Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Kombinationseldning med avfallsbränsle, av Tore J Hedbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
551
Kombinationseldning med avfallsbränslen
Diplomingenjör Töre J Hedbäck, Närkes-Kvarntorp
I ett land, där bränsletillgången är beroende av
världsmarknaden, är det förmånligt, om
ångpannorna kan eldas med olika bränslen. I de
nordiska länderna är man i huvudsak hänvisad till
importbränslena stenkol och olja, samtidigt som
det alltid finnes en viss bränslemängd tillgänglig
i form av olika slags avfall. Tyvärr är
avfallsbränslena ofta så lågvärdiga, att de ej kan bära
transportkostnader. Vidare är tillgången på
avfall vanligtvis ojämn och sålunda begränsad till
vissa tider av året, ja t.o.m. till vissa timmar av
dygnet. Avfallslutarna från cellulosaindustrin
bör exempelvis, med hänsyn till
kemikalieåtervinning eller till dyrbar lagring, utnyttjas direkt.
För att bättre utnyttja avfallsbränslena har
flerbränslepannor utvecklats. Det senaste
decenniets bränslekris har framtvingat en allt
snabbare utveckling av dessa, för vilka
huvudförutsättningen blivit, att tillbudsstående
avfallsbränsle utnyttjas i första hand, medan det
överskjutande värmebehovet täcks av högvärdiga
importbränslen. Samtidigt har dock förutsatts,
att hela pannkapaciteten skall kunna utnyttjas
med de olika bränsleslagen var för sig. Även om
tillgången på avfall normalt endast motsvarar en
bråkdel av pannans maximala belastning, har
man med tanke på krig och avspärrning
uppställt önskemålet, att
förbränningsanordningarna för sågverksavfall, bark o.d. skall vara
dimensionerade för största möjliga kapacitet, enär
detta avfall i nödfall kan utdrygas med
vedbränsle i form av hack.
Olika bränslen och kombinationseldning
Att kombinera ved med oljebränslen i en och
samma eldstad har enligt hittills kända
erfarenheter ej berett andra svårigheter än att
rökgasernas daggpunkt blir relativt hög. Däremot har
svårigheter yppat sig, då det gällt att elda
ved-och kolbränslen i samma panna. Om därvid
samma förbränningsanordning används
samtidigt för båda bränslena accentueras
svårigheterna ytterligare. Det torde därför vara nödvändigt,
att först skärskåda idealförutsättningarna för
förbränning av bränslena var för sig, för att
sedan med utgångspunkt härifrån härleda den
bästa kombinationen.
662.63
662.939
Stenkol
Kol eldas antingen på rost eller som kolpulver.
I båda fallen har det visat sig förmånligt att
kyla eldstadsväggarna med tuber. Huvudmotivet
härför är, att eldstadstemperaturen genom
tubernas värmeabsorption hålles inom rimliga
gränser, så att slaggsvårigheter, såväl på rosten
som på eldytorna motverkas. Strålningsytorna
på eldstadsväggarna betyder vidare, att pannan
blir snabbare, dvs. bättre kan följa
belastningsvariationer. Tubväggen är "eldbeständig" och
motsvarar en rätt effektiv isolering.
Primärlufttemperaturen vid koleldning på rost
bör på grund av slaggsvårigheter på rosten ej
vara högre än cirka 150°C. Vid kolpulvereldning
är däremot en lufttemperatur på 250—350°C
önskvärd, dels för att man skall uppnå
erforderlig torkning i kvarnen, dels emedan en hög
sekundärlufttemperatur är nödvändig för att
säkerställa antändningen i eldstaden.
Slaggsvårigheterna motverkas av att man väljer stor
eldstads vojy in.
Askan och slaggen måste vid båda
eldningsmetoderna avlägsnas kontinuerligt. Vid kedjerost
sker processen relativt enkelt, medan man vid
stokereldning varit tvungen tillgripa dyrbara och
komplicerade "slaggförskjutare". Vid
kolpulvereldning räknar man med, att huvudparten av
askan följer med rökgaserna, medan en mindre
del — grövre och därför i regel ganska
oförbrända partiklar — faller till eldstadens botten.
Koleldningens svårigheter ligger främst i
slaggproblemen. Vid cykloneldning och
"slag-tap-furnace" har man genom att arbeta med så höga
temperaturer, att askan smälter och blir
lättflytande rationellt angripit dessa problem och
samtidigt uppnått en nästan fullständig
förbränning. I detta sammanhang torde dock dessa
nya metoder vara mindre aktuella. Dels är
industrins pannenheter relativt små, dels är kraven
på belastningsvariationer vid dessa större än vad
metoderna ifråga lämpar sig för.
Avfallsbränsle
Vedavfallet är ett mycket heterogent bränsle,
även om man jämför det med alla de olika slag
av stenkol som förekommer i handeln. Vedav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
