Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Behandling av städers och samhällens avloppsvatten, av Victor Jansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
695
ordna vattenledning och avlopp, så att bostaden
kan förses med varmvatten, wc och badrum.
Att så sker ligger i landets intresse. Det utgör
en betydelsefull förutsättning för att människor
skall stanna kvar och trivas på landsbygden.
Man saknar emellertid i regel möjlighet att
avleda och oskadliggöra avloppsvattnet på sådant
sätt, att allvarliga olägenheter undviks.
Verkställda undersökningar visar också, att de
enskilda vattentäkterna i skrämmande omfattning
är förorenade och lämnar hälsovådligt vatten till
följd av illa ordnade avlopp.
Under senare år har uppträtt flera allvarliga
symptom, som visar att avloppsföroreningen av
vattendragen blivit kritisk och i många fall
katastrofal. Sådana symptom är kraftig
algproduktion, påväxt, ymnig vassvegetation, dålig lukt,
fiskdöd och bakteriell förorening av
friluftsba-dens vatten. Åtskilliga friluftsbad har också
måst stängas. Allvarligast är dock uppträdandet
av epidemier, som kan sättas i samband med
vattenföroreningen. Den svåra
paratyfusepide-min förra året hade dock det goda med sig, att
det för alla blev uppenbart att
vattenföroreningsfrågans lösning ej tål något uppskov.
Statsmakternas åtgärder mot
vattenföroreningen skall jag här endast flyktigt beröra. Man
torde kunna säga att storoffensiven inleddes med
tillkomsten av vattenföroreningslagen 1941.
Vidare bör erinras oin den generalinventering av
erforderliga anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp som i Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens regi igångsattes 1944 genom
länsutredningarna. Dessa omfattade nästan alla landets
tätorter med minst 100 invånare, men
inkluderade ej städerna. Sammanräkningen av det
erforderliga kapitalet för vatten- och
avloppsfrågornas ordnande slutade på det enorma beloppet
av ca 1 500 Mkr.
Ett viktigt organ för åstadkommande av en
lösning av vattenföroreningsfrågan utgör den av
K.M:t 1953 tillsatta vattenvårdskommittén.
Denna har bl.a. uppskattat anläggningskostnaden
för hittills projekterade reningsanläggningar för
tätbebyggelsen till mer än 400 Mkr. För de nu
aktuella reningsverken i Stockholm, Göteborg
och Malmö tillkommer ett ungefär lika stort
belopp. Det rör sig alltså om ofantliga
investeringar på för landet nya och ganska oprövade
områden. Vi ställs här inför mängder av problem,
som måste lösas för att vi skall få bästa utbyte
av de stora investeringarna.
Den tekniska utformningen av anordningarna
för avloppsvattnets avledning, behandling och
rening är i huvudsak ingenjörsuppgifter.
Avloppsvattenföroreningen av vattendragen och
avloppsvattnets rening innebär emellertid
problemkomplex, som berör många intressen, såsom
jordbruk, fiske, sjöfart, naturskydd,
rekreationsmöjligheter och hälsovård. Problemens lösning
kräver därför ett intimt samarbete mellan
sakkunskap inom skilda områden.
Problemens komplicerade natur gör det
nödvändigt, att en sakkunnig i speciella
avloppsvattenfrågor, exempelvis en ingenjör, en läkare
eller en limnolog, måste vara i ej ringa grad
orienterad inom övriga berörda
kunskapsområden. Samarbetet mellan de olika sakkunniga har
här visat sig gå utmärkt väl. Föreningen för
Vattenhygien har säkerligen bidragit väsentligt till
att samla och ena de goda krafterna.
Avloppsvattnets avledning
De flesta städer och större samhällen är nu
försedda med avlopp, anordnade enligt det
kombinerade systemet, dvs. allt avloppsvatten
avleds i ett enda ledningssystem. Enligt
Kommunaltekniska Föreningens statistik var 1952
endast tio städer och andra tätorter dränerade
enligt separatsystemet eller duplikatsystemet,
dvs. med ett ledningssystem för spillvatten och
ett annat för regnvatten. I ett 50-tal var dock
ytterområdenas avlopp helt eller delvis
anordnat enligt separatsystemet.
Sättet för avloppsvattnets avledning inverkar
på reningsverkens dimensionering och
reningseffekt samt på vattendragens förorening. Vid det
kombinerade systemet blir
avloppsvattenmängden vid regn 50—100 gånger så stor som
spillvattenmängden. Denna stora
avloppsvattenmängd kan av ekonomiska skäl ej ledas någon
längre väg i slutna ledningar och långt mindre
underkastas rening.
Man tvingas att släppa ut huvudmassan över
bräddavlopp direkt i närmaste öppna vatten och
måste nöja sig med att till huvudutloppet eller
reningsverket, om sådant finns, leda 3—6 eller
i bästa fall intill 10 gånger genomsnittlig
spillvattenmängd. Av kostnadsskäl kan
reningsverket ej dimensioneras för effektivaste rening av
hela den ökade tillrinningen vid regn. Till
föroreningen i vattendraget av bräddavloppsvattnet
kommer därför samtidigt en viss ökning av den
kvarvarande föroreningen i det från
reningsverket avgående vattnet.
Det kombinerade avloppssystemet är således
ur föroreningssynpunkt ganska
otillfredsställande. Det mest rationella skulle vara att bygga om
avloppen till duplikatsystem, dvs. att bygga helt
nya separata avlopp för spillvattnet. Detta är
emellertid i allmänhet uteslutet med hänsyn till
de höga kostnaderna. Som exempel kan nämnas
att ombyggnad av Stockholms kombinerade
avlopp till duplikatsystem enligt gatukontorets
beräkning skulle kosta ca 1 000 Mkr.
I många fall har det emellertid visat sig
möjligt att för rimliga kostnader åstadkomma
åtminstone en partiell övergång till
duplikatsystemet. När en huvudledning blir otillräcklig,
vilket ej sällan händer under tätorternas snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
