Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 24 augusti 1954 - Nybyggen - Bombplan i väst och öst, av hop - Böcker - Träteknisk ordlista, av Wll - Konstruktörens toleransproblem, av Lars Luthman - Berättelse över Mellersta och Norra Sveriges Ångpanneförenings verksamhet under år 1953, av Wll - Svenska Gasverksföreningens årsbok 1953, bd 2, av Wll - TNC: 14. Uppslagstermernas form i ordlistor, av JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
TEKNISK TIDSKRIFT
är mindre än för motsvarande amerikanska bombplan
torde bero på att de ryska planen har kraftig defensiv
beväpning, därtill tvingade av sin låga fart. England har icke
kostat på sig några plan i denna kategori. hop
Böcker
Träteknisk ordlista. TNC 23, utgiven av Tekniska
Nomenklaturcentralen. Västerås 1954. 155 s. 8,50 kr.
Ordlistan innehåller ca 3 500 uppslagsord, av vilka de
flesta och viktigaste blivit definierade. Ett utförligt
register förhöjer ordlistans värde. I detta upptas även, inom
parentes, vissa termer som TNG anser olämpliga och för
vilkas ersättning ordlistan anger de termer som i stället
kan rekommenderas.
Eftersom ordlistan är teknisk, förbigår den skogsskötsel,
skogsindelning o.d. och börjar med skogsavverkning och
virkesutforsling för att sedan genomgå flottning, varefter
följer ordlistans viktigaste avsnitt som behandlar träets
bearbetning genom sågning, hyvling, svarvning, fräsning,
borrning, stämning m.m. Stort utrymme ägnas också åt
olika slag av förbindning, främst fogning, limning och
fanering. Även kapitlet om trävaror hör till de utförligaste,
trots att det endast upptar de produkter som ännu
befinner sig på virkesstadiet, alltså sådana benämningar som
stock, bräda och faner. Till detta kapitel fogas så
ordlistans sista avsnitt, som rymmer nomenklaturen för träets
uppbyggnad och för virkeskvalitet.
Att man inom trätekniken ofta rört sig med olämpliga
ord och uttryck är allmänt bekant; olika yrkesgrupper
har dessutom i många fall använt samma ord i helt skilda
sammanhang. En träteknisk ordlista, i vilken läsaren kan
finna de viktigaste orden och begreppen definierade, har
därför länge varit önskvärd. En gedigen sådan ordlista
har vi nu fått i TNC 23, som kan rekommenderas till
allmän användning, varvid man får hoppas att det kan bli
större begreppsklarhet på detta mycket besvärliga
nomenklaturfält. Wll
Konstruktörens toleransproblem, av Gustav Boestad
& S H:son Tideström. Forskning och teknik 4. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1954. 64 s., ill. 6,50 kr.
Häftets båda första kapitel innehåller en koncentrerad
redogörelse för ISA-systemet samt rekommendationer för
loleranssättning och urval av passningar, bl.a. med hänsyn
till sannolikhetslagarna. I den senare delen av boken ger
Boestad synpunkter på valet av passningar med
utgångspunkt från både funktionens krav och möjligheterna att
uppfylla dessa.
De uppgifter om tillåtna och erhållna, resp. uppnåeliga
toleranser och formfel som ges i bokens förra del har i
en del fall givits i en alltför kategorisk form, som ej
motsvaras av de i många fall mycket svårbedömbara
förhållandena i verkligheten. Likaså kan de allmänna
synpunkter på valet av passningar som där ges i många fall
kritiseras. I den senare delen av boken ges däremot ett flertal
värdefulla praktiska synpunkter, belysta med
beräkningsformler och exempel.
Tryckets och papperets kvalitet är god men
korrekturläsningen är mycket bristfällig, varför tryckfelen är talrika.
För konstruktörer och ritare, som boken uteslutande
vänder sig till, ger den flera värdefulla synpunkter, i varje
fall för dem som har förmåga att läsa den kritiskt.
Lars Luthman
Berättelse över Mellersta och Norra Sveriges
Ångpanneförenings verksamhet imder år 1953. Mellersta
och Norra Sveriges Ångpanneförening, Stockholm 1954.
74 s., 20 fig.
