Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Ståls korrosion i luft. Försök med omålat stål, av Kurt F Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1056
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 13. Förzinkade plåtars vikt förlust efter 15,5 år$
exponering
För- Verti- Hori- Sned Medeltal
zink- kal sontell del
ning del del
g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2 g/m2
Stockholm varm- 245 195 275 238
varm- 280 165 170 205 2~2
- 238
sprut- 233 326 136 232
sprut- 304 270 258 277
Medeltal 266 239 210 238
Smögen varm- 128 78 —17* 63
varm- 154 94 149 132 98
- 101
sprut- 140 140 100 127
sprut- 95 55 95 82 °
Medeltal 129 92 82 101
Totalt medeltal 198 166 146 170
* Den ursprungliga tjockleken på zinkskiktet har på denna del
tydligen varit större än på plåten i övrigt.
Tabell 14. Zinks viktförlust vid fem års exponering enligt
Corrosion Committee of the Iron & Steel Institute
Viktförlust Förhållandet mellan
för zink viktförlust för valsat
g/nr år stål och för zink
Khartoum .......... 1,2 2,5
Abisko ............. 2,5 6,0
Basra .............. 2,8 19,0
Äro, Nigeria ........ 3,1 9,5
Singapore .......... 16,5
Apapa, Nigeria...... 5,8 18,0
Llanwrtyd Wells .... 18 10,5
Calshot............. 19 11.0
Congella............ 27 11,0
Woolwich .......... ... 29 13,0
Motherwell ......... ... 33 12,0
Sheffield ........... ... 118 7,0
Tar man medeltalet av viktförlusterna hos
samtliga plåtar i Stockholm för sig och motsvarande
medeltal för Smögen-plåtarna, finner man att
korrosionen i Smögen (7 g/m2år) är mindre än
i Stockholm (15 g/m2år). Detta beror tydligen på
rökgaserna i Stockholm. Viktförlusten för
oskyddat stål var där 80 g/m2år, dvs. 5,3 gånger så
stor för stål som för zink. 1 Smögen var
motsvarande siffror 103 och 7 g/m2år, dvs.
viktförlusten var 15 gånger så stor för stål som för zink.
Liknande resultat har erhållits vid en brittisk
undersökning (tabell 14).
Praktiska slutsatser
För konstruktioner, som inte behöver
ytbehandlas av ekonomiska eller estetiska skäl eller som
är oåtkomliga för underhåll, kan man från
början öka dimensionerna med erforderlig
rostnings-mån för att undvika att hållfastheten efter en
viss tid underskrider tillåtet värde.
Rostningen är i Stockholm i medeltal för
samtliga provade stålsorter 0,01 mm/år. En 2 mm
plåt skulle sålunda efter 40 år ha en
medeltjocklek på 1,2 mm. Lägger man från början till 1 mm
rostningsmån, dvs. väljer 3 mm plåt, har man
alltså kompensation för 40 års röstning, om man
bortser från punktangrepp.
Konstruktionsdelar, som lämpligen tillverkas
med rostningsmån, är t.ex. bergöglor,
bladdubbar, bultar och diverse smide. För t.ex. en
behållare måste man dock ta till betydligt större
rostningsmån med tanke på punktangrepp. Efter
15 år är de t.ex. vid Smögen inemot 0,5 mm
djupa. För byggnadskonstruktioner i allmänhet
spelar frätgroparna inte samma roll som för
behållare eller rörledningar.
Man måste dock beakta, att det på
konstruktioner, som är hopnitade eller hopbultade, kan bli
så stark röstning i anliggningsytorna med
åtföljande volymökning, att stålet deformeras mellan
nitarna eller bultarna eller att dessa brister.
Sådana konstruktioner måste därför rostskyddas.
Man bör också beakta, att rostningen kan bli
större än vad de här beskrivna försöken visar,
t.ex. för handelsstål med slagginneslutningar
eller andra ojämnheter eller för stål, vars
sammansättning är okänd. Ojämnheter i stålet kan
nämligen ge upphov till djupa punktangrepp.
För konstruktioner i luft, som inte kan eller
inte behöver rostskyddas, bör man använda
kopparlegerat stål (ca 0,25 % Cu), då rostningen på
stål utan koppartillsats är ca 20 % större.
Koppartillsatsen brukar inte medföra höjning av
stålets pris. Av de i tabell 2 nämnda stålsorterna
kostar för närvarande St 44 ca 6 öre/kg och St 52
ca 12 öre/kg mera än St 37.
Vattenfallsstyrelsen varmförzinkar alla
utom-huskonstruktioner, för vilka denna skyddsmetod
kan användas. Den har nämligen i allmänhet
visat sig bli billigare än målning i långa loppet.
Zink är dock olämplig som skydd i atmosfär
med rökgaser. Här är målning bättre.
Varmförzinkning kostar ca 5,50 kr/kg pålagd
zink vid ett zinkpris av 1,70 kr/kg. En
fackverkskonstruktion, t.ex. en kraftledningsstolpe,
kostar ca 1,10 kr/kg stål. Om stålet korroderar 5
gånger så snabbt som zinken kostar det pålagda
zinkskiktet lika mycket som stålet. Det lönar
sig emellertid att förzinka, även om faktorn är
ungefär hälften så stor därför att
punktangreppen på en förzinkad yta blir avsevärt mindre än
på en oskyddad stålyta.
I litteraturen uppges nämligen att
punktangreppen på oskyddat stål i allmänhet kan bli 6
gånger så djupa som medelrostningen, medan
motsvarande faktor för zink endast är 2—3.
Vidare uppges att stål korroderar 15—30 gånger
snabbare än zink i luft. Är förhållandet mellan
ståls och zinks korrosionshastighet mindre än
2—3, är det tydligen billigare att lägga på
rostningsmån än att förzinka, men i sådana fall
föredrar man nog målning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
