Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Spänningsprovning av mässing med kvicksilversaltlösning, av O Lissner och S Rask - Andras erfarenheter - J 29:s världsrekord, av Å Röed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
733
höga gränsspänningen och på att sprickbildningens natur
i kvicksilvernitrat och i ammoniak, dvs. i praktiken, är
principiellt olika, vilket yttrar sig i olika legeringars
mycket skiftande uppträdande i HgN03 och NH3.
För vanliga mässingslegeringar med över 20 °/o Zn har
dock den omfattande praktiska erfarenheten bevisat att
endast synnerligen få fall av självsprickning inträffar om
detaljerna genomgått kvicksilverprovet utan sprickbildning.
Detta kan därför anses vara mycket värdefullt, särskilt då
det gäller att avgöra om det provade föremålet
värmebe-handlats på lämpligt sätt1’ 5-13’ 30’31.
Man kan alltså instämma med Jevons18, som skriver:
"Merkuronitratprovet är av mycket stort värde för enkelt
och snabbt avgörande om provet har erhållit föreskriven
avspänningsglödgning, men denna behandlings lämplighet
och provets tillstånd måste fortfarande bedömas av
personer, fullt förtrogna med de anspråk som ställs på
föremålet under användningen."
Det framgår emellertid också av vad som här anförts, att
en hel del faktorer måste beaktas för att reproducerbara
resultat skall erhållas vid provningen. Med hänsyn härtill
och till att kvicksilverprovet även i fortsättningen kan
påräknas få stor användning, framstår behovet av enhetliga
normer för provets utförande som en fråga, vilken bör
lösas så snart som möjligt.
Litteratur
1. Read, J B & Tour, S: Testing artillery cartridge cases. Träns.
AIME 68 (1923) s. 692.
2. Masing, G: Das Aufreissen von Messing durch innere
Spannungen. Z. Metallkde 16 (1924) s. 257.
3. Rawdon, H S: The use of mercury solutions for predicting
season-cracking in brass. Proc. ASTM 18 (1918): II s. 189.
4. Moore, H, Beckinsale, S & Mallinson, C E: The
season-cracking of brass and other copper alloys. J. Inst. Met. 1921: I
s. 75—125.
5. Edmunds, G: Season cracking of brass. Symposium ön
Stress-Corrosion Cracking of Metals ASTM-AIME, New York 1944, js. 67—89.
6. Robertson, W D: Metallurgical mechanism for mercury stress
cracking of copper alloys. J. Met. 3 (1951) s. 1190—1191.
7. Read, T A, Reed, J B & Rosenthal, H: The mechanism of the
season cracking of brass. Symposium ön Stress-Corrosion Cracking
of Metals ASTM-AIME, New York 1944, s. 90—110.
8. Dix jr, E H: Joint discussion ön mercury cracking test. Proc.
ASTM 41 (1941) s. 928.
9. Thompson, D H & Tracy, A W: Influence of composition ön the
stress-corrosion cracking of some copper-base alloys. Met. Träns.
1949 h. 2 s. 100—109.
10. Lissner, O: Stress-corrosion in special copper-alloys. Sheet
Met. Ind. 27 (1953) s. 45—55.
11. Ostermann, F: Das Aufreissen von Messing. Metallwirtsch. 10
(1931) s. 329.
12. Gohn, G R & Arnold, S M: The stress-corrosion properties of
some non-ferrous sheet metals. Symposium ön Stress-Corrosion
Cracking of Metals ASTM-AIME, New York 1944, s. 155—167.
13. Jevons, J D: The metallurgy of deep drawing and pressing.
London 1945 s. 167—169.
14. Rosenthal, H & Jamieson, A L: Mercury cracking test
proce-dure and control. Proc. ASTM 41 (1941) s. 897.
15. Althof, F—C: Die inter- und intrakristalline Korrosion und
ihre Ursachen. Z. Metallkde 36 (1944) s. 177.
16. Murdza, N H: Study of some variables affecting the results of
mercury cracking tests as applied to small arms cartridge cases.
PB Report 20364. Washington.
17. Gisser, H: The "season-cracking" test for cartridge brass. Met.
& Alloys 1942 s. 238.
18. Jennison, H C: The mercury-nitrate test. Met. & Alloys 6 (1935)
s. 348—349.