Årsboken innehåller uppsatsen "Bränsle och kraft under
1953" av K-G Ljungdahl med redogörelse för import och
förbrukning av bränslen, bränslepriser, elektrisk kraft-
produktion, kraftpriser, stamlinjesystemet, kraftöverföring
med högspänd likström samt järnvägselektrifieringen.
Bland redovisade fel och skador på det ångtekniska
området kan nämnas en varmvattenberedareexplosion i en villa
på grund av att termostaten för reglering av
strömtillförseln inte fungerat på avsett sätt, samtidigt som
säkerhetsventilen inte öppnat. Vidare omtalas i denna avdelning
sprickbildningar i en ångackumulator, i en oljecistern och
i en svetsad ångdom.
En industriångpanna för kombinerad eldning av kol, olja,
träavfall och sulfitlut, en rost för eldning av koksstybb
samt en anläggning för eldning med träavfall beskrivs i
anslutning till ritningar. Wll
Svenska Gasverksföreningens årsbok 1953, bd 2, 30 :e
årg. Svenska Gasverksföreningen, Stockholm 1954. 73 s.,
ill. 2,50 kr.
Detta band av årsboken innehåller en utredning med 16
bilagor om Karlstads gasverk av Enar Eskilsson, ett
utförligt referat med 9 fig. av ett föredrag av C Croniér,
"Utvecklingstendenser inom tekniken att förgasa bränslen i
England och Tyskland", samt en intressant historisk
uppsats "Vem uppfann gasbelysningen?" av O Holmqvist. Wll
TNC
14. Uppslagstermernas form i ordlistor
Uppslagstermerna i en teknisk ordlista bör, liksom i rent
språkliga ordlistor, anges i sin grundform, inte i böjd
form.
Substantiv bör alltså stå i obestämd singular. Man skall
inte onödigtvis definiera ordet "ackumulatorer", utan:
ackumulator, inte "omkretsen", utan: omkrets. Det finns
dock undantag, t.ex. glasögon, kläder, vilka ord endast
förekommer i plural, eller polära koordinater, som
naturligast uppfattas som ett odelbart pluralt begrepp, eller
metersystemet, i bestämd form eftersom det är ett unikt
system.
Adjektiv bör inte onödigtvis ersättas med substantiv. I
stället för "skevhet" och "labilitet" är det bättre att som
uppslagstermer ånge: skev, labil. Undantagen är dock
många, främst de fall då de avledda substantiven är namn
på storheter (som kan uttryckas med siffror och
måttenhet), t.ex. längd, hastighet, tjocklek, intensitet, och
sådana fall då substantiven fått mera konkret betydelse, t.ex.
hålighet, tyngd (tungt föremål).
Verb bör anges i aktiv infinitiv, t.ex. svarva, måla,
värme-behandla. I fackordlistor framträder ofta en stark
benägenhet att låta verb representeras av verbalsubstantiv
på -(n)ing, t.ex. "svarvning", "målning",
"värmebehandling". Detta har väl delvis sin grund i den språkliga
tendens som fått namnet "substantivsjuka", men också i den
omständigheten att det många gånger faller sig lättare att
definiera ett substantiv än ett verb. Icke desto mindre är
det önskligt att verbet, såsom i alla rent språkliga
uppslagsverk, får representeras av sin infinitiv så ofta
verbets användning i denna form och i presens, imperfekt och
andra tempusformer är vanlig och faller sig naturlig. "Han
svarvar axeln", "i går målade vi bordet", "man har
värme-behandlat plåten" är fullt gångbara uttryckssätt; alltså
bör de däri ingående verben i en definitionssamling helst
företes i aktiv infinitiv. Hur eventuella
definitionssvårigheter kan övervinnas skall en kommande TNC-spalt visa.
Verbalsubstantiv på -(n)ing måste dock ofta användas
som uppslagstermer. Så är fallet i fråga om storhetsnamn,
t.ex. spänning, töjning, omsättning, förstärkning, och när
substantivet fått mera konkret innebörd, t.ex. avläsning
(avläst värde), ledning (t.ex. för vatten). Vissa
verbalsubstantiv på -(n)ing kan inte förekomma i infinitiv eller
presens, imperfekt osv., t.ex. plåtpressning, eller faller sig
inte naturliga i sådana former, t.ex. husbehovsflottning
(att flotta till husbehov), och måste då anges som substan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
