- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
710

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Algodling på avloppsvattenslam, av SHl - Syntetiska detergenters olägenheter, av SHl - Foderjäst av avfall från stärkelsetillverkning, av SHl - Avloppsvatten som källa för vitamin B12, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

710

TEKNISK TIDSKRIFT

ligt. Det ligger då nära till hands att skörda algerna och
använda dem som kreatursfoder. Betänker man att
syntetiska näringsmedel tillsätts vid andra metoder för
algodling och att avloppsvattenslam är en produkt, vars
oskadliggörande kan kosta 30—70 $ per milj. gallons,
synes dess utnyttjande för algodling lovande.

I trakten kring San Francisco-bukten måste man ta hand
om ca 1,1 milj. ms/dygn avloppsvatten. I en liten
försöksanläggning (en damm med 20 m2 yta) har man erhållit
120 g/m8 torra alger på två dygn efter vilken tid vattnet
var tillräckligt renat. Då man kan sälja torra alger för
100 S/t, skulle man i San Francisco-området kunna ur
avloppsvattnet utvinna foder till ett värde av ca 5 M$/år.

För algodlingen behövs emellertid stora markytor; man
räknar med ca 17 500 ha för San Francisco-området.
Vidare har ännu ingen tillfredsställande metod för skörd av
algerna utvecklats. Vid försöken har man använt
centrifug för att utvinna dem. I stor skala blir denna metod
säkerligen dyrbar. Skörd genom filtrering kan inte
genomföras då man inte känner något filter genom vilket
avloppsvattnet men inte algcellerna passerar.

Algernas tillväxthastighet beror givetvis på ljus- och
värmetillgången, och man kan därför vänta att bara
ungefär hälften så mycket alger kan erhållas på vintern som
under sommaren. Slutligen återstår mycket
forskningsarbete för utrönande av vilka algarter som är lämpligast
för substratet och för samarbete med bakterierna.

Pågående experiment med en ny 80 m2 damm har
emellertid visat att man kan variera t.ex. Chlorella-algers halt
av näringsämnen från 7 till 88 °/o kväve, 6 till 38 °/o
kolhydrat och 1 till 75 % fett. Det bör därför vara möjligt
att framställa foder som passar olika husdjur (Industrial
& Engineering Chemistry febr. 1954 s. 15 A). SHl

Syntetiska detergenters olägenheter. Många har börjat
undra om vi inte förr eller senare måste dyrt betala de
stora fördelar som vi uppnått genom användning av
syntetiska tvättmedel. Husmödrar som utnyttjar dem till tvätt
och disk skyller eksem och hudsprickor på dem, och
några betvivlar att de är helt oskyldiga till korrosion av
husgeråd och rörledningar. Utsläpp av detergenter i
tätorternas avloppsledningar har i några fall vållat svårlösta
problem vid reningsverken.

I Storbritannien bildade man därför 1953 en Committee
ön Synthetic Detergents som alltjämt är i livlig
verksamhet. Hittills har den kommit till uppfattningen att de som
använder syntetiska detergenter i allmänhet inte behöver
frukta att dessa skall ha ogynnsamma verkningar.
Däremot kan detergenterna ha sådana för vissa reningsverk
för avloppsvatten. De kan nämligen sänka dessas
effektivitet och försämra förhållandena i recipienten.

Några människor kan få eksem av syntetiska tvättmedel,
men sådana innehållande tvål och alkali har ibland
samma verkan. Den medicinska sakkunskapen är oenig i
denna fråga, men trots stor användning av syntetiska
detergenter i Storbritannien har man där inte konstaterat flera
fall av eksem än när den äldre typen av tvättmedel
användes.

De som smörjer på handkräm efter tvättning med
syntetiska detergenter, bör inte ta för stor mängd av den.
Man har inte iakttagit något som visar att detergenter,
som sitter kvar på disk, kan orsaka olägenheter genom
att komma med i maten. Detergenterna avlägsnar
visserligen fetthinnor på husgeråd och i rörledningar och kan
härigenom göra dessa känsliga för korrosion, men de har
tidigare i åratal utsatts för soda och klor utan att skador
uppstått.

Det allvarligaste problemet vid användning av syntetiska
detergenter är utan tvivel dessas inverkan vid reningen av
avloppsvatten. De ger nämligen skum som kan stiga till
meterhöga skikt, särskilt om man använder rening med
aktivt siam. Skummet kan sätta reningsverket ur
funktion, och när det kommer ut i recipienten vållar det avse-

värt obehag om det innehåller osönderdelat siam. Man
måste därför finna medel att slå ned skummet.

