Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Den moderna teknikens debetposter, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
TEKNISK TIDSKRIFT
måste tioårsperioden investera 9 000—12 000 M$
i vattenreningsanläggningar, bygga 6 600
reningsverk och 3 500 specialfabriker för att ta
hand om industriellt avfall, som annars skulle
förorena vattendragen.
Nedsmutsningen av naturen sträcker sig ännu
vidare och når ända ned till de hittills ganska
skyddade grundvattnen. De börjar bemängas
med bakterier och injiceras med närsalter.
Renande motåtgärder har överallt satts in för sent.
Vårt land har här en eftersläpning som redan
1946 års kommitté uppskattade till den
betydande summan av minst 2 000 Mkr. En granskning
visar att summan då snarare borde vara den
dubbla för att hämta igen försummelserna. Man
hade ej tagit med i redovisningen de
anläggningar, som krävs för att motverka industriella
föroreningar. Ej heller förefaller man ha gjort
klart för sig hur kollektiviseringsprocessen på
storhushåll och livsmedelsfabriker överflyttat en
hel del av de föroreningsbekymmer, som förut
åvilade det enskilda hushållet.
Vi vill tydligen ej betala priset för
standardhöjningen — endast kortfristigt njuta dess
frukter. Grovt räknat finns nu ca 2 000 industriella
föroreningspunkter varav minst 500 måste
betecknas som svåra. Ej mindre än 1 500
kommuner på iner än 1 000 personer uppvisar riskabel
förorening av vattendragen. Endast 50 av dessa
har ordnat en rimlig rening. I det längsta har
man i de flesta länder velat blunda för den
oundvikliga konsekvensen av denna
jättegödsling av vattendrag, sjöar och hav iscensatt av
människan själv.
Naturen tar emellertid sin hämnd i förödande
epidemier och krav på mera kostsamma sanitära
skyddsåtgärder. Särskilt har man i Danmark och
Centraleuropa på senare tid uppmärksammat
den ökade spridningen av binnikemask till djur
och människor genom förorenade vattendrag.
Biologiskt renat avloppsvatten som används till
fältbevattning av beten och vallar kan även
genom några enstaka ägg ge stor nedsmittning hos
t.ex. betande kalvar.
En helt ny svårighet har uppträtt genom
användningen av ytaktiva detergenter för ökning
av rengöringsmedlens verkan. Redan 1951
såldes i USA iner än 500 000 t, en kvantitet som
utgjorde 46 % av tvål- och såpmängden.
Slembildning och hopflockning av avfallet framkallas
och försvårar dettas hantering och
reningsåtgärderna. Därtill kommer den bakteriedödande
verkan av dessa ämnen som ävenledes stör den
biologiska självreningen både i naturen och i
anläggningar. Särskilt de för reningen viktiga
ana-eroba formerna har visat sig känsliga.
Dräneringsvattnet från åkrar, där vissa
moderna insektsbekämpningsmedel, som toxafen,
ald-rin, DDT och BHC, använts, förgiftar enligt
erfarenheter i USA vattnet i angränsande vattendrag.
Föroreningarna ökar anspråken på vatten. Vi
måste nu skaffa vatten till landsbygdens stora
transformatorcentraler för livsmedel, såsom
slakterier, mejerier, konservfabriker, kvarnar
och sockerindustrier. Det krävs ofta mer vatten
för att industribehandla ett livsmedel än för att
producera det. Kommer härtill att avfallet —
rens m.m. — skall föras bort med vatten och
samtidigt utspädas så, att otrevliga jäsningar
inte sätter i gång, ökar vattenförbrukningen
mångfaldigt, i senare fallet till den grad att
denna enkla "rening" ej längre är möjlig. Avfallet,
i synnerhet om det är organiskt, måste så vitt
möjligt hopsamlas och oskadliggöras på annat
sätt innan avloppsvattnet släpps ut i ett
vattendrag. Vi har med andra ord starkt överskattat
naturens egenrenande potential.
Det är icke bara på vattenfronten som
mänsklig tillvaro hotas — även via luften sprids
skadegörelsen. Vid sidan om den frivilliga
in-dränkningen av lungvävnaden med rök genom
nikotinbruket, framstår städernas kemikalie- och
rökfyllda luft som en icke oviktig
bidragande orsak till lungkräftan. Jättebelopp har i olika
industriländer investerats för att bekämpa
luftföroreningarnas tilltagande omfattning, men vi
tycks ej heller på denna punkt hinna i kapp med
folkökningen.
Los Angeles, som jag nyligen besökt, och som
genom krigsårens industriella expansion
förlorade sin genom århundraden lovprisade klara
och soliga himmel har enligt en framlagd
rapport lyckats minska industrins dagliga utsläpp
av partiklar och kemikalier med ca 800 t genom
särskilda reningsfilter och andra motåtgärder.
Under samma tid har bilarnas antal ökat så att
de per dygn bidrar med ytterligare ca 1 000 t.
Los Angeles "smog" är alltjämt en bister realitet
och man förstår att lungorna kan reagera, när
ögonen svider och rinner, närhelst luftskikten
blir stillastående och naturens självventilation
genom vindar och luftströmmar ej räcker till.
Grundvattentillgångarna avtappas
Urbaniseringen slukar ständigt stigande
vattenmängder och börjar konkurrera med den gröna
växten, dvs. grödorna, om tillgångarna. År 1900
använde varje stadsbo i Sverige 90 1 vatten per
person och dag — nu är siffran 265 1. Samtidigt
ökas befolkningen, men ännu viktigare är att de
ökade skördarna också tar i anspråk ofantligt
mycket mer vatten. Kylteknikens allmänna
till-lämpning slukar vatten i snabbt stigande
kvantiteter och en omfattande återanvändning blir
nödvändig, om förbrukningen enbart för dessa
ändamål ej skall överflygla alla andra behov för
stadsbefolkningarna.
Vår egen skördeökning sedan 1880 tar 50—70
mm mera av det regn som faller. Mindre
mängder vatten än fordomdags når därigenom ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
