Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 16 november 1954 - Undersökning av flamstrålning vid oljeeldning, av Bryan Mc Hugh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1001
Undersökning av flamstrålning
vid oljeeldning
Bry an Mc Hugh, B.Sc. (Eng.), Göteborg
536.33
662.94
Hos de flesta industriella flammor kan
värmeöverföringen från flamman genom strålning anses härröra från två
källor, den icke synliga strålningen, vilken härstammar
från vissa av de närvarande gaserna, och den synliga
strålningen, vanligen den största delen, vilken
åstadkommes av de glödande bränslepartiklarna. Dessa senare
förekommer i flammor från eldningsolja och pulvriserat
bränsle.
Den icke synliga gasstrålningen har studerats i många
år, och en stor samling data har uppställts (Tekn. T. 1950
s. 365, 588). Det är sålunda möjligt att med en viss
noggrannhet förutsäga den värmeöverföring som äger rum i
ett givet system, förutsatt att endast icke synliga
komponenter är verksamma. När det gäller värmeöverföring från
synliga flammor blir beräkningen mer osäker.
Konstruktörerna av förbränningssystem måste i huvudsak lita på
sina erfarenheter från liknande flammor och kan ofta
endast ånge en multiplikationsfaktor till gasstrålningen för
bestämning av den totala värmeöverföringen.
För studium av frågan om synlig strålning i industriella
flammor bildades i slutet av år 1948 Flame Radiation
Research Joint Committee, en internationell
sammanslutning med representanter från Frankrike, Holland,
Storbritannien och Sverige. Dessa länder har koncentrerat sina
huvudsakliga försök till Holland vid Royal Dutch
Steel-works, Ijmuiden1, men ett antal andra undersökningar har
utförts på olika håll, såsom i Delft, Paris och Stockholm.
För de undersökningar som gjorts i Stockholm redogörs i
det följande.
Provanläggning
Undersökningen gjordes med en försöksanläggning, byggd
av T Lindmark 1927 för experiment med flammor, utförda
detta och påföljande år2’3’Den består av en vertikal
vattenkyld tub, 80 cm i diameter och 480 cm hög, fig. 1 och 2.
Vattenkylningen är delad i sex sektioner, varigenom
fördelningen av värmeöverföringen till väggarna kan
bestämmas. Varje sektion är försedd med ett observationshål mot
ugnens mittlinje. Bränsle och luft tillföres upptill (fig. 3),
flamman brinner nedåt och rökgaserna strömmar ut från
ugnens botten. Dessa gaser passerar genom en
värmeväxlare, vilken förvärmer förbränningsluften innan denna
kommer in i ugnen. Under luftregistret finnes en skiva av
eldfast tegel, vilken stabiliserar förbränningen genom sin
höga temperatur.
Tack vare vattenkylningen är flamman helt och hållet
omgiven av kalla ytor och följaktligen reproduceras
förhållandena i en ångpannas eldstad mer i denna ugn än i
de andra av kommitténs ugnar, som är okylda.
Bränna-ren kan lätt bytas ut, och kolpulver kan också användas.
I de nu gjorda försöksserierna med oljeeldning har två
typer av brännare använts. En konventionell
tryckatomi-seringsbrännare har alternerats med en pressluftbrännare,
fig. 4. För pressluftbrännare erfordras separat
lufttillförsel, och denna erhölls från en liten luftkompressor. I
denna typ av brännare regleras bränsle-luftförhållandet
genom mellanlägg av olika storlekar i brännarhuvudet,
varigenom strömningsytorna i luftpassagerna varieras. Vid
tryckoljebrännaren har två bränslemunstycken använts
varmed man avsåg att försöka få liknande atomisering vid
de båda använda bränslekvantiteterna per tidsenhet.
Den maximala mängd bränsle som kan förbrännas är
Fig. 1. Schema
för Lindmarks
provugn.
bestämd av den mängd förbränningsluft som kan
tillföras. Denna i sin tur är begränsad av rökgasfläktens
förmåga att vidmakthålla undertryck i ugnen. Den maximala
bränslekvantiteten har befunnits vara 120 1/h vid
luftfaktorn 1,2 för eldningsolja Eo 4 med viskositeten 160
cSt vid 38°C (650 s Redwood I).
I viss mån inverkar även den förvärmda luftens
temperatur. Den maximala temperaturen är 300°C och en undre
gräns sättes genom överhettningen av rökgaskanalsystemet
vid 180°C. För att erhålla någorlunda god förbränning
måste luftfaktorn hållas över 1,2 för den nu använda
typen bränsle, eldningsolja Eo 4. Pressluftbrännaren har an-
Fig. 2.
Provugn
uppställd
på KTH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
