Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 7 december 1954 - Analys av högspänningsolycksfall, av Carl E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1073
Analys
av högspänningsolycksfall
Kraftverksdirektör Carl E Söderbaum, Motala
614.825(494)
Fyra schweiziska högspänningsolycksfall vid 45 000 V
nät har ingående diskuterats av Fischer och Rossier1.
Dessa har i samråd med Frölicher, som är
forskningsläkare vid schweiziska elverksföreningens
läkarkommission, analyserat de fyra fallen, av vilka två hade dödlig
utgång. Tyvärr är de elektriska data icke fullständiga i
två av fallen, nämligen ett med dödlig utgång och ett
där den skadade överlevt. I tabell 1 har de båda andra
fallen ställts upp såsom bakgrund mot fem svenska
olycksfall.
Tabell 1. Analys av två schweiziska (1—2) och fem svenska
(3—7) högspänningsolycksfall.
[-Huvudspänning-]
{+Huvud- spänning+} V Ström A Tid s [-Bränneffekt-] {+Bränn- effekt+} kW [-Brännenergi-] {+Bränn- energi+} Wh Ar
1 45 000 17,3 2 450 250 1945
2 45 000 5 1 101 28 1946
3 20 000 1 0,7 12 2,3 1953
4 20 000 4,5 0,2 52 2,9 1953
5 20 000 15 0,3 173 14 1930
6 6 300 5 5 18 25 1953
7 10 000 12 15 70 290 1945
1. En ingenjör kom med högra handen för nära en spänningssatt
ledare, varvid överslag inträffade på ca 5 cm avstånd. Han blev
medvetslös, men 15 minuters konstgjord andning återförde honom
till medvetande. Efter två dagar inträffade fullständig anuri och
patienten dog. Första dagen konstaterades mycket myoglobin i
urinen.
2. En montör fick under rengöringsarbete strömgenomgång från
vänstra handen till högra foten. Urinen var mörkbrun. Från andra
till åttonde dagen efter olyckan förtärde hån rikligt med vatten.
Efter fem veckor var brännsåren på vänstra handen läkta. Patienten
hade dock ingen kraft i underarmen, och högra fotens akillessena
var friliggande.
3. En montör kom under rengöringsarbete med vänstra skuldran
och eventuellt huvudet i beröring med en fas. Högra handen och
vänstra låret stödde mot jordade föremål. Montören, som hittades
medvetslös, fick konstgjord andning, varvid det märktes att han
andades. Han återfick medvetandet under ambulansfärden till
lasarettet. Patienten fick genomgå den av Medicinalstyrelsen
rekommenderade vätskekuren och friskskrevs efter en månad.
4. Under rengöringsarbete berörde en montör en spänningsförande
fas med en fuktig trasa som han höll i höger hand. Strömmen gick
till jord genom vänster hand och genom fötterna. Han förlorade
aldrig medvetandet. Patienten genomgick vätskekuren och
friskskrevs efter tre veckor, sedan ytliga brännsår läkt.
5. Under rengöringsarbete kastade en montör med höger arm ut
ett kopparrör genom ett fönster. Innan han hunnit släppa röret
berörde detta ena fasen på en utanför befintlig högspänningsledning.
Större delen av strömmen gick till jord genom högra underarmen,
men en del gick till fötterna. Montören förlorade aldrig
medvetandet. Han friskskrevs efter två veckor.
6. En montör gick under reparationsarbete in i fel fack. Ström
inträdde genom nacken och passerade till jord genom båda
överarmarna och vänster axel. Vid omedelbart utförd konstgjord
andning visade montören livstecken. Han vaknade dock till medvetande
först efter ankomsten till lasarettet. Han hade fått svåra brännskador
och genomgick vätskekur. Han friskskrevs efter sju månader.
7. En montör gick under linjearbete upp i fel stolpe, varvid han
berörde en spänningsförande fas med vänster fot. Strömmen gick
till jord genom höger axel. Han blev icke medvetslös. Vänster fot
och höger arm amputerades. Döden inträdde efter 18 timmar.
Det anmärkningsvärda med dessa fem olycksfall är, att
icke mindre än fyra av de elskadade överlevde. I tabellen
har införts begreppen bränneffekt och brännenergi.
