Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 28 september 1954 - Andras erfarenheter - Antibiotikum mot kancer, av SHl - Atombombers verkan på trähus, av Sten G A Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Trähus 1 050 m från explosionscentrum; upptill fr.v.t.h. ljuset från detonationen når fram, rök utvecklas, väggen
svedd men röken år borta; nedtill fr.v.t.h. luftstötvågen når fram, väggen trycks in och taket lyfts, huset störtar samman.
mellan indol och serin till tryptofan samt syntes av
tyro-sin och fenylalanin.
Ännu har man dock inte nått långt med kliniska prov;
hittills uppnådda resultat är föga imponerande.
Oberoende av azaserins terapeutiska värde anses det emellertid
kunna bli ett givande redskap vid studiet av biokemiska
reaktioners mekanism.
Azaserin isolerades ursprungligen ur en kultur av en
Streptomyces-art. Det är en alifatisk diazoförening,
diazo-acetyl/serin, N2CHCOOCH2CH(NH2)COOH och kan
erhållas syntetiskt enligt flera metoder. Man kan t.ex.
framställa glycyl-/-serin genom reaktion mellan
N-karboxygly-cinanhydrid och N-karbobensoxi-/-serin och avbensylering
av produkten. Vid diazotering ger glycyl-/-serin azaserin
(Chemical & Engineering News 5 apr. 1954 s. 1321). SHl
Atombombers verkan på trähus. Den 17 mars 1953
sprängdes i Nevada-öknen en atombomb motsvarande
15 000 t trotyl. Försöket avsåg bl.a. att ur skyddsteknisk
synpunkt undersöka atombombens verkan på
trähusbebyggelse av villatyp och olika typer av enklare skyddsrum.
Bomben var placerad på ett 90 m högt torn.
Man hade byggt två identiskt lika tvåvånings trähus med
utbyggt källarutrymme. Det ena huset var placerat ca
1 050 m från tornet och det andra på ca 2 250 m avstånd.
Man ville i första hand undersöka luftstötvågens inverkan
på huskonstruktionerna. Försiktighetsåtgärder hade därför
vidtagits för hindrande av brand. Båda husen hade
således målats vita utvändigt, och fönster som vette mot
tornet var utrustade med persienner målade med
ljusre-flekterande aluminiumfärg. Takbeklädnaden var
asbestcementplattor för huset närmast tornet och grå asfalt för
det bortre. Husen var fullständigt men relativt sparsamt
möblerade och "bebodda" av skyltdockor.
I båda husens källare fanns två typer av mycket enkla
skyddsrum. Det ena bestod av en kubisk "träbur" med
innermått 1,8 m och byggd av 2" X 6" plank. Träburens
tak bestod av 1" plank. Det andra skyddsrummet bestod
helt enkelt av plank, som hade ställts snett mot källarens
yttervägg och därigenom bildade ett triangulärt rum
närmast källarväggen.
Förutom husen provades åtta friliggande nedgrävda
skyddsrum av typer som kan beräknas komma till
utförande på t.ex. villatomter. Ett skyddsrum av armerad
betong med 15 cm väggar och tak fanns sålunda 380 m från
tornet, och på 440 m avstånd fanns ett annat med väggar
av lättbetongblock och 12 cm tjockt armerat betongtak
med spännvidd 1,2 m. På 550 meters avstånd fanns fem
skyddsrum av vilka fyra hade väggar av lättbetong och
ett bestod av armerade betongrör med 1,5 m diameter.
Av skyddsrummen med lättbetongväggar hade tre
armerade betongtak och ett trätak. Det åttonde skyddsrummet
hade lättbetongväggar och var placerat på ett avstånd av
Fig. 2. Trähus 1 050 m från explosionscentrum efter
detonationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
