Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 12 oktober 1954 - Andras erfarenheter - Azelainsyraderivat till smörjmedel, av SHl - Aluminering av stål genom doppning, av SHl - Nya material - Värmehärdig legering, av SHl - Höghållfast stål utan nickel, av SHl - Titan-aluminium-tennlegering, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1954
875
Om man använder en enbasig syra, blir förbättringen av
smörjmedlet mycket mindre, och väljs en tvåbasig syra
vars karboxylgrupper inte har avställning, dvs. inte
är bundna vid kolkedjans ändar, blir tillsatsens verkan
direkt ogynnsam därför att båda karboxvlgrupperna inte
kan adsorberas utan att stora spänningar uppstår i
syramolekylen.
Som lämpliga oxidationsinhibitorer har man föreslagit
t.ex. 8-ditiobutyltiofenylazelat och
lauryldietylxantyltio-oleylazelat, som skumningsinhibitorer
difenyllaurylazelayl-silikol och diisobutyldifenylazelaylsilikan, som vätmedel
metyllauryl-oc-difenyl-p-kalciumsulfonatazelat och för
ökning av oljors bärighet laural-æ-diklormetylazelat och
di-p-klorfenyl-a-diklorazelat. Den mest användbara tillsatsen
är troligen difenylmetylsilikometyldiklorazelat.
Under andra världskriget behövdes speciella smörjmedel
för krigsmateriel, såsom kompasser och bombsikten för
flygplan, ur, gyroskop och kanonsikten. Den största
svårigheten var härvid att finna goda och stabila smörjmedel
med frys- och flyttemperaturer mellan —- 40 och — 60°C,
låg viskositet vid — 40°C och lågt ångtryck. Man fann
att estrar av azelainsyra, särskilt i blandning med
sebacin-syra HOCO(CH2)8COOH, och alkoholer med grenad
kolkedja utgjorde smörjmedel som var lämpliga för
ändamålet. Blandningar av di (2-etylhexyl) azelat och -sebacat,
innehållande mer än 20 °/o azelat har t.ex. fryspunkter
under — 60°C.
Vid användning av dessa estrar som smörjmedel i
känsliga instrument, t.ex. för flygplan, bör man försätta dem
med lämpliga oxidations- och korrosionsinhibitorer, t.ex.
4-£erf-butyl-2-fenylfenol mot oxidation och
zinkdixylyl-stearat mot korrosion. Ett smörjmedel, som uppges vara
utmärkt till t.ex. gyrokompasser, ur och små
synkronmotorer, består av 99,55 %> di (2-etylhexyl) azelat, 0,25 °/o
zinkdixylylstearat och 0,2 °/o 4-terf-butyl-2-fenylfenol.
Smörjfett för liknande militära ändamål måste vara
tillräckligt mjuka vid låg temperatur. Man fann att
smörj-fett av diestrar av dikarbonsyror och litiumtvål gav
tillräckligt litet mekaniskt motstånd vid temperaturer ned
till ca — 70°C. Ett sådant smörjfett med beteckningen
100-J-0 bestod av 86,8 °/o di (2-etylhexyl) azelat, 12 °/o
litium-stearat, 1 °/o polybuten och 0,2 °/o 4-terf-butyl-2-fenylfenol.
Det har mycket större resistens mot oxidation än andra
liknande smörjfett, innehållande adipin- och sebacinsyra
i stället för azelainsyra.
Polyestrar av en två- och en enbasig mättad alifatisk
syra med en glykol har rekommenderats till smörjmedel
antingen ensamma eller i blandning med kolväten eller
metalltvålar. Glykolen skall ha 7—10 kolatomer.
Produkternas största fördelar uppges vara att de har låg
flyt-punkt tillsammans med lågt ångtryck och därmed hög
flampunkt. De har vidare mycket goda
viskositetsegen-skaper vid låg temperatur (R W Moncrieff i Industrial
Chemist febr. 1954 s. 51). SHl
Aluminering av stål genom doppning. Aluminium ger
utan tvivel bättre rostskydd än zink, men det är svårt att
anbringa det på ett tillfredsställande sätt (Tekn. T. 1952
s. 530). Man har emellertid nu föreslagit att före
alumine-ringen doppa stålet i en vattenlösning av zirkonium- eller
titanfluorid eller ett komplexsalt av dessa med en
alkali-metall. De båda fluoriderna kan användas ensamma eller
i blandning.
