Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Telestandardisering — från Morse till TV, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 december 195i
1061
Telestandardisering — från Morse till TY
Generaldirektör Håkan Sterky, Stockholm
Den amerikanske målaren Samuel Morse kom
1832 under en båtresa från Europa till USA på
tanken att med en elektromagnet registrera
strömimpulser på en kontinuerligt frammatad
pappersremsa. Före sin ankomst till New York
den 13 oktober hade Morse utarbetat planerna
för en registrerande telegrafapparat och
utformat principerna för sitt punkt-streck-alfabet.
Den första Morse-förbindelsen kom emellertid
till stånd i USA först 1844. Morses telegrafalfabet
torde vara den första standard, som
framkommit inom elektrotekniken.
Redan i augusti 1903, alltså endast några år efter
Marconis första lyckade försök med
radiotelegrafi, diskuterades frågan om en särskild signal,
som skulle kunna användas av fartyg i nöd. Den
första internationella radiokonventionen, som
undertecknades i Berlin den 3 november 1906 av
27 nationer, innehöll bestämmelser om
företrädesrätt för nödanrop från radiotelegrafstationer.
I det tillhörande trafikreglementet infördes —
på den tyska förvaltningens förslag — närmare
föreskrifter om nödsignalen SOS.
Redan då den rådgivande internationella
telegrafkommittén (CCIT) höll sitt första
sammanträde i Berlin 1926, togs frågan upp om
införandet av standardiserade alfabet för
fjärrskrivmaskiner. Man kunde därvid utgå från det av
fransmannen Jean Baudot uppfunna
femenhets-alfabetet, och 1929 fastställdes två olika alfabet,
ett för äldre apparater och ett för
start-stopp-apparater. Redan 1931 ställdes man emellertid
inför nödvändigheten att ompröva detta beslut,
varvid det sistnämnda standardiserade alfabetet
slopades och ersattes med ett nytt normalalfabet,
som ännu gäller.
Villkoret om ömsesidig hopkopplingsbarhet
som innebär att var och en av världens 85
miljoner telefonapparater skall kunna förbindas i
godtycklig kombination med varje annan
apparat är unikt i teknikens värld. En apparat som
anslutes till ett starkströmsnät är i princip
oberoende av alla andra sådana apparater, men en
telefonapparat däremot måste för att kunna
fungera vara anpassad till övriga telefonapparater
i hela världen. Standardisering utgör därför det
Bearbetning av föredrag vid Internationella Elektrotekniska
Kommissionens 50-årsjubileum i Philadelphia, USA, den 9 september
1954 och i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 8 november 1954.
389.6(091) : 621.39
främsta villkoret för att ett nationellt eller
internationellt telefonnät skall kunna fungera
tillfredsställande. Därför var det redan från
tele-fonins begynnelse nödvändigt att fastställa
funktionsnormer, specifikationer och
provningsmetoder etc. inom telefontekniken. Den
internationella rådgivande telefonkommittén (CCIF) har
på detta område gjort en ovärderlig insats1. Den
har sålunda i nära samarbete med American
Telephone and Telegraph Co. utarbetat
rekommendationer för den totala referensekvivalenten
för taltransmission mellan abonnenter,
fastställt normer för bandbredder och distorsion vid
överföring av tal och musik och många andra
normer, som sedan årtionden tillämpas vid
utbyggnad av telefonnäten.
Det internationella standardiseringsarbetet på
telekommunikationsområdet har varit särskilt
livligt sedan mitten av 1920-talet och har främst
varit inriktat på funktionsnormering. Långt
dessförinnan infördes emellertid nationell
standard i många länder, i synnerhet i sådana, där
teletjänsten ombesörjs av stora företag, t.ex. i
USA, Storbritannien, Tyskland, Schweiz och
Sverige. I dessa länder har man även ägnat
uppmärksamhet åt måttstandardisering för
teletekniska industriprodukter.
Det råder ingen tvekan om att det
internationella standardiseringsarbetet bör utvidgas till att
omfatta även måttstandardisering. Man behöver
endast se på den mängd olika dimensioner av
telefonproppar och jackar som tillverkas av en
enda firma i Europa för att inse detta, fig. 1. Ett
försök att standardisera dimensioner på
monteringspaneler och stativ för teleutrustningar
skulle säkerligen även vara till fördel för både
driftföretag och tillverkare och följaktligen
också för allmänheten.
Telestandardiseringens särdrag
Den elektrotekniska standardiseringen
omfattar huvudsakligen nomenklatur,
kvalitetsspecifikationer, funktionsnormer och riktlinjer för
mätning och provning, under det att största
vikten vid standardisering av mekaniska produkter
för industriell tillverkning lagts vid
materialegenskaper, dimensioner och toleranser.
Mellan standardiseringsarbetet inom kraft- och
teletekniken och de resultat, som där uppnåtts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
