Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 14 september 1954 - Regenerering av oljor, av F Sager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
753
luften. Detta gör, att blekjorden blir overksam
eller, som det heter, icke "griper".
Efter de här beskrivna procedurerna är oljan
förfarande icke färdig att åter brukas, utan man
måste först avlägsna vissa flyktiga
beståndsdelar, som minskar dess viskositet och sänker
flampunkten. Dessa flyktiga beståndsdelar härrör
delvis från bränslet, delvis har de uppkommit
genom vissa termiska förändringar av oljan i
förbränningsmotorn. Då de saknar smörj
nings-egenskaper och endast medför nackdelar,
avlägsnas de genom ångavdrivning i vakuum. Denna
operation kan antingen utföras diskontinuerligt
i en retort eller kontinuerligt i en rörugn, till
vilken en fraktioneringskolonn är kopplad.
För att skona oljan måste man emellertid
alltid använda såväl vakuum som överhettad
direktånga. Avdrivningstemperaturen får inte överstiga
270° C. Trots största försiktighet kan det inte
undvikas, att oljan härvid mörknar. Detta tyder
på en ånyo begynnande kemisk omlagring i
oljan, som dock är mycket svag. Missfärgningen
kan avlägsnas med en ny mängd blekjord, och
man behöver inte räkna med några bestående
förändringar i oljan.
Den andra blekningen sker på samma sätt som
den första. Rätt mängd blekjord, rätt
temperatur och blandningstid bestäms i laboratorium.
Efter blekjordsbehandlingen filtreras oljan igen.
Det är viktigt, att de sista spåren av blekj ord
avlägsnas ur oljan.
För att minska antalet deloperationer har
försök gjorts att efter syrabehandling och
avlägsnande av syrahartset använda
"Hot-Contact-Clay"-processen. Vid denna välkända metod, som
används i oljeraffinaderier efter någon av de
gängse lösningsmedelsextraktionsförfarandena,
blandar man olja och blekj ord och kör
blandningen genom en rörugn. Efter nedkylning i
värmeväxlare utförs filtrering. Man får på så sätt
högsta möjliga verkningsgrad för blekj orden.
Det har emellertid visat sig, att denna metod i
samband med omraffinering med svavelsyra är
mycket temperaturkänslig och att den
omraffi-nerade oljan lätt får en lukt, som starkt
påminner om krackade produkters.
Man kan dock komma ifrån den dubbla
blek-jordsbehandlingen och dubbla filtreringen, om
man utför vakuumavdrivningen före
syraraffineringen. På detta sätt undviks, att syrabehandlad
olja värms upp i kontakt med blekjord. Skulle
trots detta några termiska förändringar äga rum,
tas reaktionsprodukterna bort under
syrabehandlingen.
Analysmetoder
Som rutinanalys, alltså för arbetsgångens
övervakning, används först en enkel filtrering genom
veckfilter. Härigenom får man reda på hur
effektiv avskiljningen av grova föroreningar har varit.
Kvarlämnat vatten kan kvantitativt bestämmas
enligt xylenmetoden. Det är emellertid
tillräckligt att uppvärma litet olja i ett provrör. Om det
då uppstår ett knastrande ljud, har vattnet icke
avlägsnats fullständigt. Det gäller ju i de flesta
fall enbart att kvalitativt bestämma, om vatten
över huvud taget är kvar i oljan.
För att kontrollera syraraffineringsprocessens
gång bestäms oljans neutralisationstal efter
frånskilj ning av syraharts. På ett prov utförs i
laboratorium neutralisering och blekj ordsbehandling,
varefter oljans färg bestäms.
Flampunkt och viskositet visar, om
avdrivning-en utförts riktigt. I en välprojekterad anläggning
och vid noggrant arbete räcker det att sätta den
ursprungliga viskositeten som mål. Man får då
utan vidare också den riktiga flampunkten.
På omraffinerad olja skall man bestämma
viskositet och viskositetsindex, flampunkt,
neutralisationstal, förtvålningstal, avdunstningsmängd,
emulgerbarhet, färg, oxidationsstabilitet, jodtal
och askhalt.
Förtvålningstalet ger ännu bättre upplysning
än neutralisationstalet om samtliga föroreningar
har tagits bort. Dessutom visar det om oljan
försatts med fettsyra eller fett.
Avdunstningsprov enligt Noack7 gör också god
tjänst vid bedömning av
omraffineringsresulta-tet. Oljan värms upp under 1 h till 250°C. över
degeln hålls ett lätt undertryck, t.ex. 20 mm H20.
Man mäter sedan, hur mycket som avdunstat.
Återstoden kan användas för att bedöma oljans
stabilitet. Man kan också använda den nyare
ASTM-metoden D 972-51T, som utförs vid ca 100
eller 150°G.
Emulgerbarheten undersöks i vissa fall,
huvudsakligen hos turbinoljor. Färgen är inte
viktig i och för sig, men ger indirekt upplysning om
oljans kvalitet och vad som har hänt med den.
Jodtalet är, som tidigare påvisats, en viktig
indikator på hur man lyckats med omraffineringen.
Askhalten ger upplysning om mängden av
tillsatsmedel. Viktigast av allt är naturligtvis prov
under praktiska driftbetingelser.
Uppsamling av använda oljor
Vilken metod som bör användas vid
uppsamling av använd olja beror på om omraffinering
av oljan skall ske hos förbrukaren eller på annan
plats. I förra fallet uppstår inga problem. I
senare fallet är det enklast att samla upp oljorna
i utsända järnfat, vilka på uppsamlingsplatserna
efter hand fylls med olja och görs i ordning för
avhämtning. De med använd olja fyllda faten
hämtas periodiskt med lastbilar. För större
uppsamlingsplatser kan tankvagnar komma i fråga.
Ett utförande, som visat sig särskilt praktiskt,
är en tankvagn försedd med en pump, med
vilken oljan snabbt och lätt kan överföras från
uppsamlingsfaten till tanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
