Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 19 oktober 1954 - Nya metoder - Precisionsgjutning med kvicksilver, av SHl - Golvplattor lagda utan lim, av SHl - Böcker - De fria avskrivningarna 1938—1951, bd 1, av T Brehmer - Elektricitetslära och elektroteknik, av Lr - Die Differentialgleichungen der Technik und Physik, av JH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912
TEKNISK TIDSKRIFT
sällan 0,6 mm. Formarna blir därför snabbt genomvarma
vid bränningen och svalnar jämnt varigenom endast små
spänningar uppstår i dem. De kan brännas fullständigt på
2 h mot mer än 24 h som ofta fordras för formar till
vanlig precisionsgjutning vid vilken modeller av vax eller
plast används (Tekn. T. 1948 s. 103).
Vanligen är det inte praktiskt att precisionsgjuta delar
för vilka snävare toleranser än ± 0,005 mm per mm
fordras när gjutstycket i någon led är större än 150—200 mm.
Felet vid de båda kvicksilverhalvornas hopsvetsning blir
mindre än 0,05 mm (Chemical & Engineering News 17 maj
1954 s. 2002; D von Ludwig i Iron Age 17 juni 1954 s. 148).
SHl
Golvplattor lagda utan lim. Plattor av vinylplast
(Vi-nylite) med våffelliknande räffling på undersidan skall
läggas utan bindemedel på golv av trä, betong eller annat
material. De hålls kvar genom att vakuum uppstår i de
små luftfickorna på deras undersida och genom att de
vid läggningen packas samman så att de blir utsatta för
horisontellt tryck. Plattorna har dessutom spontade
kanter.
Golvbeläggningen kan givetvis lätt tas bort och placeras
på annan plats utan att den skadas. Plasten tål väta, olja,
fett och de flesta kemikalier. Luftfickorna på plattornas
undersida är ljudabsorberande, värmeisolerande och ger
beläggningen betydande elasticitet (enligt Union Carbide
International Co., Plastics Department, New York). SHl
Böcker
De fria avskrivningarna 1938—1951, bd 1: Industrin,
av Nils Västhagen. FFI. Medd. 49, Stockholm 1953. 205 s.,
49 tab., 19 diagr. 10 kr.
Den kritik, som från vissa håll riktats mot den sedan
1938 gällande fria avskrivningsrätten, som aktiebolag och
vissa andra juridiska personer under vissa förutsättningar
åtnjutit och de inskränkningar i denna rätt, som blivit
följden av denna kritik, har gett anledning till en
undersökning av den fria avskrivningsrättens tillämpning i
praktiken.
Undersökningen har omfattat 128 företag uppdelade i
fvra huvudgrupper, mekaniska verkstäder, skeppsvarv,
skogsindustri och textilföretag, större och mindre. För
undersökningen har förf. haft tillstånd att ta del av
företagens självdeklarationer.
Efter en analys av avskrivningens funktioner diskuteras
investeringar och avskrivningar, och sambandet mellan
avskrivningar, investeringar och vinster. Vidare görs
jämförelser mellan verkliga avskrivningar och konstruerade
bundna avskrivningar.
Förf. har själv gjort en sammanfattning av resultatet av
undersökningen. De flesta företagen har gjort större
avskrivningar än vad de skulle ha gjort med bundna
avskrivningar på anskaffningsvärdet. Om man däremot
jämför de faktiska avskrivningarna med beräknade
nuvärdesavskrivningar enligt plan finner man att åtskilliga företag
gjort mindre avskrivningar än enligt en sådan plan.
Skattekreditens betydelse för investeringarna synes mig
av undersökningens resultat att döma icke vara av den
storleksordning som de, som kritiserat den fria
avskrivningsrätten, gärna låtit påskina. Det förefaller mig, som
om önskan att konsolidera företagen till övervägande del
torde utgöra motivet till stora avskrivningar.
Förfrs arbete utgör ett sakligt och väldisponerat inlägg i
debatten om den fria avskrivningsrätten. Det bör dock
starkt betonas, att undersökningen av naturliga skäl icke
kunnat omfatta någon period av utpräglad
lågkonjunktur. Man bör betänka att en sådan kris, soin
textilindustrin för närvarande genomgår, i hög grad måste påverka
en undersökning av denna art. T Brehmer
Elektricitetslära och elektroteknik, 6:e uppl., av Helge
Bohlin. Svenska Bokförlaget, Stockholm 1954. 607 s., 467
fig. 18,50 kr.
