Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 9 november 1954 - Självkostnadsberäkningar i gummiindustrin, av Harald Ager - Nedbrytning av cellulosa med ultraljud - Tixotrop oljefärg - Rå vanillin för kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
TEKNISK TIDSKRIFT
fram självkostnaden som tillsammans med
försäljningsvinsten ger försäljningspriset. De olika posterna i den
slutliga kalkylen kan uppbyggas efter detta schema.
Direkt material innehåller materialpluskostnader.
Materialomkostnaderna ingår i kalkylen som ett procentuellt
pålägg på priset per enhet. Direkt arbetslön är den lön, som
utbetalas för den direkta bearbetningen av materialet. Den
finns i allmänhet att tillgå i ackordslistorna, eller är den
timlön, som kan beräknas med stöd av erfarenhetsvärden.
Tillverkningsomkostnaderna, antingen de hänför sig
direkt till avdelningen eller till de allmänna
fabrikationsomkostnaderna, kan i allmänhet icke fördelas så noggrant
som önskvärt vore på grund av det omfattande
kontorsarbete detta skulle medföra. Man får därför inom
gummiindustrin i regel nöja sig med att dessa gemensamma
kostnader fördelas genom ett procentuellt pålägg på de
direkta lönerna. I allmänhet måste man dock söka göra
en uppdelning på produktionsgrupper, som är alltför
olikartade för att kunna behandlas på samma sätt. På t.ex.
en cykeldäcksavdelning bör man nog särskilja de olika
grupperna: tillskärning, sammansättning, klistring,
vulkanisering och slutbearbetning.
Till speciella direkta kostnader hänförs som namnet
anger alla sådana kostnader, som gäller en viss order eller
en viss grupp produkter.
För masstillverkning kan det ofta vara lämpligt att lägga
omkostnaderna som en avdelningskostnad. Om emellertid
en form gäller en viss order, bör denna inräknas i
kalkylen just för den mängd som beställts.
Försäljningskostnader innefattar enligt definitionen på
självkostnad i de svenska terminologinormerna samtliga
företagets kostnader för en viss produkt, intill dess den är
levererad och betald.
Tillverkningskostnaden för en produkt skall ej räknas
längre fram än till det ögonblick, då produkten lämnar
den sista tillverkningsavdelningen för att antingen läggas
i ett färdiglager eller överlämnas till expeditionen för att
omedelbart levereras till en kund, agent eller dylikt.
Försäljningskostnaderna kommer alltså att omfatta, inte bara
kostnaderna för det egentliga försäljningsarbetet, utan
även kostnaderna för produkternas förvaring i färdiglager,
expedition, emballering och leverans från företaget.
Vissa försäljningskostnader är direkta och avser en viss
produkt. Detta är t.ex. ofta fallet med emballage. I det
fall produkten alltid levereras i visst standardemballage,
behandlas detta som direkt material.
Andra försäljningskostnader kan hänföras till en viss
produktklass. Så t.ex. kan speciella resande vara anställda
för att sälja endast vissa produkter. Vidare är det icke
ovanligt, att speciella reklamkostnader nedläggs på vissa
artiklar. Dessa bör givetvis fördelas på respektive
produktklasser.
Sådana försäljningskostnader, som är gemensamma för
flera olika produktklasser, bör fördelas mellan dessa så
noggrant som möjligt med hänsyn till den kostnad som
försäljningen av varje särskild produktklass kan anses ge
upphov till.
Fördelningen av försäljningskostnaderna bör som regel
ske i form av ett procentuellt pålägg på totala
tillverkningskostnaden, dvs. med materialpålägg, arbetslön,
arbets-pålägg samt övriga tillverkningskostnader.
