Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 31 augusti 1954 - Den moderna teknikens debetposter, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
713
till grundvattnet. Ersättningstjänsten störs och
den regelbundna påspädningen uteblir eller
minskar. Följden blir att grundvattennivån i
oroande många områden börjar sjunka genom
denna större avtappning där uttagen är större än
insättningarna. Ej minst kring storstäder som
London, Köpenhamn och Hamburg håller
konsekvenserna på att bli ödesdigra och kräver
jätteinvesteringar för påspädning av de
underjordiska reservoarerna så att de ej helt sinar.
Stora sänkningar har också inregistrerats från
Rhenslätten, vid Basel samt i Donaubäckenet
vid Wien.
Växtodlingen brandskattar dock grundvattnen
allra mest i de fall, där man pumpar upp vattnet
genom brunnar, af vilka grödorna kräver fler
och fler. Tillflödet räcker sämre och sämre.
Vattennivån sjunker obevekligt. Som regel är det
jordbruk, som existerar utan dessa artificiella
tillskott, ekologiskt bättre anpassat även till
sin avkastningshöjd, som bestäms av den
genomsnittliga vattentillförseln till
odlingsområdet, men vår tids maskindrivna pumpar känner
ingen gräns för sin effektivitet. Brunnarna måste
därför ständigt borras djupare. Uttorkningen
ökar i takt härmed och till slut tryter
tillgångarna. Vattengrunden försvinner. Så sker i
Saudi-Arabien, Negev i Israel, Arizonas
ökenodlingar, i Kalifornien m.fl. ställen.
Särskilt betänklig blir denna utveckling i de
torra trakter jorden runt, där man gripit till
grundvattenreserverna för att klara
livsmedelsförsörjningen. Indien ensamt bevattnar redan
mer än 10 milj. ha från brunnar med pump —
nästan lika stor yta som all bevattnad jord i
USA. Sydafrikanska Unionen har sedan sin
tillkomst i statlig regi borrat 35 000 brunnar,
framför allt i de köttproducerande delarna av landet,
och redan nu inom den korta tidsrymden av 25
år sinar den ena efter den andra av dessa. Detta
är sannerligen oroväckande.
I Kalifornien har man placerat 53 % av
bevattningsinvesteringarna i brunnar och följderna
har blivit katastrofala. Hektar efter hektar av
Kaliforniens apelsin- och grönsaksodlingar döms
till torkdöden för att klara vattenbehoven för de
allt fler tusenden människor som varje år söker
sig till Los Angeles mångmiljoncentrum.
Vi har också att brottas med en påtaglig och
oroande uttorkning av Centraleuropa, som lett
till en ytterst livlig debatt om Europas
förstäpp-ningsprocess — igångsatt och påskyndad genom
de höga hektarskördarna och den moderna
människans ofantligt ökade vattenbehov.
Reglerande motåtgärder
En sträng hushållning har flerstädes måst
sättas i scen. Redan före senaste världskriget
användes hushållsvattnet i Ruhrområdet
genomsnittligt 4—5 gånger, innan det tilläts att fort-
sätta nedför floden. För industriändamål
förekom att samma vatten användes ända till 40
gånger.
Genom utdikningar och regleringar rubbas
naturens vattenbalans — ofta med tråkiga
konsekvenser. Ett otal exempel kan hämtas från
Europa. Tillkomsten av den 9 m djupa Kielkanalen
mellan Nordsjön och Östersjön verkade som en
jättedränering och sänkte med ens
grundvattnet i ett ca 8 km brett bälte kring kanalen.
Den högsta uppmätta nivåsänkningen utgjorde
20 m.
Som nämnts krymper världsstädernas
grundvattentillgångar snabbt både i Europa och i USA.
Kring Baltimore har grundvattennivån sedan
1916 sjunkit med 45 m. Jätteinvesteringar krävs
nu överallt för att avvärja större katastrofer.
Nyligen har man utanför Miinster i Westfalen blivit
nödsakad att bygga en jättestor reservoar för en
total kostnad av 14 MDM. Den skall rymma
7 milj. m3 vatten. Det blir en liten nätt sjö på
60 ha, som stjäl åker, äng och skog, och flera
gårdar dränks av vatten. Ruhr har redan
förrådsdammar för 196 milj. m3 vatten, men måste
de närmaste tio åren bygga ytterligare
reservoarer rymmande 180—200 milj. m3.
Allt detta utgör led i målmedvetna försök att
om möjligt bromsa den fortgående sänkningen
i grundvattennivåerna och dessutom skapa
förutsättningar för en fortsatt höjning av
hektarskördarna, som liksom i Sverige stagnerat sedan
1930-talets mitt. I flera fall saknas möjligheter
att skaffa nya vattenreservoarer. Fabriksstäder
som Mexico City, Madrid, Magdeburg och Greiz
kan ej ta einot flera industrier och invånare utan
att vattenbristen blir ännu iner ödesdiger. Man
har för länge sedan överskridit vad disponibla
vattenmängder medger.
En besvärlig konsekvens av denna krympande
grundvattenreservoar är att dricksvattnet i
stigande grad måste hämtas från ytvatten varav
följer betydligt större hygieniska risker.
Klorering och dyr vattenrening har blivit allt
vanligare investeringsbehov för att säkra städernas
vattenförsörjning.
Vårt land är ingalunda förskonat från dessa
följdverkningar av den tekniska
omgestaltningen och de svällande befolkningstalen.
Kullabygdens brunnar har sinat och måste borras allt
djupare. Torrlagda brunnar är orsak till att
badorter som Mölle, Arild, Nyhamnsläge m.fl. tidvis
måst organisera lastbilstransporter med vatten.
Stadstrion på Västgötaslätten, Skara, Skövde och
Falköping, måste nu gemensamt lägga stora
vat-tenhämtande rörledningar från Vättern.
Hälsingborg jämte angränsande tätorter tvingas
hämta sitt vatten från Lagan och på längre sikt
måste man tappa av Ringsjön. Köpenhamn har
på senare år också kastat lystna blickar på både
Lagan och Ringsjön för att få lindring i ett allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
