Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Vattenvård ur samhällelig synpunkt, av Gösta Schirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
TEKNISK TIDSKRIFT
förbränning. För mejeriernas del må särskilt
pekas på vasslan. En mindre del därav (ca 12 %)
tillvaratas till mesost och messmör, men det kan
beräknas att årligen omkring 150 000 t går ut i
vattendragen, där den medför en mycket otrevlig
förorening.
Industrierna har endast sällan någon egen nytta
av en reningsanläggning. Endast i lyckliga
undantagsfall kan en biproduktion erhållas ur
avfallet. Reningsanläggningens byggande och drift
blir oftast uteslutande en belastning. Sten på
börda har lagts med den intill detta år utgående
investeringsskatten, som måste antas ha minskat
industrins villighet att lägga ner pengar i
reningsanläggningar.
Det må påpekas att det inte är endast sjöar och
vattendrag som är i fara. Även grundvattnet är
hotat. På sina håll utsätts särskilt enstaka
brunnar för förorening genom infiltration av
avloppsvatten. Exploateringen av grustillgångar kan
drivas så hårt att grundvattenströmmen blottas och
förorenas. Upplag och transport av oljor och
vissa flytande industriprodukter utgör en latent
risk för förorening, och man borde t.ex. betänka
att de oljebehållare, som nu flitigt grävs ner, inte
har obegränsad livslängd. Vad händer när dessa
rostar sönder och börjar läcka? En oljeskada på
en stor vattentäkt blir en dyrbar historia.
Kraven på allt större mängder
vattenledningsvatten har på sina håll sänkt grundvattnets nivå
till stora djup så att en bristsituation hotar.
Städerna t.ex. i Skåne och Västergötland har
nödgats bygga eller planera långa och dyrbara
vattenledningar för att tillgodogöra sig ytvatten från
sjöar och floder.
Vad kan göras
för att åstadkomma en bättre vattensituation?
För avloppsvattnet är och förblir det stora
problemet att befria sjöar och vattendrag från
tillförseln av detta vatten. Är det uteslutet att den
tekniska vetenskapen skall finna en utväg att
oskadliggöra det vattenburna avfallet så att
detta inte behöver föras ut i vattendragen? Detta
synes vara en stor uppgift för den tekniska
forskningen.
Indunstning, förbränning och utnyttjande av
avfallsprodukter på olika sätt har kunnat
tillgripas för vissa industriella avloppsvatten, men
någon effektiv motsvarighet därtill för
kloakvatten är ännu inte känd. I stället för att hindra
utsläppet har man hittills fått nöja sig med arbete
på att rena vattnet. Försök har gjorts att
därefter använda det till bevattning av åkerjord,
men endast i vattenfattiga delar av USA och
Tyskland anses det ha skett med någon
framgång. Tanken har också väckts att använda det
näringsrika vattnet som gödsel för skogsmark,
men några praktiska resultat härav är ännu inte
kända.
Inom industrin är idealet åstadkommande av
en så effektivt sluten cirkulation av
fabrikationsvattnet, att något utsläpp ej behöver ske.
Där det är omöjligt att komma så långt, måste
man inrikta sig på åtgärder inom driften, så att
man i varje fall kan innehålla det
koncentrerade spillet och avfallet. Om möjligt bör detta
givetvis tekniskt utnyttjas i den ordinarie
produktionen eller för framställning av biprodukter.
I samband med sådana åtgärder bör man
eftersträva att minska avloppsvattenmängden, och i
regel ställer det sig både lättare och billigare att
rena den återstående mindre vattenmängden. En
uppdelning av vattnet kan ofta göras.
Förekommande stora mängder av rent eller endast
obetydligt förorenat avloppsvatten, såsom kylvatten,
transportvatten och liknande, bör avledas i
separata ledningar och kan i regel släppas ut
direkt i vattendraget utan nämnvärd skada.
För kloakvattnet har man inget annat recept
än att bygga reningsverk, i allmänhet för
biologisk behandling, dvs. höggradig rening. Behovet
härav är mycket stort. Ett glädjande intresse för
byggandet råder emellertid för närvarande, och
stora och dyrbara projekt föreligger. Det
beräknas att de anläggningar som nu planeras i
landet skulle dra en kostnad av ca 530 Mkr,
därav enbart för Stockholm och Göteborg 330 Mkr.
Det är givet att sådana arbeten och
investeringar kräver en rätt avsevärd tid. För
Stockholms del räknar man med 15 år från det
beslut om åtgärderna fattats, och hittills
föreligger endast ett principbeslut. Även om man nu
tar krafttag, får man därför tydligen vänta ännu
många år på en allmän förbättring.
Lokalt bör man emellertid kunna emotse bättre
förhållanden i den takt som reningsverken blir
färdiga. Bland större samhällen som på sista
tiden fått färdiga anläggningar för biologisk
behandling av sitt avloppsvatten kan nämnas
Uddevalla, Enköping, Eslöv, Höör, Kumla och Askim.
Byggandet av sådana verk pågår i Örebro,
Norrköping och Hörby.
För att förbättra vattensituationen är det
vidare ett viktigt önskemål, att vid exploatering av
nya bostadsområden eller då vattenfrågan eljest
löses för större områden, avloppsvattnets rening
samtidigt beaktas. Redan från början måste
man följa med bebyggelseutvecklingen och
successivt även bygga erforderliga
reningsanläggningar, helst för biologisk rening. Att, som nu
är vanligt, dela upp företaget i etapper och
därvid låta reningsverket komma som den allra
sista kan vålla obotlig skada. Om man först
under många år övergödslar t.ex. en insjö, så kan
det bli mycket svårt, för att inte säga
omöjligt, att där återställa trevliga förhållanden.
Om man sålunda inte för bostadsbyggandet i
allmänhet kan tänka sig en återgång till äldre
sanitära förhålländen, så bör dock en viss åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