Med administrationskostnad menas kostnaderna för ett
företags ledning i den mån de icke skall hänföras till
tillverknings- eller försäljningskostnader. Dessa kostnader
består huvudsakligen av kostnader för företagets direktion
samt kostnader för ekonomiavdelningen med övriga
allmänna avdelningar på kontoret, som ej direkt tillhör
tillverknings- eller försäljningskostnader. De fördelas i
allmänhet på samma sätt som försäljningskostnaderna, dvs.
på de totala tillverkningskostnaderna. Av denna anledning
är det icke ovanligt, att försäljnings- och
administrationskostnaderna sammanslås till ett pålägg, som kallas
affärs-kostnadspålägg.
Tabell 1. Exempel på arbetsgång vid förbehandling av
gummi.
Rågummi
Skärning och uppvärmning (uppmjukning)
Tvättning (tvättvals)
Torkning (upphängning och nedtagning)
Förmastisering
Blandningslager
Fyllnadsämnen
Torkning (torkkammare)
Siktning (siktmaskin)
Uppvägning av blandningen
Svavel, vulkanisat m.m.
Siktning (siktmaskin)
Uppvägning av blandningen
Försäljningsvinsten är kanske den post, som är svårast
att få fram vid självkostnadsberäkningarna. Avgörande för
denna är den försäljningspolitik, som företaget för.
Liksom all politik följer den knappast några bestämda
principer eller regler utan anpassas efter dagens läge.
Kalkylerna uppdelas i två huvuddelar, nämligen
blandningskalkyler och färdigproduktkalkyler.
Självkostnadsberäkningarna för gummiblandningarna
sker således avskilda från beräkningarna för
färdigprodukterna. Man kommer att hålla sig med ett
kalkylkartotek för blandningarna, vilket antingen är tillgängligt för
dem, som gör färdigproduktkalkylerna, eller överlämnas
till dessa som kopior.
Blandningskalkylen i sin tur uppdelas i kalkylering av
förbehandlingen och den egentliga blandningskalkylen.
Innan man tar itu med det egentliga blandningsarbetet,
dvs. blandningen av rågummit med fyllnadsmaterialet,
färgämnen m.m., så är det i många fall nödvändigt att låta
rågummit och kemikalierna undergå en förbehandling.
Rågummit måste kanske, särskilt om det gäller känsliga
blandningar, tvättas och kanske t.o.m. förvalsas. Kemikalierna
och de mineraliska beståndsdelarna däremot måste kanske
genomgå en torkning och siktning, tabell 1. Varje
gummikvalitet och varje användningsändamål fordrar en
särskild bearbetning och därmed en särskild kalkylering.
Ibland behövs ingen tvättning, en annan gång ingen
för-valsning eller ibland ingetdera.
Slutord
De priciper och metoder som i det föregående berörts är
på intet sätt att anse såsom något slags standard för
gummiindustrin i landet. Självkostnadsberäkningarna
såväl som redovisningssystemen kan uppläggas på de mest
skilda sätt. Veterligen har man inom gummiindustrin och
närliggande branscher icke överenskommit om några
gemensamma principer i detta avseende. Det undras
emellertid, om det icke vore i alla företags intresse, om sådana
kunde fastställas genom samarbete mellan olika företag.
Nedbrytning av cellulosa med ultraljud sker på ett
särskilt regelbundet sätt, helt avvikande från det vid kemisk
nedbrytning. Man får i förra fallet en mer enhetlig
produkt, som bör ha intressanta egenskaper som fiber, men
ultraljud är tyvärr dyrbart vid användning i stor skala.
Tixotrop oljefärg, innehållande tixotropa alkyder och
andra ämnen som bindemedel, har gelliknande konsistens
men blir tunn och lättstruken vid bearbetning med pensel.
Så snart strykningen upphör gelatineras den, och den
rinner därför inte. Den kan lagras i åratal utan att pigmentet
i den sjunker.
Rå vanillin för kemisk industri framställs i USA i
tonkvantiteter ur sulfitlignin. Den har 97 °/o renhetsgrad och
är mycket billigare än ren vanillin. Den kan användas
t.ex. i förzinkningsbad samt vid tillverkning av garvämnen,
en vulkaniseringsinhibitor och en fotografisk framkallare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
