Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 2 november 1954 - Höjning av belastningsförmågan hos en 200 kV ledning, av Bengt Nordström och Gunnar Atterberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
954
TEKNISK TIDSKRIFT
en från skarven. Vid maningarna på Indalsälvsskenan
användes en mätanordning, värmepejl, som tillverkats av
Försvarets Forskningsanstalt.
Den till värmepejlen inkommande strålningen fokuseras
mot ett temperaturkänsligt motstånd, en termistor. Genom
en vippande spegel upptar apparaten omväxlande
strålningen från en huvudriktning mot provföremålet och
dessemellan från två sidriktningar mot bakgrunden, fig. 2.
Termistorns motstånd kommer därvid att variera i takt
med spegelns vippning. Motsvarande strömändring
förstärks och utgör en mätbar storhet, som är proportionell
mot skillnaden i strålning i apparatens huvudriktning och
dess bägge sidriktningar.
Den är sålunda ett mått på förhållandet mellan
temperaturen hos det föremål som apparaten betraktar och
temperaturen hos bakgrunden, som här utgjordes av en
mer eller mindre mulen himmel.
Metodens största fördel är att kraftledningen ej behöver
tas ur drift under mätningen.
Motståndsmetoden innebär att man enligt
volt-amperemetoden mäter skarvens ohmska motstånd. Vid
mätningen måste man ta kraftledningen ur drift. Huvuddelen av
motståndet hos en skarv utgöres av övergångsmotståndet
i kontaktytan mellan linans yttre trådlager och
skarvröret.
Totalmotståndet sammansätts härigenom av två
delmotstånd, varav det ena kan vara avsevärt större än det andra.
Ojämförligt största andelen i övergångsmotståndet har
oxidskiktet, som i praktiken kan utbildas olika i skarvens
bägge ändar beroende på graden av rengöring.
Undersökningarna visade, att delmotstånden genomsnittligt förhöll
sig som 1 : 2.
Före fältmätningarna gjordes vissa provmätningar såväl
inom- som utomhus. Härvid undersöktes några riktigt
och några felaktigt utförda skarvar. Man kunde
konstatera, att strålningsmätningen gav värden, som visade god
överensstämmelse med de temperaturvärden som erhölls
från på skarven monterade termoelement. Det visade sig
också, att värmpejlen med god noggrannhet registrerade
så små temperaturdifferenser som 3—4°C, fig. 3. Försöken
gav vidare för kopparskarvarna det överraskande
resultatet, att felaktiga skarvar ej blev varmare än riktigt
utförda och inte heller varmare än anslutande lina. Det finns
därför ingen anledning att befara några svårigheter med
skarvarna på den del av ledningen, som är försedd med
kopparlinor. Man utförde därför ingen kontrollmätning på
denna del av linjen.
För skarvarna på stålaluminiumlinan konstaterades
däremot vid de förberedande försöken, att de felaktiga
skarvarna £ick högre temperatur än de riktigt utförda och
högre än anslutande lina. ’Vid de förberedande försöken
med motståndsmetoden konstaterades dessutom, att de
Fig. 3. Samband mellan strålning och övertemperatur.
Fig. 4. Felaktigt skarvad stålaluminiumlina medförande
för hög arbetstemperatur. Det yttre skarvröret har
förskjutit sig.
uppmätta skarvmotstånden svarade mot den
övertemperatur skarven fick. Det fanns alltså anledning förvänta att
metoden skulle kunna utnyttjas för att uppspåra felaktiga
skarvar.
Utförda mätningar och förstärkningar
Vid mätningen av linskarvarnas temperatur på ledningen
utnyttjades först strålningsmetoden. Där man ej kunde
komma fram med utrustningen för denna metod, användes
motståndsmetoden. Sedermera kontrollmättes även enligt
motståndsmetoden de skarvar, som vid
strålningsmätningen visat sig sämst.
Vid bägge mätmetoderna medhanns i bästa fall ca 20
skarvar per dag. Med ledning av proven klassificerades
skarvarna i tre grupper, för vilka olika åtgärder ansågs
erforderliga, tabell 1. Sammanlagt undersöktes 160 skarvar
och av dessa shuntades eller utbyttes 30 °/o, fig. 4.
Shunt-ningen utfördes genom att en linstump av lämplig längd
anslöts på båda sidor om skarven med hjälp av
parallell-klämmor.
Utöver de beskrivna mätningarna studerades vid särskilda
inomhusförsök uppvärmningen genom magnetiska
förluster vid linor försedda med linhållare, dämpare och
slackvikter. Dessa tillbehör visade sig i en del fall ge för
hög temperatur. En del slackvikter måste tas bort och
andra försågs med mellanlägg, varigenom de magnetiska
förlusterna nedbringades. Linhållarna kunde behållas
oförändrade. Vissa äldre typer av dämpare måste bytas.
Slutligen kontrollerades nedhängningen i samtliga spann.
Denna växer nämligen starkt med stigande temperatur. Det
konstaterades, att normenliga markavstånd inte överallt
kunde hållas vid de högsta temperaturerna. Dispens har
dock erhållits för dessa avvikelser från normerna.
I de till ledningen anslutna ställverken i Stadsforsen,
Krångede och Midskog kontrollerades belastningsförmågan
på brytare, frånskiljare m.m. Det visade sig därvid, att
flertalet av dessa måste bytas mot apparater med högre
märkström.
För avgreningar och anslutningar i ställverken samt för
samlingsskenorna utfördes en liknande kontroll, som den
som redan beskrivits för själva ledningen.
Kostnad för förstärkningen
Förstärkningen av ledningen har ökat dess
belastningsförmåga från ca 200 MW till drygt 300 MW. Den totala
kostnaden för förstärkningsarbetena i ställverken uppgår
till ca 1,5 Mkr. och för ledningen till ca 0,1 Mkr. Om man
blivit tvungen att areaförstärka ledningen, skulle för
ledningen ha tillkommit ytterligare ca 1 Mkr. Visserligen
skulle man därvid fått en viss minskning av
överföringsförlusterna, men denna skulle endast till en mindre del
ha kompenserat kostnadsökningen.
Tabell 1. Klassificering av skarvar efter uppmätt motstånd
och avgiven strålning
Klass Motstånd Förhållande Åtgärd
n ohm skarvtemperatur/
lintemperatur
Fullgoda skarvar .... <90 <1,4 Ingen
Mindre goda skarvar 90—140 1,4—2,0 Shuntkopplades
Dåliga skarvar ....... >140 >2,0 Utbyttes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
