Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 2 november 1954 - Gemensam elkraftförsörjning i Danmark, Norge och Sverige? av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
947
Krafttransporterna i ett integrerat system
Det skulle vara en intressant uppgift att försöka
tänka ut hur kraftförbrukningen kan komma att
öka i de tre länderna. Jag kan här endast ånge
några synpunkter. Det är väl knappast troligt att
strukturen hos industrin i de tre länderna i
framtiden kommer att avsevärt avvika från det
nuvarande, och som en första approximation skulle
man kanske kunna räkna med att
kraftkonsumtionen för industrin kommer att öka procentuellt
lika mycket. Ifråga om detalj förbrukningen är
det icke uteslutet att den procentuella ökningen
sedd på lång sikt blir minst i Norge och störst i
Danmark. Detta skulle sammanhänga med att
man så småningom når en viss mättnad ifråga
om elektrisk bostadsuppvärmning i Norge och att
i Danmark elkraft allt mer kommer att tas i
anspråk för vissa ändamål, där man nu i Norge och
Sverige har en större förbrukning. Samfärdseln
är en så pass liten grupp, att ökningen icke
betyder så mycket i totalprognosen.
Det är icke möjligt att utan omfattande
utredningar göra en prognos för kraftbehovets ökning
i de tre länderna. Man kan emellertid göra det
antagandet, att den nuvarande kraftkonsumtionen
utvecklas procentuellt lika i de tre länderna och
studera hur läget skulle bli vid en integrerad
kraftförsörjning då all norsk och svensk
vattenkraft tagits i anspråk, tabell 7. Detta skulle
innebära en export från Norge på 29 miljarder kWh,
varav något mindre än hälften skulle gå till
Danmark och något mer än hälften till Sverige.
Min avsikt med detta resonemang är att visa
storleksordningen av de krafttransporter, som
skulle kunna komma ifråga. Sveriges
kraftförsörjning skulle få ett tillskott av
storleksordningen 15—20 miljarder kWh/år, motsvarande en
ökning av vår tillgång med ungefär 20 %.
Tillskottet skulle givetvis sedan all vattenkraft tagits
i anspråk komma att successivt minskas genom
att Norge självt behöver kraften för egna
ändamål. En integration av kraftförsörjningen i
Danmark, Norge och Sverige skulle således för svensk
del innebära ett visst men icke alltför
dominerande krafttillskott under en relativt begränsad
tid. Kraftimport från Norge skulle därför ej
innebära en lösning på lång sikt av Sveriges
kraftproblem, sedan den svenska vattenkraften tagits
i anspråk.
Ur Danmarks synpunkt skulle en integration av
kraftförsörjningen innebära ett mycket
betydelsefullt tillskott under många år framåt. En
omfattande bränsleimport skulle ersättas med
import av vattenkraft från Norge. På mycket lång
sikt finge man väl även räkna med att Norge kan
tänkas behöva för egen räkning ta i anspråk även
den kraftandel som i exemplet tänkts exporterad
till Danmark.
Närmast föregående, i hög grad
schablonmässiga resonemang gäller förhållandena något tio-
Tabell 7. Fördelning av vattenkraften vid samma
procentuella belastningsökning (miljarder kW hl år)
Egen tillgång Import Export Summa
Danmark ....... — 12 — 12
Norge .......... 120 — 29 91
Sverige......... 80 17 — 97
Summa 200 29 29 200
tal år före eller efter kommande sekelskifte.
Dessförinnan kan emellertid ett samarbete på
kraftförsörjningens område komma till stånd.
Danmark—Sverige
Kraftproduktionen i Danmark utgjorde 1953 ca
3 miljarder kWh. Härav kom ungefär 55 % på
Själland och Lolland-Falster och resten eller 45 %
på Jylland och Fyen väster om Stora Bält. Dessa
två system är icke sammankopplade. Danmark
har ett relativt stort antal ångkraftverk, men den
huvudsakliga produktionen har numera
koncentrerats till ett fåtal moderna verk med god
verkningsgrad. Man har dessutom från dansk sida
gjort en banbrytande insats då det gäller
användning av mycket lågvärdiga kol och genom
utnyttjning av dessa har man lyckats få ned
bränslekostnaderna till relativt låga värden. Om en
kraftimport till Danmark skall baseras på kraft, som icke
är ständigt tillgänglig, måste där ändock byggas
ångkraftverk, som kan tillgodose konsumtionen
under de perioder, då kraftimporten bortfaller.
Det är då naturligt, att man från dansk sida icke
kan betala högre pris för importerad vattenkraft
än vad som motsvarar bränslekostnaderna. Kan
däremot prima kraft ställas till förfogande, kan
anläggningskostnader för ångkraft insparas och
därigenom ett högre pris betalas för den
importerade kraften.
Sedan nära 40 år har ett kraftsamarbete ägt rum
mellan Sverige och Danmark. Detta har tidigare
från svensk sida omhänderhafts av Sydkraft.
Sedan något år tillbaka har en ändring härvidlag
skett, så att numera Vattenfallsstyrelsen och
Sydkraft gemensamt tagit hand om frågan. På dansk
sida har de större företagen slutit sig samman
till en organisation, Kraftimport Intressentskab.
En 380 kV ledning har på svensk sida byggts
ned till trakten utanför Hälsingborg, där kraften
transformeras till 130 kV spänning. Under ett år
framåt drivs 380 kV ledningen till Sydsverige
med 130 kV. Under Öresund har lagts två kablar
för 130 kV och man har på dem möjlighet att
överföra ett kraftbelopp av storleksordningen 150
MW. De utvidgade leveransmöjligheterna har
också medfört en ökning av de exporterade
kraftmängderna och förra året levererade Sverige ett
belopp av 300 MkWh, vilket motsvarar ungefär
20 % av konsumtionen inom Danmark öster om
Stora Bält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