En ny upplaga har utkommit av denna för tekniska
läroverk avsedda elektricitetslära. Boken omfattar såväl
hela den teoretiska elläran som även elektromaskinlära,
elektrisk anläggningsteknik samt telegrafi, telefoni och ett
i denna upplaga kraftigt utökat kapitel om teoretisk
radioteknik.
Framställningen är klar och lättas ytterligare upp av ett
stort antal diagram och figurer. Bildmaterialet har
moderniserats sedan föregående upplagor. De teoretiska
avsnitten kompletterats av väl valda räkneexempel.
Tyngdpunkten av framställningen ligger som sig bör på
den teoretiska elläran. Även den teoretiska
elektromaskin-läran har ägnats stort utrymme. Anläggningstekniken är
däremot mycket knapphändigt behandlad och delvis på
basis av föråldrade anläggningstyper. Så har t.ex.
kraftstationer för likström, som numera endast har ett
historiskt intresse, ägnats 4,5 sidor, medan samtliga typer av
ångkraftstationer avhandlas på 1,5 sida. Elektricitetens
användning inom industri och hushåll berörs ej alls.
Det kan ifrågasättas, om det för de tekniska läroverken
är lämpligt att söka kombinera den teoretiska elläran och
den praktiska elektromaskinläran och anläggningstekniken
i en enda bok. Under alla omständigheter kan den
framställning, som i den föreliggande boken lämnas över de
båda sistnämnda ämnena, ej anses tillfredsställande för
den utbildningsnivå som bör eftersträvas av de tekniska
läroverken. Lr
Die Differentialgleicliungen der Teclinik nnd Physikr
6:e uppl., av Wilhelm Hört & Alfred Thoma. Johann
Ambrosius Barth, Leipzig 1954. 582 s„ 343 fig. 36 DM.
Denna nja upplaga av Hort & Thoma skiljer sig endast
i några detaljer från föregående. Sålunda består boken
alltjämt av tre huvuddelar: grundläggande
differential-och integralkalkyl, ordinära differentialekvationer och
partiella differentialekvationer.
Boken betonar matematikens tillämpning på praktiska
problem och i första avdelningen finns t.ex. förutom
avsnitt om grafisk och numerisk integration även utförliga
beskrivningar av olika planimetertvper.
Ordinära differentialekvationer av första, andra och
högre ordningar penetreras och för alla huvudtyper visas
exempel på tillämpningar. De valda exemplen är i flera
fall myeket omfattande och förutsätter ofta stora
kunskaper i tillämpad mekanik. Exemplen är inte bara
till-lämpningar av genomgånget teoretiskt material utan
används även som en naturlig brygga över till angränsande
områden. Så t.ex. illustreras andra ordningens
differentialekvationer med ekvationer för den matematiska pendeln
och här införs elliptiska integraler och funktioner med
angivande av de vanligaste räknereglerna. Grafiska och
numeriska lösningsmetoder ägnas stort utrymme men av
maskinella förfaranden visas endast Pascals och Kelvins. I
ett kort kapitel som ägnas åt linjära differensekvationer,
saknar man en redogörelse för relaxationsmetoder.
De olika typerna av partiella differentialekvationer
behandlas alla med direkt anknytning till bakomliggande
fysikaliska fenomen som hela tiden får vara
utgångspunkten. Den svängande strängen leder direkt till studium av
Fourier-serier och deras egenskaper, det runda
membranet till Bessels differentialekvation osv. över 300 s. ägnas
åt partiella differentialekvationer i fysiken, och allmänna
potentialproblem, hydromekanikens strömningsekvationer
och Maxwells ekvationer behandlas utförligt. Biemanns
integrationsmetod vid hyperboliska differentialekvationer
har dock ej kommit med.
Boken avslutas med ett kort kapitel om variationskalkyl
och ett om linjära integralekvationer.
Av de stora översiktsarbetena, framför allt tyska, som
behandlar differentialekvationer i fysiken är Hort—Thoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
