Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1954 - Flottningen vid Kilforsens kraftstation, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
571
na att åstadkomma en driftsäker infästning av
bommarna i tunnelväggarna vid de starkt
varierande vattenstånden. Risken att en bom hakar
upp sig i bergytornas ojämnheter vid stigande
eller fallande vattenstånd samt risken att en
bom går sönder och lägger sig tvärs över tunneln
gjorde, att en dylik lösning måste betraktas som
vansklig och olämplig.
Försök med släta beklädnader i vattenlinjen av
båda tunnelväggarna visade att flottning kunde
ske med hög beläggningsgrad även vid låga
hastigheter, utan att risk för stopp i tunneln uppstår.
Hur man än tänkte sig en beklädnad utförd blev
det dock fråga om mycket stora kostnader för en
7,4 km lång och i medeltal 2,5 m hög vägg.
En beklädnad av enbart ena väggen i
vattenlinjen till olika djup undersöktes även ingående.
Tanken var, att vattenhastigheten vid den släta
sidan skulle öka så mycket, att virket skulle dras
till denna och risken för brötbildning därigenom
skulle elimineras. Försöken visade emellertid att
effekten på hastighetsfördelningen var ganska
liten vid låga hastigheter. Även om brötlås icke
uppstod så lätt, vilket medförde att den riskfria
transportintensiteten kunde ökas något, så
uppkom risk för virkesstopp vid ungefär samma
vattenhastighet som om ingen beklädnad utfördes.
Den förbättring av flottningsförhållandena, som
uppnåddes med beklädnad av ena väggen, var
sålunda obetydlig och stod ej i proportion till
kostnaderna för en sådan åtgärd.
Ännu mindre blev den förbättring av
förhållandena, som erhölls, om alla motstående
ojämnheter i bergytorna tänktes avjämnade.
Virkesstopp kan alltså uppkomma i tunneln
vid lägre vattenföringar än 185 m3/s, om inte
båda tunnelväggarna förses med släta beklädnader.
Eftersom utbyggnadsvattenmängden är 300 m3/s,
har man därför normalt möjlighet att tillfälligt
öka vattenmängden med mer än 100 m3/s, om
en bröt uppstår i tunneln. Detta ger oss en
möjlighet att enkelt lossa uppkomna virkesstopp i
tunneln. Genom att relativt hastigt öka
vattenmängden erhålls dels att vattenytan avsänks,
vilket gör att brötlåset släpper, dels att
vattenhastig-heterna ökas tillräckligt för att virket skall gå
vidare utan att fastna igen. Denna metod
provades i modellen och gav alltid önskat resultat,
även om det någon gång var nödvändigt att
upprepa manövern ett par gånger med en
tappningsminskning emellan, innan man fick hela
virkesmassan i rörelse.
Tunnelns plansträckning
I en särskild modell i skala 1 : 40 konstaterades,
att en kurva med 1 000 m radie inte inverkar
menligt på virkesgången i tunneln. Då kurvradierna
i Kilforsen utan olägenhet kunde väljas 2 000 m,
behövde alltså inte kurvorna innebära något
problem.
Korttidsreglering för flottningen
För att undvika den dyra beklädnaden av
tunnelväggarna undersökte man möjligheterna att
med dygnsreglering och intermittent flottning
"slussa igenom" virket, varvid vattenföringen i
tunneln alltid under flottning måste hållas vid
minst 185 m3/s. För enkelhetens skulle räknades
med 200 m3/s, dvs. nominella vattenmängden för
två aggregat.
Vid Kilforsen har begärts tillstånd att variera
vattenståndet på dämningsområdet 0,5 m under
flottningstid, vilket motsvarar en
magasinsvolym av ca 4 milj. m3. Förhållandena
kompliceras emellertid genom att älvsträckan
omedelbart nedströms det nedanförliggande kraftverket
vid Nämforsen ännu inte är helt utbyggd,
varför korttidsreglering nedströms denna station
inte utan olägenheter kan ske under
flottningstid. En korttidsreglering vid Kilforsen måste
därför tillsvidare utjämnas med en omvänd
reglering vid Nämforsen. Eftersom dämningsområdet
vid Nämforsen är väsentligt mindre än vid
Kilforsen, blir den tillgängliga magasinsvolymen där
på 2,2 milj. m3 vid 1,0 m variation bestämmande
för möjligheterna att dygnsreglera under
flottningstid. Motsvarande vattenståndsvariation på
Kilforsens dämningsområde blir därför endast
27 cm. Vid den tidpunkt då man skall öka
tappningen för flottning i Kilforsen, skall alltså
magasinet i Nämforsen vara avsänkt, och medan
flottningen pågår sjunker vattenståndet vid
Kilforsen, medan det stiger i Nämforsen. Sedan
flottningen för dagen avslutats, minskas
vattenmängden i Kilforsen så mycket, att Nämforsen
med konstant tappning åter hinner sänka av sitt
magasin före nästa "slussning" vid Kilforsen
osv.
Hur denna dygnsreglering lämpligen skall ske,
kan inte bestämmas i detalj, förrän man fått
någon tids erfarenheter. Det är emellertid möjligt
att lösa problemet på detta sätt och att erhålla
tillräcklig dygnskapacitet för flottningen trots
den vid låga vattenföringar ganska korta
sluss-ningstiden. Efter noggrant övervägande beslöts
därför att man skulle välja denna lösning.
Genom att Vi sannolikt kommer att få tillstånd att
lägga en del av utjämningen av
flottningsregle-ringen på dämningsområdet för det några mil
nedströms Nämforsen belägna kraftverket vid
Forsmo, får vi större möjligheter att
korttids-reglera för flottningen än vi från början
förutsatte.
Förutom vinsten i anläggningskostnad genom
att de kostnadskrävande väggbeklädnaderna
sparas in erhålles bl.a. följande fördelar med detta
alternativ:
Den effektiva arbetstiden för flottningen
minskas genom den högre transportkapaciteten per
timme.
En energivinst erhålles genom att flottnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