Efter denna doppning får stålet torka varvid det får ett
fastsittande överdrag av finfördelad fluorid som tjänstgör
som flussmedel vid alumineringen. Vid denna, som sker
genom doppning, erhålles ett sammanhängande blankt
aluminiumskikt på stålet. Det kyls snabbt i kallt vatten för att
så litet spröd aluminium-järnlegering som möjligt skall
bildas.
Enligt uppgift får man en beläggning med största
korrosionsresistens om aluminiumbadets temperatur är 660—
670°C (Engineers’ Digest juli 1954 s. 266). SHl
Nya material
Värmehärdig legering. Det är känt att många
legeringar, som har god hållfasthet vid hög temperatur, har
dålig resistens mot syre, medan sådana, som inte lätt
oxideras, förlorar mycket i hållfasthet med stigande
temperatur. Man har därför sökt öka
nickel-krom-järnlegeringars oxidationsmotstånd och har därvid funnit en ny
legering som kan användas vid upp till 1 200°G
arbetstemperatur.
Den innehåller nominellt 0,5 °/o kol, 48 % nickel, 28 °/o
krom och 5 °/o volfram och har följande mekaniska
egenskaper:
Temperatur Brottgräns Kontraktion Förlängning
°C kp/cm2 o/o °/o
20 4 515 2,7 3,5
870 2 065 37,9 26,5
980 1 260 48,0 32,0
Legeringen lär med utmärkt resultat kunna svetsas med
elektroder av samma material. Förvärmning behövs icke
för arbetsstycken med liten godstjocklek, men vid
svetsning av grova dimensioner rekommenderas någon
upphettning av arbetsstycket och ofta upprepad avspänning av
det genom hamring. Svetsar uppges få lika goda
högtem-peraturegenskaper som grundmaterialet.
Rör för glödgningsugnar, framställda av legeringen,
uppges ha använts vid 1 090°C i sju år utan att bli
förstörda. Gasgeneratorer, byggda med det nya konstruktions
materialet, kan köras vid 1 120—1 150°C, medan tidigare
1010°C inte kunnat överskridas. Genom
temperaturhöjningen ökas gasutbytet ca 60 °/o, och gasen får dessutom
jämnare sammansättning (M N Ornitz i Materials &
Methods jan. 1954 s. 82). SHl
Höghållfast stål utan nickel. Vid sökande efter
nickelfria austenitiska stål med lika stor hållfasthet, seghet och
samma elektriska egenskaper som hos de nickelhaltiga har
man i halvstor skala framställt ett stål, innehållande
0,10 °/o kol, 10,7 % krom, 16,0 °/o mangan, 0,9 °/o kisel,
2,0 %> koppar och 0,15 °/o kväve. Det sistnämnda har
tillförts som ferrokrom med hög kvävehalt. Draget till tråd
med 93 % reduktion har stålet 210 kp/mm2 brottgräns.
Det anses att stål av denna typ bör innehålla 0,3—1,3 °/o
kisel, 0,08—0,15 %> kol, 9,0—11,0 %> krom, 14,5—18,5 %>
mangan, 1,8—2,2 % koppar och 0,08—0,15 °/o kväve. Det
rekommenderas när man av ett omagnetiskt material
fordrar god bearbetbarhet, medelgott korrosionsmotstånd eller
relativt låg konduktivitet (Engineers’ Digest febr. 1954
s. 41). SHl
Titan-aliuninium-tennlegering. Under 1953 har man i
USA provtillverkat en titanlegering av a-typ (Tekn. T.
1952 s. 746; 1954 s. 371), som nu görs med 5 °/o Al och
2,5 % Sn och 0,2 °/o C + 02 + N2. Den har betecknats
A-110AT och uppges vara påtagligt överlägsen tidigare
framställda legeringar med ct-struktur. Plåt (1 mm),
glödgad vid 850°C, av på laboratorium framställda legeringar
av olika renhet och med 5 °/o Al och 5 °/o Al, 2,5 °/o Sn har
givit följande provningsresultat:
5 »/o Al 5 °/o Al, 2,5 % Sn
Mycket Handels- Mycket
Handels-ren kvalitet ren kvalitet
Brottgräns ............... kp/mm2 45,5 73,5 66,5 84
0,2-gräns ................ kp/mm2 42 66,5 56 77
Kontraktion ................... °/o 40 40 40 40
Förlängning ................... °/o 20 20 20 20
Minsta böjningsradie ........ mm 38 50 38 63
Många element kan användas för stabilisering av titans
ß-ias, men av dem som stabiliserar dess a-fas har de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
