Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Kombinationseldning med avfallsbränsle, av Tore J Hedbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
TEKNISK TIDSKltlFT
fallet har definierats såsom ett "konglomerat av
sågspån, elastiska långa stickor och
styckeformat trä, ävensom pressad eller opressad bark i
olika proportioner". De elastiska stickorna och
den opressade barken i form av sega tågor är till
stort förfång såväl vid transport som vid
inmatning. Tyvärr måste man även räkna med att
jord, sand och järnskrot, främst spik, kan
förekomma i blandningen. Fukthalten varierar
mellan 20 och 65 %. Den sistnämnda siffran utgör
den praktiska gränsen mellan bränsle och
eldsläckningsmedel.
Trots sin heterogena sammansättning har
vedavfallet, om man ej tar hänsyn till de
främmande beståndsdelarna, rätt godartade
askegenskaper. Man kan därför utan svårighet elda på rost.
Mekaniska avaskningsanordningar fordras ej,
om man blott har bekväma möjligheter till
manuell slejsning.
Svårigheterna vid vedeldning ligger främst i att
förbränningsanordningen måste fungera vid alla
de starkt varierande temperaturförhållanden,
som kan uppstå vid olika fukthalter i bränslet.
Alla bränslen, som skall förbrännas,
genomlöper i huvudsak processkedjan: torkning,
avgasning, antändning och förbränning. En
grundförutsättning för förbränningen är
antändning-en, vilken sker så snart tillräcklig mängd yttre
värme uppoffrats för att genomföra de två första
stegen i kedjan. Ju fuktigare bränslet är, desto
större hänsyn måste tas till att tändningen sä-
kerställes. De två värmekällor, som står till buds,
är det med primärluften tillförda och det vid
förbränningen genererade värmet. En hög
primärlufttemperatur är således önskvärd. Vidare
bör flammorna från förbränningen ledas så, att
effektiv värmeavstrålning till torkzonen uppnås.
Eldstadsväggarna bör helst vara
strålnings-reflekterande, vilket betyder, att kylda ytor, dvs.
värmeabsorberande tuber, måste undvikas i
största möjliga mån.
Å andra sidan är vedens askmängd ringa, och
den avgasade produkten, träkolet, är ett
högvärdigt och poröst bränsle, varför slutförbränningen
sker vid en mycket hög temperatur. Detta
accentuerar kravet på stor eldbeständighet i
slutför-bränningszonen. Förutsättningen för antändning
och tillståndet vid slutförbränning av
vedbränslen innebär sålunda varandra motsatta krav.
Kombinationseldning
De slutsatser man kan dra med hänsyn till
kombinationseldningen blir följande.
Vedbränsle bör ej eldas på rost avsedd för kol,
främst på grund av antändningssvårigheter vid
hög fukthalt.
Kolbränsle kan ej eldas på rost avsedd för
vedbränsle främst på grund av slaggsvårigheter.
Om kol och ved eldas samtidigt på samma rost,
övervinns antändningssvårigheterna men
slaggrisken blir stor även om rosten är avsedd för kol.
En sekundär nackdel är att man får bränsleför-
iFig. 1. För ugn för ved
till ångpanna; C
sekun-därluftöppningar, E
eldstad, F förugn, H
vattenkyld tubrost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
