Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 2 november 1954 - Andras erfarenheter - Metalliskt natrium i suspension, av SHl - Pressfogning av metaller, av SHl - Smörjmedel vid strängpressning av stål, av SHl - Värmebehandling av butylgummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
961
vikt vid tillverkning av bensin med högt oktantal då
tetra-etylblys verkan ökas härigenom. Andra föroreningar, som
kan tas bort ur kolväten och etrar med natriumsuspension,
är vatten, alkoholer, peroxider, syror, ketoner och
halo-genider.
Metalliskt natrium saluförs numera i tackor vägande
0,45—5 kg (Tekn. T. 1953 s. 582); större förbrukare kan
själva tillverka suspensioner av dem. Man kan nämligen
erhålla en dispergator på 20 1 i vilken 0,9—23 kg natrium
åt gången kan hanteras. Metallen smälts i den inerta
vätskan tillsammans med ett fast dispergeringsmedel.
Genom intensiv blandning med en snabbt roterande omrörare
vid 100—110°G erhåller man en suspension som kan
användas vid temperaturer mellan det flytande mediets
frys-och kokpunkt (Chemical Engineering News 11 jan. 1954
s. 182). SHl
Pressfogning av metaller. Man kan foga ihop
metallstycken vid rumstemperatur genom att pressa samman
dem med tillräckligt stort tryck. Förfarandet har kallats
"cold welding" som tidigare översatts med "kallsvetsning"
(Tekn. T. 1951 s. 177). Vid det utnyttjas attraktionskrafter
mellan metallatomerna, och därför måste främmande
skikt på metallen deformeras så mycket att tillräckligt
stora, rena metallytor bringas i intim kontakt. I
allmänhet är attraktionskrafterna mellan metallatomer större vid
lägre temperatur än vid högre, men det är i förra fallet
svårare att utföra fogningen på grund av metallens
relativt ringa plasticitet.
Hittills har pressfogning mest använts vid
sammansättning av delar av aluminium eller dess legeringar därför
att dessa material har stor användning, är ganska svåra
att löda eller svetsa men lätt kan pressfogas, då relativt
liten deformation fordras för att de skall ge en hållfast
fog. Man har emellertid på senare tid visat att ett stort
antal metaller och legeringar kan pressfogas fastän då i
många fall mycket stor deformation fordras för att en
fog med tillräcklig hållfasthet skall erhållas.
Någon fullt tillfredsställande förklaring på att metaller
mer eller mindre lätt kan pressfogas har ännu inte givits.
Man anser emellertid att kohesionen mellan metallen och
dess oxid samt förhållandet mellan dessas hårdhet är av
stor betydelse. Det kan kanske tyckas att aluminium som
ger en hård oxid med mycket god adhesion till metallen
skulle vara svårare att pressfoga än koppar vars oxid är
obetydligt hårdare än metallen. I verkligheten är
aluminium lättast att pressfoga, troligen därför att dess oxid
är mycket sprödare än metallen och därför brister i
mycket små stycken vid deformationen.
Indium lär pressfogas redan vid hopläggning av två
metallstycken, dvs. utan nämnvärt tryck; detta anses bero
på att metallen saknar oxidskikt. Silver har däremot ett
sådant och fordrar därför stor deformation vid
pressfogning. Dissocieras oxiden emellertid först genom
upphettning till 700°C, kan fogning utföras med mycket mindre
deformation. Det har uppgivits att bly måste deformeras
84 o/o vid pressfogning, men senare har man funnit att
20 o/o räcker om fogningen utförs omedelbart efter
prepa-rering av metallytorna.
Enligt en teori sammanhänger metallers pressfogbarhet
med den lätthet varmed de kan rekristallisera vid
kallbearbetning. Denna uppfattning synes emellertid
otillfredsställande om man betänker att stycken av olika metaller
kan fästas ihop genom pressfogning och särskilt att detta
är möjligt även om metallerna är olösliga i varandra.
