Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 12 oktober 1954 - Syntetfibrers textila egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 195U
857
m
Syntetfibrers textila egenskaper
Textilier görs i dag dels av sedan lång tid
välkända naturfibrer, dels av ett alltjämt växande
antal konstfibrer ("man made fibers"). Båda
slagen av fibrer består kemiskt sett av
kedje-polymerer, dvs. av ämnen med mycket stora
långsträckta molekyler. Som råvara för de
senare används antingen naturliga polymerer —
framför allt cellulosa men också proteiner —
eller syntetiska polymerer som med konst
framställs av enkla ämnen. Fibrer, erhållna av de
förra, kallas regenererade och de som fås av de
senare syntetfibrer.
Det finns inget idealiskt fibermaterial, som kan
användas för alla ändamål, ty olika textilier
fordrar motsatta egenskaper, t.ex. handduk och
presenning, vilka skall vara vattenabsorberande
resp. vattenfrånstötande. Syntetfibrerna har
emellertid flera önskvärda egenskaper i högre
grad än de naturliga och regenererade fibrerna,
och de har därför utan tvivel öppnat stora
möjligheter för textilindustrin att skapa nya och för
många ändamål bättre material än de som
tidigare kunde framställas.
Intresset för syntetfibrer har också vuxit
oerhört snabbt under åren efter andra världskriget.
Åtskilliga material har prövats och förts i
marknaden under en förvirrande mängd handelsnamn
(Tekn. T. 1951 s. 1049). En fullständig
beskrivning av alla syntetfibrer ryms därför inte i en
uppsats, men man kan ge en föreställning om
deras egenskaper och användbarhet även om
man begränsar framställningen till de fibertyper
som hittills fått eller inom den närmaste
framtiden kommer att få större industriell betydelse.
Polymertyper
De fordringar, man ställer på textilfibrers
fysikaliska och kemiska egenskaper, och
ekonomiska faktorer begränsar givetvis valet av
utgångsmaterial och därmed det antal syntetiska
polymerer som kan komma i fråga för
tillverkning av textilfibrer. Hittills har också bara tre
typer fått industriell betydelse som textilmaterial
och av var och en av dessa tillverkas eller skall
snart tillverkas bara ett eller några få
fibermaterial i full fabriksskala.
Poly vinylföreningar
De första försöken att framställa syntetfibrer
gjordes med polyvinylklorid i Tyskland redan
1913, men inte förrän 1930 började man på all-
677.47
var studera möjligheterna att utnyttja poly
vinylföreningar till textilfibrer. Det första
användbara materialet var polyvinylklorid som gjorts
acetonlöslig genom efterklorering. Av det
framställdes Pe-Ce-fiber. I USA erhöll man ungefär
samtidigt ett acetonlösligt sampolymerisat av
vinylklorid och ca 10 % vinylacetat (VinyonHH).
Båda började tillverkas i fullstor skala 1939.
Pe-Ce-fiber fick en viss betydelse som
textilmaterial i Tyskland under kriget, men varken
den eller Vinyon HH är nu av nämnvärt intresse
för textilindustrin, framför allt därför att de har
låg mjukningspunkt. Arbetet med
polyvinylklorid ledde emellertid till studium av andra
sampolymerisat av vinylföreningar och ren
poly-vinylcyanid eller polyakrylnitril. Denna polymer
har länge varit känd, men den ansågs
fullständigt obrukbar till fibrer därför att den faller
sönder innan den smälter och är olöslig i alla
vanliga lösningsmedel.
För att göra polyakrylnitril användbar till
fibrer har man i USA gått två vägar; dels har man
sökt och funnit lösningsmedel för den, dels har
man framställt lösliga sampolymerisat av
vinylklorid och akrylnitril. Man fann först att
akryl-nitril är löslig i en koncentrerad vattenlösning
av kalciumtiocyanat och senare att man kan
framställa spinnlösningar av den med vissa
starkt polära organiska vätskor, såsom
dimetyl-formamid och tetrametylensulfon.
Utom fiber av ren polyakrylnitril (t.ex. Orion)
finns därför också sådan av sampolymerisat av
60 % vinylklorid och 40 % akrylnitril i handeln
i USA under namnen Vinyon N (silketyp) och
Dynel (ulltyp). Ett antal företag både i USA och
i andra länder arbetar med akrylfibrer, vilka
finns i handeln under namn, såsom Orion,
Acri-lan, X51 (USA) och Panfaser (Tyskland).
Fibrer av ren polyvinylklorid har börjat
tillverkas i Frankrike och Tyskland sedan
fransmännen funnit att polymeren är löslig i en
blandning av aceton och kolsvavla. Dessa fibrer
kallas Rhovyl, Fibravyl, Thermovyl, Isovyl
(Frankrike) och PCU, Rhovyl-Fibra,
Rhovyl-Thermo (Tyskland). De kan framställas
billigare än akrylnitrilfibrer. Andra vinylfibrer, som
av samma orsak kan få betydelse för
textilindustrin, är sampolymerisat av vinyl- och
vinyl-idenklorid (saran, USA) och polyvinylformal
(Japan).
Tillverkning av akrylnitrilfiber i industriell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
