Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 26 oktober 1954 - Andras erfarenheter - Jätteinstrument, av F Ö - Utomhusakustik, av JH - Titanlegering med stor hållfasthet och seghet, av SHl - Silikategel bundet med fosforsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938
TEKNISK TIDSKRIFT
för otillräcklig. I sådana fall använder man ofta
servo-styrda instrument.
I ett sådant jätteinstrument, fig. 1, förflyttas visaren av
en elmotor över kedje- och snäckväxlar. Visarverket är
kopplat till en lägesgivare, vars mätvärde jämförs med
summamätningen. Förekommer skillnad mellan dessa
mätvärden får motorn ström genom en servoförstärkare i
sådan riktning att skillnaden utjämnas. Mätnoggrannheten
hos ett dylikt instrument är bättre än vad som kan
uppnås med elektriskt direktkopplade instrument, emedan
utslaget är helt oberoende av mätverkets friklion
(Elektro-teknikeren 1954 h. 16 s. 383). F Ö
Utoinhusakustik. Den avgörande skillnaden mellan de
akustiska förhållandena inomhus och utomhus anses ofta
vara olikheten i ljudets reflexion. Emellertid förekommer
även reflexioner och ekon i varierande grad utomhus.
Särdragen vid ljudets utbredning utomhus grundar sig i
stället på inhomogeniteter i luften orsakade framför allt
av vind och ojämn uppvärmning.
Med avseende på vindförhållandena kan atmosfären
uppdelas i tre skikt, ett 50—400 m högt markskikt med
huvudsakligen turbulent strömning, ett mellanskikt upp till
ca 500 m och därifrån ett översta skikt där luften rör sig
som en icke viskös vätska. För ljudkällor nära marken är
endast markskiktet av intresse och man har studerat dess
egenskaper relativt ingående. Man har funnit att
vindstyrkan i genomsnitt växer med logaritmen för höjden
över marken och att den i hög grad beror av markytans
beskaffenhet. Vindstyrkan har även en bestämd
dygnsvariation med maximum på middagen och minimum vid
midnatt. Vissa observationer tyder på att dygnsvariationen
är den motsatta på större höjd över marken.
För ett stillastående luftlager i adiabatiskt tillstånd avtar
temperaturen linjärt med höjden över marken (ca 1°G per
100 m). Turbulent strömning nära marken ger emellertid
upphov till betydligt större gradienter särskilt
sommartid. Man har funnit att temperaturvariationen i stort kan
beskrivas med negativa logaritmen för höjden över
marken. Även temperaturen visar en väldefinierad
dygnsvariation så att temperaturgradienten är negativ under dagen
(avtagande temperatur uppåt) och positiv under natten.
Det är känt att ljudhastigheten ökar med temperaturen,
varav följer att en temperaturgradient ger upphov till
refraktion av ljudstrålarna (fig. 1 t.v.). Är en ljudkälla
placerad på en viss höjd över marken kommer då
ljudstrålarna att böjas uppåt (fig. 2) så att man får en zon som
ej kan nås av ljudstrålarna (ljudskugga). På samma sätt
Fig. 1. Ljudets refraktion, t.v. vid negativ
temperaturgradient, t.h. vid positiv vindgradient i motvind; c
ljudhastigheten, Cj och c, vid temperaturen 7", resp. Tt, vt och v,
vindens hastighet på höjden hj resp. ht.
Fig. 2. Uppkomst av ljudskugga genom ljudets refraktion.
Fig. 3. Ljudstyrkan runt en ljudkälla vid negativ
temperaturgradient och två olika vindstyrkor, den större t.h.
ger den i höjdled varierande vindstyrkan upphov till
krökning av ljudstrålarna så att ljudstrålar i motvind böjs
uppåt (fig. 1 t.h.) och i medvind nedåt. Detta förklarar
svårigheterna att "höra i motvind".
Med kännedom om vind- och temperaturgradienterna kan
man beräkna skuggzonens utsträckning i olika riktningar
och dess dygns- och årsvariationer. Tredimensionella
modeller av den beräknade ljudstyrkan runt en ljudkälla vid
en viss temperaturgradient och vid två olika vindstyrkor
(fig. 3) visar att skuggzonens utsträckning i hög grad
beror av vindstyrkan. Enligt experimentella mätningar
uppnås aldrig full utsläckning av ljudet i skuggzonen,
beroende på spridning från kringliggande luftlager. Ljudets
frekvens inverkar även så tillvida att utsläckningen i
skuggzonen till en början ökar med frekvensen men sedan
åter avtar.
Andra faktorer som inverkar på akustiken utomhus är
dämpningen i luften (betydande endast vid höga
frekvenser), luftfuktigheten, markabsorptionen och spridningen på
grund av turbulensen i de högre luftlagren (U Ingard,
Fourth Annual National Noise Abatement Symposium,
USA, 1953). JH
Titanlegering med stor hållfasthet och seghet. Vid
experiment med titanlegeringar innehållande de
)?-fasstabili-serande ämnena mangan, krom, järn, molybden och
vanadin har man funnit att en med 3 °/o Mn och 1 % av
vardera Cr, Fe, Mo och V har anmärkningsvärt goda
mekaniska egenskaper. Beroende på värmebehandlingen har
legeringen 95 kp/mm2 brottgräns och 31 °/o förlängning
eller 154 kp/mm2 brottgräns och 4 % förlängning.
Man har också funnit att en övergångsstruktur, kallad
<w-fas, möjliggör härdning av /3-fasstabiliserat titan.
Omega-fasen bildas genom upplösningsbehandling följd av åldring
vid 480°C. Den gör materialet hårt och sprött, men
försvinner vid tillräcklig åldring och ersätts då av finfördelad
a-fas som ger materialet önskad hållfasthet och seghet.
Den nya legeringen uppges ha ungefär samma
bearbetningsegenskaper som rostfritt stål. Vid fräsning och
sågning uppnås bästa resultat med relativt liten
skärhastighet, stor matning och kylmedel av koltetrakloridtyp
(En-gineers’ Digest aug. 1954 s. 306). SHl
Silikategel bundet med fosforsyra. För närvarande
använder man i USA nästan uteslutande tegel av praktiskt
taget ren kiseldioxid till infodring av martinugnstak. Det
tål upp till ca 1 600°G och håller 3—4 månader. Det bränns
vid ca 1 300°C, och tillverkningen tar 11 dygn eller mer
varvid största delen av tiden åtgår för bränningen.
Man har emellertid nu i USA utarbetat ett sätt att
framställa silikategel genom bränning vid ca 195°C.
Tillverkningen tar då bara 24 h. För att teglet skall få tillräcklig
hållfasthet använder man fosforsyra som bindemedel.
Enligt uppgift tål detta silikategel en temperatur på ca
1 700°C, dvs. 50—100°C högre temperatur än andra
silikategel.
Hittills har det nya teglet inte använts vid något
järnverk, men ett prov skall nu göras. På grund av den låga
bränntemperaturen måste man vänta att teglet skall svälla
betydligt mer än det gängse, men det anses möjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
