Werther berömmer sålunda
en gång en dam, i vilkens närvaro man kände sig
bättre än man var, emedan man då helt och
hållet var det, som man kunde vara. Detta
uttalande stämmer väl överens med den moderna
psykologins uppfattning, att "en människas djupaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
