Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 9 november 1954 - Andras erfarenheter - Tunga legeringar, av SHl - Fluorplast av gummityp, av SHl - Utveckling av luftförsvarsvapen, av hop - Cellofan med polyetenöverdrag, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
979
Andras erfarenheter
Tunga legeringar. I flera fall är ett tungt material av
stort värde. Det absorberar t.ex. y-strålning bättre än
lättare metaller varför man av det kan göra mindre kapslar
för radioaktiva preparat. I apparater, t.ex. gyrokompasser,
vilkas funktion beror av en dels tröga massa, blir dennas
volym omvänt proportionell mot konstruktionsmaterialets
täthet. Har man ont om plats, är därför en tung legering
värdefull.
Man har under flera år tillverkat en legering med
volfram och nickel som huvudbeståndsdelar. Den framställs
pulvermetallurgiskt och har följande egenskaper:
Specifik vikt ......................................................................16,5—17
Brottgräns ............................ kp/mm2 66
0,2-gräns .............................. kp/mm2 60
Hårdhet ............................... Brinell 290
Utvidgningskoefficient vid 20—420°C ....................5,6 • 10~6
Nu har man emellertid utarbetat en serie nya legeringar
med täthet 18 kg/1 eller mer. De har sålunda nästan lika
hög specifik vikt som massivt volfram. Alla dessa
legeringar kan liksom den ursprungliga bearbetas med
skärande verktyg, och de har liknande mekaniska egenskaper.
En av dem uppges ha avsevärt större seghet än alla andra
tunga legeringar utan att dess brottgräns är lägre. Den
skall tillverkas i plåtar med begränsad storlek (Metal
In-dustry 4 juni 1954 s. 487). SHl
Fluorplast av gummityp. I USA skall man börja
tillverkning i halvstor skala av en ny fluorhaltig elast som
uppges ha egenskaper som ingen annan tidigare känd elast
kunnat uppvisa. Unikt för den är t.ex. dess stora resistens
mot kemikalier; den tål rykande salpeter- och svavelsyra
och är inert mot kolväten, smörjmedel, syre, ozon och
solljus.
Materialet brinner inte och är ett segt gummi som kan
bearbetas med gängse apparatur. Det kan användas vid
— 26 till + 200°C och har goda elektriska egenskaper. Det
kan användas t.ex. till slangar för bensin, till membran,
packningar, beklädnad av behållare och som beläggning
på tyg för skyddskläder. Vidare kan man belägga papper,
tyg, trä eller metall med den nya plasten enligt
konventionella metoder (Chemical & Engineering News 22 mars
1954 s. 1158). SHl
Utveckling av luftförsvarssystem. Stridsvärdet hos ett
militärflygplan av i dag beror ej enbart på dess
flygplantekniska prestationer såsom högsta fart, stigförmåga m.m.
utan i mycket hög grad även på precisionen i dess
stridsutrustning — i fråga om jaktflygplan främst dess vapen,
sikte och målsökningsradar — och av markledningens
förmåga att skapa gynnsamma kontaktlägen. Man kan
sålunda se flygplanet inklusive förare som en länk i ett
komplett tekniskt vapensystem, dessutom innehållande
flygburen utrustning och vapen samt markutrustning med
bemanning.
Tidigare har utvecklingen av ett sådant vapensystem i
princip gått till så att när flygplanet var färdigt, så har
man satt in de vapen och den utrustning, som funnits
tillgängliga och som det gått att få plats med. Hur flygplanet
bäst skulle användas överlät man sedan i stor utsträckning
till förbanden att prova ut. Emellertid har flygplanens
hastighet kraftigt ökat, utrustningen har blivit alltmer
invecklad, och de taktiska kraven har skärpts. Behovet av att
bättre anpassa flygplan och utrustning till varandra och
till de militära önskemålen har därför blivit trängande.
Man har tvingats till att göra fullständiga analyser av
samspelet mellan alla de faktorer, flygplantekniska såväl
som utrustningsmässiga, som inverkar på flygplanets
förmåga att med önskad verkan genomföra sitt stridsuppdrag.
Denna "systemanalys" (fig. 1) synes komma att inta en
Fig. 1. Principschema över arbetssättet vid utvecklingen av
ett luftförsvarssystem.
central plats i utvecklingsarbetet av nya luftförsvarssystem.
En risk är här att utvecklingstiden för utrustningen kan
bli kortare än motsvarande tid för flygplanet, varvid
svårigheter uppstår att hålla utrustningen på modernaste nivå.
Förutsättningen för att detta systemtänkande skall bära
frukt, dvs. att man skall få ett bättre samspelt
vapensystem, är, att samarbetet mellan flygplansidan och
utrustningssidan, speciellt den elektroniska, avsevärt
förbättras. Konstruktörerna av elektronikutrustningen måste
acceptera, att deras utrustning skall anpassas till
vapensystemet på samma sätt som övriga delar.
Flygplankonstruktörerna å sin sida måste vara medvetna om att
misslyckanden eller snabba nyutvecklingar på utrustningssidan
kan komma att kräva modifikationer såväl i
vapensystemet som helhet som i flygplanet. Ingendera parten kan
vara ensam bestämmande, utan ett samarbete i
systemanalysens form blir nödvändigt (H B Oldfield, Jr, i
Aviation Week 2 aug. 1954 s. 46). hop
Cellofan med polyetenöverdrag. Cellofan och polyeten
är två av de viktigaste genomskinliga folier som används
till förpackning. Båda tillverkas av billiga råmaterial och
har mycket goda, delvis olika egenskaper. Man kan
därför vänta att en kombination av dem skall var ett
synnerligen användbart material. Ett sådant har också tillverkats
för specialändamål varvid man bundit samman folierna
med ett färglöst lim.
Under de senaste fyra åren har man emellertid utarbetat
ett förfarande för anbringande av ett polyetenskikt på
papper och vissa andra material. Härvid strängsprutas en
polyetenfolie och fästs omedelbart vid en vandrande
pappersbana genom anbringande av värme och tryck. Inget
lim behövs alltså. Samma metod utnyttjas nu
kommersiellt i USA för tillverkning av polyetenöverdragen
cellofan.
Vid provning av detta material (Polycel), som görs i
flera kvaliteter med olika tjocka cellofan- och
polyeten-folier, har man funnit att polyetenskiktets tjocklek
bestämmer materialets fuktskyddande förmåga. Det har stor
allmän resistens mot olika flytande kemikalier. Vidare har
polyetenöverdragen cellofan bättre hållfasthetsegenskaper
än enbart cellofan eller polyeten, och förseglingar kan
göras mycket starka. Polycel är billigare än laminerade
folier och Pliofilm men dyrare än cellofan- och
polyeten-folier.
Materialet används för närvarande mest till påsar varvid
Fig. 1. Försegling med
polyetenöverdragen
cellofan;
polyetenskik-tet är sektionerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
