Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Vattenvård ur samhällelig synpunkt, av Gösta Schirén - Behandling av städers och samhällens avloppsvatten, av Victor Jansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
TEKNISK TIDSKRIFT
efter föroreningstal, bestämda efter
beskaffenheten av varje förorenares avloppsvatten.
Intressenterna får därmed möjlighet och intresse av
att var för sig pressa ner sin andel i
gemensamma kostnader genom att själva minska och
förbättra sitt avloppsvatten.
En viktig uppgift för samarbetsnämnden blir
att ombesörja en gemensam, fortlöpande
kontroll av Kävlingeåns vatten och över
förorenar-na. Man får därigenom lätt att fastställa
varifrån en eventuell försämring av vattnet kommer
och kan ingripa mot den skyldige. Avsikten är
att försöka bygga ut samarbetet till att omfatta
alla dem som släpper ut vatten i ån.
Sammanslutningen har bildats, efter ett förslag av G
Weijman-Hane i Malmö, under Länsstyrelsens
medverkan och i samråd med Fiskeristvrelsens
Tillsynsavdelning.
Detta försök till samarbete synes i hög grad
efterföljansvärt på de håll där flera foro renare
finns och där de kanske nu i stället tvistar om
vem som har den största skulden.
Slutord
Mycket återstår att göra och stora uppoffringar
krävs innan vi kommer fram till en ur allmän
synpunkt tillfredsställande omvårdnad om våra
vattendrag. Det är svårt att ge ett allmängiltigt
recept på hur avloppsfrågorna och
reningsproblemen skall lösas, men så mycket är säkert,
att vad som är långt viktigare än tillsyn, förbud
och organisatoriska förbättringar, det är att få
till stånd och bibehålla ett levande intresse för
en aktiv vattenvård.
Det bör för alla framstå som något självklart
att den livsviktiga naturtillgång, som rent vatten
innebär, skall skyddas och bevaras. Särskilt är
det viktigt att de, som står i ledningen för
industrier och kommunala verk, känner ansvar
härför.
Behandling av städers och samhällens
avloppsvatten
Civilingenjör Victor Jansa? Stockholm
De tekniska framstegen och industrialiseringen
har på några få decennier medfört en
genomgripande förändring av vår samhällsstruktur.
Det har skett en folkvandring av väldiga mått
från landsbygd till städer och tätorter, där
folkmängden på 30 år ökat med 1,5 milj.
människor. Våra tillgångar på arbetskraft och
kapital har som en följd härav i mycket stor
omfattning måst sättas in på produktion av bostäder,
skolor, sjukhus och i samband därmed
kommunikationsmedel och anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp.
Sverige är med avseende på vattentillgång ett
av jordens mest gynnade länder.
Vattenanskaffningen till de växande samhällena och
industrierna har därför i regel ej utgjort något
svårare problem. Den rikliga förekomsten av aldrig
sinande vattendrag har också gjort det lätt att
bli av med avloppsvattnet.
Avloppsfrågans nuvarande läge
År 1860 började städerna anlägga vatten- och
avloppsledningar. Först 1920 fanns sådana
anläggningar i alla våra städer, och från alla —
med ett enda litet undantag — utsläpptes då
avloppsvattnet utan någon rening i närmaste vat-
628.3
tendrag. Att detta kunde gå för sig utan några
större katastrofer som följd berodde på att
avloppsvattenmängden var relativt obetydlig och
avloppsvattnet långt mindre förorenat än nu.
År 1920 fanns i städerna ca 100 000 wc,
varav mer än hälften i Stockholm; 1930 hade deras
antal ökat till ca 0,5 milj., och i dag är det i
hela landet ca 1,5 milj. I takt härmed växte
givetvis föroreningen av vattendragen. På några
av de svårast utsatta platserna nödgades man
anlägga reningsverk. Under 1920-talet tillkom i
städerna fem nya reningsverk och under
1930-talet ytterligare fem. I dag har ett 30-tal städer
anlagt reningsverk. Av landets ca 3 000 tätorter
har nu omkring 500 reningsverk, av vilka dock
endast ca 30 är anordnade för höggradig rening.
Föroreningen av vattendragen från
industriernas avlopp har vuxit på ungefär samma sätt som
föroreningen från de kommunala avloppen.
Många industrier har visserligen gjort
beaktans-värda insatser för att minska föroreningen, men
ofantligt mycket återstår att göra. Glädjande är
att man äntligen synes kunna få bukt med den
svåra föroreningen från sulfitfabrikerna.
Även de enskilda gårdarna ute i landet kräver
sin andel av teknikens välsignelser. Man söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
