Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Behandling av städers och samhällens avloppsvatten, av Victor Jansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
697
nämnas att detta möjligen kan vara fallet vid
vissa av de i Stockholm, Göteborg och Malmö
planerade reningsverken.
Man kan dock ej utan vidare tillämpa de
amerikanska erfarenheterna på svenska
förhållanden. Bl.a. är avloppsvattnets beskaffenhet här
annorlunda än i New York. En viktig uppgift är
därför att prova ut lämpliga reningsmetoder för
våra förhållanden. Stegbeskickningen har redan
använts i full skala med utmärkt resultat, men
vi vet ganska litet om den modifierade metodens
användbarhet. Dess närmare undersökning är en
viktig och aktuell uppgift. Det aktiverade
slammets möjligheter är för övrigt sannolikt ännu ej
på långt när utforskade. Här öppnar sig ett rikt
fält för svensk forskning inom ett område, där
vi hittills inte gjort några större insatser utan
endast lånat från främmande land.
På åtskilliga platser i vårt land är de
topografiska förhållandena sådana, att de blivande
verken för höggradig rening måste förläggas under
jordytan, insprängda i berg. Såvitt känt har detta
hittills ej skett på någon annan plats i världen.
Ehuru de långa och smala luftningsbassängerna
lämpar sig väl för inbyggnad i berg, kommer
dock ett sådant utförande att motivera en helt
annan utformning av bassängerna och
reningsverket i övrigt än i öppet läge. Detta torde även
gälla utformningen av
sedimenteringsbassäng-erna.
Avloppsslammets oskadliggörande
och utnyttjande
Varje reningsverk måste kombineras med
anordningar för oskadliggörande och om möjligt
nyttiggörande av de ur avloppsvattnet avskilda
föroreningarna, främst bland dessa
avloppsslam-met, varmed förstås det i för- och
eftersedimen-teringsbassängerna avskilda slammet. Gallerrens,
sand och grus är i detta sammanhang av mindre
betydelse.
Den vanligaste metoden för slammets
oskadliggörande är utrotning i slutna rötkammare. Det
utrotade slammet avvattnas på öppna
torkgårdar, i laguner, på vakuumfilter eller i
filterpres-sar. På så sätt kan vattenhalten i slammet
nedbringas till ca 60 %, varvid det får jordartad
konsistens. Vid Louddens reningsverk i
Stockholm finns landets första
vakuumfilteranlägg-ning för torkning av avloppsslam. Vid våra
övriga reningsverk används endast öppna
torkgårdar eller laguner.
Möjligheten att utnyttja avloppsvattnet och
av-loppsslammet i jordbruket är problem av
utomordentlig betydelse. Genom befolkningens
koncentration till städer och tätorter tar dessa nu
emot en ständig ström av livsmedel från
landsbygdens jord. Avfallsprodukterna går därefter
bort med avloppsvattnet och förorenar
vattendragen i stället för att som i gångna tider åter-
föras till jorden. Denna åderlåtning av jorden
har redan medfört ofantliga skador och utgör ett
fruktansvärt hot mot mänsklighetens
försörjning med livsmedel.
Man försöker nu ersätta jordens förlorade
mineralämnen genom att tillföra konstgödsel och
kalk. Men det räcker ej med enbart
mineralämnen. Humusämnen måste till för att
matjorden ej skall förintas. Det är framförallt därför
som återvinningen av jordnäringsämnena ur
avloppsvattnet är ett så betydelsefullt problem.
Bäst vore ju, om avloppsvattnet kunde
användas för bevattning. Detta sker för närvarande i
ej ringa omfattning i Tyskland liksom i de torra
västra staterna i USA. Där är också de naturliga
förhållandena särskilt gynnsamma för
utförande av bevattningsanläggningar. Där grunden
utgörs av sand, har man i vissa fall kunnat driva
bevattningen året runt och således låtit denna
utgöra avloppsvattnets rening. I dessa fall är det
ej så mycket fråga om att odla jorden.
I allmänhet är dock sådan bevattning omöjlig.
Skall man bevattna och gödsla åkerjord med
avloppsvatten, kan man per hektar tillföra
avloppsvattnet från 50—100 personer. I Tyskland kan
bevattningen ske under tiden april—september.
Varje sädesslag eller växtslag bör vanligen
bevattnas under en tid av 2—6 veckor. Under
större delen av året måste således avloppsvattnet
tas om hand på annat sätt.
Bevattning med obehandlat avloppsvatten kan
ej komma i fråga. För att bevattningen skall
vara möjlig, måste avloppsvattnet undergå minst
låggradig rening. Detta är nödvändigt bl.a. för
att hindra spridning av inälvsmaskar och för att
möjliggöra en någorlunda långt driven
sterilisering av avloppsvattnet. Många forskare,
däribland Imhoff, anser att av hygieniska skäl
endast höggradigt renat avloppsvatten bör få
användas för bevattning med regnkanoner. Det
visar sig då, att kostnaderna för vattnets
transport och spridning till jorden överstiger värdet
av de mängder kväve, fosfor och kali, som man
samtidigt tillför jorden.
Jordbrukets intensifiering har ökat den odlade
jordens vattenbehov. Enligt Borgström tar vår
skördeökning sedan 1880 i anspråk 50—70 mm
av det regn som faller. Detta är den väsentliga
anledningen till att grundvattennivån sjunker.
Den ökade vattenförbrukningen har däremot
ingen nämnvärd skuld i detta oroväckande
förhållande. Vattenbristen kan av ekonomiska skäl
ej ersättas genom bevattning med
avloppsvatten, som för övrigt ej skulle förslå långt. Om
bevattning skall ske i större skala, måste vattnet
hämtas från vattendragen. Man finner således,
att strävandena att utnyttja jordnäringsämnena
i avloppsvattnet främst måste inriktas på att
tillvarata avloppsslammet.
Som redan nämnts kan vattenhalten hos utrotat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
