Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 17 augusti 1954 - Nya metoder - Namnanropare och anropsrepeterare, av GAH - Van de Graaff-generator för röntgenfotografering, av SHl - Alkylering av ketoner, av SHl - Separering av sfäriska och kantiga partiklar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1.
Abonnentapparat
med
namn-anropar e.
nian impulsserier av rätt längd skilda av uppehåll.
Kugghjulen drevs runt av en fjäder som spändes då man
tryckte ned en hävarm. Ett anrop gick då så till att man ställde
in en visare på den sökta abonnentens namn och därefter
spände fjädern med hävarmen.
I en nyare tysk namnanropare (fig. 1) sänds impulserna
genom en dekadväljare och en impulsväljare drivna av
centralbatteriet. Då man trycker ner en knapp på
knappsatsen sluts ett motsvarande relä med åtta kontakter som
förbinder dekadväljarens åtta kontakter med
impulsväljaren över en korskoppling som svarar mot den önskade
abonnentens nummer. Impulsväljaren börjar arbeta och
sänder för varje steg en impuls till telefonstationen. Då den
första impulsserien är avslutad går dekadväljaren ett steg
och impulsväljaren ger nästa serie o.s.v. De åtta
kontakterna svarar mot ett åttasiffrigt nummer.
Det är emellertid icke bara att leta i telefonkatalogen eller
registerblocket och att slå numret på fingerskivan som tar
tid utan en stor del av tidsförlusten vid telefonering
uppkommer då det sökta numret är upptaget och man måste
vänta och upprepa anropet. For att minska olägenheterna
av detta har man konstruerat en anropsrepeterare som
registrerar varje nummer som slås. Skulle ett nummer
vara upptaget lägger abonnenten på handmikrofonen.
An-ropsrepeteraren upprepar då anropet med vissa mellanrum
och då förbindelsen blir ledig får den uppringande
abonnenten en signal och kan omedelbart börja samtalet.
Anropsrepeteraren kan installeras antingen lokalt eller i
en växel och kan i det senare fallet vara gemensam för flera
telefonapparater. Anordningen består av ett register och en
signalmottagare med signalavkännare. Om det anropade
numret är ledigt, friställs registret automatiskt efter en
viss tid, t.ex. genom en termokontakt. Ar numret däremot
upptaget upprepas anropet från den av registret styrda,
egentliga, repeteraren med vissa givna tidsintervall.
Svars-resp. upptagettonen avkänns av en mottagare som kan
skilja mellan de olika långa uppehållen i de två typerna av
signaler och som antingen utlöser signal på den anropande
abonnentens apparat eller låter registret och repeteraren
upprepa anropet efter viss tid.
Namnanroparen och anropsrepeteraren kan också
kombineras (Siemens Zeitschrift maj 1954 s. 224). G AH
Van de Graaff-generator för röntgenfotografering’.
En amerikansk firma har installerat en 2 MV van de
Graaff-generator för röntgenfotografering av svetsar. Strålningen
förmår tränga igenom 300 mm tjockt stål och man kan
därför reda sig med färre fotografier vid kontroll av stora
arbetsstycken. Härigenom tar undersökningen kortare tid
än vid användning av konventionella röntgenapparater.
Apparaten, som ursprungligen byggts för användning vid
kancerterapi, har ställts upp i en särskild byggnad med
1,2 m tjocka betongväggar som strålskydd. Den sida av
detta som vetter mot fabriken är 10,5 m hög, de tre övriga
sidorna 7,5 m höga. Ovanför strålskyddet finns utrymme
för två kranar vilka används för manövrering av generatorn
och de arbetsstycken som skall röntgenfotograferas. De
senare förs in på en vagn genom en betongdörr vägande
108 t.
Van de Graaff-generatorn hänger på två axeltappar i en
bygel så att den kan vridas i 180° i ett vertikalt plan;
horisontellt kan den vridas 360°. Bygeln hänger i en travers
som möjliggör förflyttning av generatorn över husets hela
golvyta och 7,2 m i vertikal led. Apparaten manövreras
helt och hållet från en central i ett särskilt rum (Chemical
& Engineering News 25 jan. 1954 s. 312). SHl
Alkylering av ketoner. Vid en ny metod för alkylering
av ketoner, dvs. införande av kolvätegrupper i dessa, kan
processen utföras utan isolering av mellanprodukter. I
gynnsamma fall ger den dessutom betydligt bättre utbyte
av önskad produkt än den konventionella metoden
(överföring av ketonen till ,/?-ketoester som alkvleras och sedan
hydrolyseras). Reaktionsbetingelserna är milda varför
alka-likänsliga grupper, t.ex. estergrupper, inte påverkas.
Metoden är särskilt lämplig för alkylering av
cyklohexa-non och dennas derivat med reaktiva halogenider, såsom
alkyl- och bensylhalogenider, metyljodid och
etylbrom-acetat. Man väntar att den i första hand skall få
användning inom läkemedelsindustrin och vid vissa synteser, t.ex.
av piperidin, substituerade kaprolaktamer (för
polymerisation) och aminoalkoholer.
Vid alkyleringen överförs ketonen först till en enamin
genom borttagande av vatten från en blandning av den
med en sekundär amin
r’n
R’N
z co + hnr2 —> „ \ cnr, + h20
r"ch2/ r" chX
Genom reaktion med en alkylhalogenid r’"x bildas sedan
ett kvaternärt salt varvid alkylgruppen r" binds vid en
av den ursprungliga ketonens kolatomer
r’
\
r"’ch/
cnr2 + r"’x
r\
„ _ >c:nr2
XR R"’CH/
vid man får den alkylerade ketonen
co.
Det kvaternära saltet sönderdelas slutligen med vatten var-
\ c t
R" R"’CH.
Vid en troligen mycket användbar variant av denna
process behandlas enaminen med en a,j5-omättad förening,
såsom akrylnitril, etvlakrylat eller akrolein. På detta sätt
kan man införa t.ex. propionitrilgrupp med mycket högt
utbyte, och endast monosubstituerade produkter bildas;
vid konventionella metoder fås sådana i litet utbyte. På
grund av reaktionsbetingelsernas mildhet kan man
använda metoden också för aldehyder utan att dessa
förhartsas (Chemical & Engineering News 26 apr. 1954 s.
1670). SHl
Separering av sfäriska och kantiga partiklar. Om en
blandning av sfäriska och kantiga partiklar får falla från
en bestämd höjd mot ett lutande plan, studsar de förra
längre än de senare (fig. 1) och man kan därför samla
upp dem i skilda behållare. Utom att denna metod är
mycket enkel har den framför sållning fördelarna att brott
på hela partiklar genom gnidning mot de trasiga undviks
och att inget såll, som kan bli igensatt, fordras (Chemical
Engineering maj 1954 s. 252). SHl
Fig. 1. Apparat för
skiljande av sfäriska
partiklar från kantiga; 1
bandtransportör, 2 sfäriska
partiklar, 3 lutande plan,
4 kantiga partiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