19. Jevons, J D: Some observations ön brass season-cracking. Sheet
Met. Ind. 14 (1940) s. 1197.
20. St. John, H M: Season cracking in non-ferrous metals. Sheet
Met. Ind. 16 (1942) s. 85.
21. EdDMUNDS, G, Anderson, E A & Waring, R K: Ammonia and
mercury stress-cracking tests for brass. Symposium ön
Stress-Cor-rosion Cracking of Metals ASTM-AIME, New York 1944, s. 7—18.
22. Croft, II P: Influence of external stresses ön tendency of brass
wires to stress-corrosion cracking, as indicated by the mercurous
nitrate test. Proc. ASTM 41 (1941) s. 905.
23. Johnston, R G: The mercury cracking test. Sheet Met. Ind. 17
(1943) s. 645.
24. Chaston, J C: The causes and prevention of stress corrosion
in brass. Sheet Met. Ind. 21 (1947) s. 1495.
25. Jamieson, A L: The season-cracking of copper alloys. Metals
Handbook 1948 s. 231.
26. Jamieson, A L & Croft, H P: A study of some variables in
mercurous nitrate test. PB Report 20508. Washington.
27. Brown, H, Binger, W W & Brown, R H: Mercury and ils
compounds — a corrosion hazard. Corrosion 1952 maj s. 155.
28. Jamieson, A L & Rosenthal, 11: Aqua ammonia test. Symposium
ön Stress-Corrosion Cracking of Metals ASTM-AIME, New York 1944,
s. 36—46.
29. Crampton, D K: Internat stress and season-cracking in brass
tubes. Träns. AIME 1930 s. 233—248.
30. Matteoli, L: Nota intorno and aluni fenomeni di crepatura.
nella soluzione amalgamatrice. Metallurg. Ital. 26 (1934) s. 861—868.
31. Gibbs, L E: Cold working of brass. Cleveland, Ohio, 1946, s. 72.
Andras erfarenheter
J29:s världsrekord. Den 6 maj 1954 sattes med det
svenskbyggda jaktplanet SAAB J 29 ett världsrekord i
hastighetsflygning i sluten bana om 500 km längd. En
medelhastighet av 977 km/h noterades. Därmed slogs med
27 km/h det gamla rekordet, som var 950 km/h och
innehades av en kanadensisk F86 Sabre. Den svenska
rekordmaskinen var ett normalt serieflygplan av typ J 29B som
utom kroppstankar också är utrustat med invändiga
ving-tankar.
Fédération Aéronautique Internationale’s bestämmelser
för hastighetsflygning på denna sträcka fordrar
huvudsakligen att flygningen skall ske i sluten bana, att
flygplanet innan det passerar startpunkten skall flyga
horisontellt en viss sträcka (man får inte öka
begynnelsehastigheten genom dykning), att flyghöjden vid mål skall vara
minst lika hög som starthöjden och att kontrollen av
sträcka och tid skall ske på visst föreskrivet sätt (stor
noggrannhet fordras). Flygningen företogs således längs
en 250 km lång rakbana med Ärnafältets trafikledartorn
som start- och målpunkt och med vändpunkten belägen
söder om Sundsvall. Flyghöjden vid start, vändpunkt och
mål var 100 m (för att underlätta kontroll av tid och
stäcka), och resten av flygningen företogs på 1 000 m
höjd, vilket beräknades lämpligast.
Rekordhastigheten 977 km/h är inget absolut
hastighetsrekord. Enligt bestämmelserna måste detta sättas på låg
höjd, mindre än 100 m, längs en 3 km bana i fyra löpor
efter varandra (Tekn. T. 1954 s. 191). Detta rekord är för
närvarande 1 212 km/h och innehas av Douglas Skyray.
Utöver de officiella absoluta rekorden har mycket höga
hastigheter, av storleksordningen två gånger
ljudhastigheten, uppnåtts av olika typer experimentplan. Dessa
hastigheter uppnås på höga höjder och under kort tid, och då
mätnoggrannheten vid dessa prov oftast inte är tillräckligt
Machia!
Fig. 1. Motståndskoefficienten Cjj som funktion av
mach-talet M; motståndet D = Cd - £ Q v* S, där S är vingyta, v
hastighet, Q lufttäthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