Bränneffekten har härvid definierats såsom produkten av den
spänning, som kroppen varit utsatt för, och den ström
som passerat genom kroppen. Brännenergi är produkten
av bränneffekt och beröringstid.
De schweiziska läkarna fann, att största risken vid
högspänningsolycksfall ligger däri, att de muskelpartier som
strömmen passerar blir sönderbrända. Detta medför
myo-globinavsöndring i blodet, vilket i sin tur medför anuri
(upphörande urinavsöndring). Man kom också till
slutsatsen, att det vid dylika olycksfall gäller att omedelbart
efter olyckan få den skadade att förtära stora mängder
vatten, gärna med alkalisk tillsats för att på det viset
hjälpa till att spola ut avfallsprodukterna.
I enlighet härmed har i Sverige Medicinalstyrelsen
utfärdat bestämmelser2 för läkarna, varför denna behandling
numera kan påräknas så fort ett olycksfall kommer under
läkarvård. Det är emellertid angeläget, att samtliga inom
eldriften sysselsatta personer är väl förtrogna med dessa
förhållanden, så att denna behandling kan igångsättas
omedelbart efter olycksfallet. Man kan säga, att det är lika
viktigt att sprida kännedom om denna vattenkur, som det
är att träna in den konstgjorda andningen.
När det gäller högspänningsolycksfall är det påtagligt, att
risken för hjärtkammarflimring är lägre än vid
lågspän-ningsolycksfall. Den undre gränsen på
hjärtkammarflim-ringen ligger vid 0,1 A. Däremot är den övre gränsen mera
osäker. Dalziel3 har angivit denna gräns till 25 A, men
det torde vara ett allt för högt värde. Icke i något av de
här relaterade olycksfallen synes hjärtkammarflimring ha
förekommit. Gränsen torde därför ligga vid 1 A. Då man
vidare vet, att motståndet hos människokroppen varierar
mellan 500 och 3 000 ohm, det förra värdet vid stora
elektroder, det senare vid små elektroder, men i båda fallen
under förutsättning av att huden är fuktig, får man här
fram spänningsgränserna 500 och 3 000 V. För personer
med mycket torr hud och med mycket små beröringsytor
kan gränsen flyttas ända upp till 10 000 V under den
givna förutsättningen, att 1 A är det övre gränsläget.
Här inverkar dock en rad andra faktorer, bland vilka
särskilt strömbanans läge i människokroppen är
betydelsefull. Vid högspänningsolycksfall får man tänka sig att
hjärtat får en så kraftig kramp, att det stannar. Sedan den
förolyckade blivit lösgjord från strömkällan, är det alltså
frågan om att få i gång hjärtverksamheten eller att öka
en mycket svag hjärtverksamhet. Det är ett betydligt
enklare problem än att övervinna hjärtflimringen. Man har
häri förklaringen till att konstgjord andning vid
högspänningsolycksfall i regel leder till positivt resultat inom
ganska kort tid.
Vi återgår till att se på det föreliggande
olycksfallsmaterialet ur urinförgiftningssynpunkt. De båda schweiziska
olycksfallen 1 och 2, som inträffat vid mera högspända
nät, uppvisar ganska stora bränneffekter, nämligen 450
och 101 kW. Brännenergin är i det förra fallet 250 Wh, i
det senare endast 28 Wh. Det första fallet ledde till döden,
under det att patienten i det senare fallet överlevde.
Vid de svenska olycksfallen, nr 3—7 i tabellen, ligger
bränneffekten i samtliga fall under 173 kW.
Beröringstiden har varit kort i alla de tre olyckshändelserna vid
20 kV (3—5) och måttlig även i fallet vid 6 kV (6) varför
brännenergin varit liten, nämligen högst 25 Wh. Någon
myoglobinutfällning har ej konstaterats i dessa fall i
urinen. Patienten har i de tre fallen efter några veckors
läk-tid för brännsåren kunnat återvända till arbetet. I fall 6,
där brännskadorna var något svårare, uppgick läktiden
till ungefär ett halvår. Fall 7, som är av äldre datum,
undersöktes icke på myoglobin. Den stora brännenergin 230
Wh måste emellertid ha medfört en fullt påtaglig
uppvärmning av den förolyckades kropp. Döden inträffade
efter 18 h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
