Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 19 oktober 1954 - Turbiner i svenska vattenkraftverk, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
TEKNISK TIDSKRIFT
stora aggregat, oftast och kaplanturbiner alltid
med vertikal axel. Våra äldsta anläggningar har
i många fall också vertikal uppställning, men
efter sekelskiftet gick man med stigande
aggregatstorlek i stor utsträckning över till den
horisontella dubbelturbinen och ibland till flera
sådana efter varandra på samma axel. För
utnyttjande av stora vattenmängder fordrades
därvid många aggregat. Typiska exempel är
Trollhättans Olide-station (1912) med sina 13
turbiner och Porjus i Lule älv, en av Sveriges första
bergrumsstationer, som successivt utbyggts med
9 turbiner.
Uppställningstyper
Med tillkomsten av mera snabblöpande
turbintyper och av segmentlagret för upptagande av
axialkrafterna från de roterande delarna följde
efter 1915 i stor utsträckning en återgång till
den vertikala uppställningen, vilken sedan dess
hållit sin ställning soin mest lämpad för våra
förhållanden. Den sista större anläggning, som
utförts med horisontell axel, är Hissmofors (1939
—1942) i Indalsälven. Aggregat 1, fig. 3, har
levererats av Finshyttan. Aggregat 2 och 3 är av
KMW:s fabrikat och något större än i. Dessa
turbiner har imponerande dimensioner med
2,8 m hjuldiameter. Världens största horisontella
dubbelturbiner vad dimensionen beträffar torde
dock vara aggregat 5 i Untraverket (Dalälven)
Fig. 6. Sippmikk (Arbrå Verkstads AB); H = 150 m,
P = 4 100 kW, n = 750 rim.
med 3,05 m diameter under det att Porjus
aggregat 8 och 9 torde vara de starkaste, 28 MW.
Inom den närmaste tiden kommer Hissmofors
att utvidgas med ett fjärde aggregat, en vertikal
kaplanturbin. På samma sätt har vertikala
kaplanturbiner installerats vid sidan av de äldre
horisontella i Trollhättefallets Hojumstation, i
Bergsbron—Havet (Motala ström) och i Forshult
(Klarälven).
Vid vertikal uppställning kan enheterna väljas
större och aggregaten färre. Så finner man i
senare större anläggningar vanligen två aggregat
ibland med plats för ett tredje, Harsprånget har
tre med plats för ett fjärde. Många exempel finns
emellertid även på 1-aggregatstationer, med
kaplanturbiner i Selsforsens och Granfors kraftverk,
med francisturbiner i Tåsans kraftverk som har
Sveriges högsta fallhöjd 261 m, fig. 4, samt i
Blåsjön, för vilken anläggning nyligen beställts en
francisturbin, som skall utveckla ca 60 MW vid
82 m fallhöjd.
Hävertuppställning har kommit till användning
i några fall bl.a. vid Vargön, fig. 2. Denna
karakteriseras av att underkanten av ledskovlarna
förlägges i jämnhöjd med eller något över högsta
övre vattenytan och inloppet utformas så, att
ledkrans och löphjulskammare bildar ett slutet
rum. Vid start måste detta rum evakueras, vilket
sker med ejektor eller vakuumpump. Turbinen
kan stoppas genom insläppning av luft och av-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