Minst lika viktigt är att i avloppsvattnet lösta
detergenter kan öka svårigheten att hålla önskad kvalitet hos det
från reningsverket avgående vattnet. Detergenterna kan
också påverka kvaliteten hos vatten som tas från
recipienten och djurlivet i denna (Nature 5 juni 1954 s. 1081).

SHl

Foderjäst av avfall från stärkelsetillverkning. Största
delen av det organiska avfallet vid tillverkning av
potatisstärkelse utgörs av ämnen lösta i tvättvattnet och av
potatisens cellulosafibrer. Denna, som innehåller 95—96 %
vatten, kan behandlas med kalk, pressas, torkas och
användas som kreatursfoder. Utvinning av de i tvättvattnet
lösta ämnena är däremot oekonomiskt därför att deras
koncentration bara är ca 1,7 B/o. De består emellertid till
38 0/o av proteiner och innehåller tillräcklig mängd
oorganiska jästnäringsämnen. Därför synes odling av foderjäst
i tvättvattnet vara en tilltalande utväg att nyttiggöra och
samtidigt lösa ett avloppsvattenproblem som ofta kan vara
besvärligt.

Man har funnit att Torulopsis utilis är lämpligast för
detta ändamål. Den odlas under aeroba betingelser vid
28—36°C. Diffusionsprocesser bestämmer jästens
tillväxthastighet som beror av tillförseln av näringsämnen och
syre till jästcellerna och bortskaffande av koldioxid och
andra produkter. Olika anordningar har använts för
luftning och omröring, och skumningen behärskas vanligen
genom tillsats av kemikalier.

Vid laboratorieförsök har man visat att Torula-jäst kan
odlas i proteinvatten från potatis, innehållande ca 1,2 %
lösta ämnen bestående av 37 % protein, 12 °/o socker och
0,8 %> stärkelse, utan tillsats av oorganiska näringsämnen,
såsom fosfor, kalium och kalcium. Den erhållna jästen
håller 55 ®/o protein, och man kan utvinna ca 50 % av
de lösta ämnena i proteinvattnet, varvid dettas biologiska
syreförbrukning sänks med 60 °/o.

En ekonomisk analys visar att man i en anläggning för
30 t/år potatisstärkelse vid en drifttid på 200 dygn/år kan
framställa foderjäst till en kostnad av 5 ct/lb. Produkten
kan därför konkurrera med fiskmjöl. Ett ännu billigare
foder i samma prisgrupp som sojamjöl kan erhållas genom
blandning av jäst och potatisfiber.

I en svensk stärkelsefabrik utnyttjas potatisen
fullständigt genom att man vid stärkelsetillverkningen tar ut bara
det bästa materialet och bearbetar resten i en spritfabrik.
I denna försockras återstående stärkelse och jäses sedan
till alkohol. Vid spritens avdrivning erhålles en rest (dränk)
som innehåller de icke jäsbara ämnena i potatisen och
jäst. Den används som foder (C O Beiser i Agricultural &
Food Chemistry 20 jan. 1954 s. 70). SHl

Avloppsvatten som källa för vitamin B12. Det är känt
att smågrisar, som ges syntetisk mjölk innehållande
oc-protein (isolerad sojamjölsprotein) som kvävekälla,
behöver tillförsel av vitamin B^ för att växa eller över
huvud taget leva på denna diet. Då man funnit att aktivt
siam, erhållet enligt flera olika metoder, innehåller stor
mängd vitamin B12, har man i USA undersökt huruvida
det kan användas i grisfoder. Det kan nämligen tänkas att
slammet innehåller giftiga ämnen eller ännu okända
tillväxtfaktorer.

Av försöken synes framgå att torkat aktivt siam satt
till syntetisk mjölk i en mängd av 2 % är en
tillfredsställande källa för vitamin B12 vid utfodring av smågrisar.
I denna koncentration tycks slammet inte ha någon
skadlig verkan på djuren under fem veckors utfodring. Vid ett
försök, utfört under för grisarnas trivsel ogynnsamma
betingelser, gav slammet bättre resultat än injektion med
motsvarande mängd ren vitamin B^ (H E Schendel &
B C Johnson i Agricultural & Food Chemistry 6 jan. 1954
s. 23). SHl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free