Vid en undersökning har man studerat pressfogning av
aluminium, järn och koppar. Den första metallen var av
handelskvalitet, den andra Armco-järn och den tredje
elektrolytkoppar. Man fann bl.a. att järnytor fastnar ihop
vid en deformation på 75—80 %> men att 90 %
deformation är otillräcklig för erhållande av fogar med tillräcklig
hållfasthet. Aluminium kan pressfogas lätt både vid sig
självt och vid de båda andra metallerna. Vid fogning av
koppar vid koppar fordras större deformation än för
aluminium. Järn och koppar kan bara med svårighet
pressfogas. Undersökningens resultat kan sammanfattas på
följande sätt:
Minsta deformation för
adhesion brott utanför fogen
°/o °/o
Fe-Fe .................... 75—80 > 90
Al-Al ..................... 35 60
Cu-Cu .................... 55 80
Fe-Al .................... 50 75
Fe-Cu .................... 60 >85
Cu-Al .................... 35 70
Som jämförelse kan följande värden på metallernas och
deras oxiders hårdhet anges:
Hårdhet Mohs skala
Al ..................................... 2—2,5
A1Ü03 ....................................................................9,0
Cu ..................................... 3,0
CuO ................................... 3,5—4,0
Fe ..................................... 4
FeaOs .................................. 6
Pressfogar kan få anmärkningsvärt stor hållfasthet. När
en provstav av järn och aluminium vid dragprov brister
i aluminiumdelen har fogen tydligen större hållfasthet än
starkt kallbearbetat aluminium. Även i fogar med liten
hållfasthet eller i sådana, där inte adhesion i hela
kontaktytan uppnåtts och brottet därför sker i fogen har
betydande mängd av den mjukare metallen tagits upp i den
hårdare. Detta syns särskilt vid prov med aluminium—
koppar därför att metallerna har olika färg. Också i
sådana fall har brottet egentligen skett i den mjukare
metallen, och fogens ringa hållfasthet beror på att intim
kontakt mellan metallytorna inte erhållits i tillräckligt hög
grad (J E Hughes i Metallurgia jan. 1954 s. 15). SHl
Smörjmedel vid strängpressning av stål.
Strängpressning av legerade stål, särskilt rostfria, har möjliggjorts
genom användning av smält glas som smörjmedel (Tekn.
T. 1952 s. 401). Vid processens genomförande är det
viktigt att stålet inte utsätts för ett alltför snabbt
temperatur-fall när det lämnar matrisen; dennas öppning kan
nämligen då täppas till av stelnad metall. Samtidigt är det
emellertid av stor vikt för matrisens livslängd att dess
temperatur inte blir för hög. Dessa fordringar uppfylls
genom användning av glas som smörjmedel.
Man har emellertid nu föreslagit att i stället för glas
använda en värmeisolerande och smörjande blandning i
halv-fast form. För att stålet inte skall avge värme till matrisen
skall blandningen innehålla ämnen som undergår en
exotermisk reaktion. En blandning som påstås vara särskilt
lämplig består av 10 %> sågspån, 60 °/o grafit (i flagor),
23 °/o kimrök, 3 °/o mangandioxid och 4 °/o linolja. Under
strängpressningen reagerar mangandioxiden med kolet.
Andra metalloxider, såsom blyoxid och vismuttetroxid,
kan användas i stället för mangandioxid (Engineers’ Digest
aug. 1954 s. 305). SHl
Värmebehandling av butylgummi. Visserligen uppfyller
butylgummis egenskaper nuvarande fordringar (det
används som bekant huvudsakligen till innerslangar för
bilringar), men enligt uppgift kan dess brottgräns, riv- och
nötningshållfasthet samt elasticitet ökas avsevärt genom
värmebehandling. Härvid värms den råa blandningen av
butylgummi och kimrök under mekanisk bearbetning.
Därefter vulkas blandningen. Man tror att butylgummi
behandlat på detta sätt skall kunna användas även till däck.
Denna enkla värmebehandling har önskad effekt bara
vid användning av vissa kimröksorter. I andra fall fordras
tillsats av t.ex. dinitrosobensen, kinondioxim och svavel.
Man tror att orsaken till värmebehandlingens verkan är
bildning av olika starka bindningar mellan gummi och
kol varigenom kimrökens kornaggregat kan lösas upp vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
