Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 14 december 1954 - Gruvanläggningen i Garpenberg, av Sten-Erik Karlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1086
TEKNISK TIDSKRIFT
med huvudsakligen tyngdkraftens hjälp
passerar genom verket. Ett dylikt byggnadssätt
jämfört med en mer markföljande konstruktion ger
ca 30 % mindre husvolym, kräver flera hundra
meter mindre transportband och fordrar mindre
personal, kraft m.m. Med hänsyn till
förekomsten av leraktig malm ansågs speciellt
minskningen av transportbandlängderna som mycket
viktig.
På grund av förefintligheten av gamla
byggnader och gruvhål och i viss mån på grund av
terrängen var det omöjligt att utföra anläggningen
inom Odalfältet annat än i flera byggnader med
upprepade transportbandslyftningar mellan de
olika arbetsmaskinerna. En placering i
Odalfältet skulle alltså framtvinga en kostsammare
anläggning såväl i utförande som i drift. De
befintliga schakten ligger långt från den nya malmen,
varför ogynnsammare transportlängder erhålls
för malm och personal jämfört med en
schaktplacering i direkt anslutning till denna (fig. 1).
Långvariga och svåra störningar av driften i
1928 års anläggning skulle icke kunna undvikas,
om gamla bergsschaktet utnyttjades.
Driftavbrott skulle uppstå vid inbyggnad av schaktet för
skipuppfordring (i gamla anläggningen skedde
uppfordringen med hiss och vagnar) och
sannolikt också vid ombyggnad av laven. Vid 1950—
1952 års zink- och blypriser vägde kostnaden för
ett driftavbrott mycket tungt i kalkylen.
Strax norr om Odalfältet fanns en lämplig, helt
obebyggd plats, belägen rätt i förhållande till
malmen (denna har nordlig fältstupning) och
med gynnsamma marklutningar. Jämförande
kalkyler visade, att det var god affär att
förlägga anläggningen dit, trots att man måste driva
nytt schakt, en del transportorter och bygga ny
Fig. 2. Malmens behandling.
gruvstuga och verkstad. På sensommaren 1950
beslöts att placera anläggningen inom det nya
området, och på hösten igångsattes arbetena.
Plan för industriområdet
Beslutet att driva ett nytt schakt och förlägga
det nya verket på "fritt fält" gav fria händer
vid området planering. Strävan har härvid varit
att skapa ett koncentrerat industriområde, lätt
att hålla rent sommar som vinter, att
åstadkomma kortast möjliga interna transportvägar och
att få goda utrymmen för material.
Som framgår av fig. 1 har en rymlig
horisontell industriplan skapats, kring vilken
industribyggnaderna grupperar sig. Planen har
åstadkommits av schaktmassorna från
byggnadsgrunderna. Schaktets och därmed verksbyggnadens
läge har bestämts av malmen och ligger så långt
in på liggen som bedömts nödvändigt. Efter båda
långsidorna av verket har ett område på 40 m
lämnats fritt från all bebyggelse för att
möjliggöra eventuella framtida tillbyggnader.
Närmast laven är gruvstugan placerad och
förbunden med denna med en kulvert, genom
vilken arbetarna går vid upp- och nedfart i gruvan.
Genom att personåkningen sker från
kulvertni-vån blir utrymmet framför laven i täckningen
hela dygnet disponibelt för det material, som
skall upp ur eller ner i gruvan. Framför
lavöppningen, fäst i laven finns en 10 t telfer för att
underlätta materialhanteringen och byte av skip
och hissar.
Efter industriplanens västsida ligger mekanisk
verkstad, elektrisk verkstad, varmförråd och
kallförråd i nämnd ordning. På östsidan längst
från verket ligger garaget. Omedelbart intill
industrin men dock utanför själva industriområ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
