Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Entreprenörens garantiansvar, av Sten Källenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1127
Omkring fyra år efter den avtalade garantitidens utgång
trängde vatten in i källaren till byggnaden, en villa.
Beställaren vidtog vissa åtgärder, varvid upptäcktes att
entreprenören ej utfört dränering runt byggnaden. I
processen hävdade entreprenören bl.a. att beställaren ej ägde
tala å dessa felaktigheter eftersom garantitiden löpt ut.
Högsta Domstolen uttalade emellertid följande: Väl innebär
den i kontraktet intagna bestämmelsen om entreprenörens
ansvarighet för arbetets utförande och byggnadens bestånd,
att denna ansvarighet i allmänhet begränsats till ett år,
räknat från 1 oktober 1938. Denna bestämmelse kan
emellertid icke erhålla tillämpning i fråga om fel som yppats
först efter den angivna tidens utgång och ej rimligen
kunnat dessförinnan upptäckas.
Då det av beställaren åberopade felet är av beskaffenhet
som nu sagts, har han icke av den orsak, att anmärkning
ej framställts inom ansvarighetstiden, gått förlustig sin rätt
att tala å felet.
Det kan vara vanskligt att dra några
allmängiltiga slutsatser ur detta rättsfall. Professor
Rodhe har refererat rättsfallet (Svensk
Jurist-tidning 1951 s. 613). Enligt hans uppfattning
har Högsta Domstolen genom domen förklarat,
att en i entreprenadkontrakt föreskriven
garantitid icke är en preskriptionstid. Garantitiden
skulle dock ha betydelse beträffande fel som
upptäckts eller bort upptäckas före tidens
utgång. Beställaren blir i dylika fall skyldig att
reklamera inom garantitiden för att ej mista sin
talerätt.
För egen del skulle jag vilja dra följande
slutsatser av rättsfallet. En beställare är skyldig att
under garantitiden vara intensivt verksam för
att upptäcka eventuella fel och brister. Yppas
bristfälligheter är han skyldig att reklamera
inom skälig tid. Högsta Domstolen vill tydligen
icke tolka en garantiklausul så, att parterna
därmed skulle ha avsett att frånta beställaren
rätten att tala å sådana fel eller brister, som han
icke rimligen kunnat upptäcka senast vid
garantitidens utgång. Kanske syftar Högsta
Domstolen ännu längre: Även om garantiklausulen i
det enskilda fallet skulle kunna tolkas så, att
entreprenören friskrivs från ansvar för alla fel
eller brister som kommer i dagen efter
garantitidens utgång, så bör klausulen trots detta icke
gälla beträffande sådana fel och brister, som icke
rimligen kunnat upptäckas inom garantitiden.
Ett visst stöd för en dylik tolkning synes kunna
härledas ur Nyttjanderättslagens kap. 3 § 11 sista
stycket. Där stadgas att en hyresgäst som hyrt
en lägenhet i "befintligt skick" ändock får rätt
att fordra avhjälpande av bristfälligheter,
såframt dessa ej vid avtalets ingående kunnat med
vanlig uppmärksamhet upptäckas. Denna
bestämmelse är mindre sträng, ty den kräver
endast vanlig uppmärksamhet.
I 1936 års Allmänna Bestämmelser § 19 mom.
13 stadgades, att besiktningsmännen ägde med för
parterna bindande verkan avgöra, huruvida fel
eller brister förelåg. Det oaktat ägde beställaren
rätt att tala å "fel eller brister, som vid
besiktning förefunnits men då icke märkts och ej hel-
ler rimligen bort märkas". Sålunda har redan
före Högsta Domstolens dom i Holmingska målet
funnits en bestämmelse med samma innebörd
som motiveringen i domen. Enligt upplysning
under hand lär dock denna regel icke ha stått som
mönster för formuleringen av domen. Regeln
kvarstår i de nya allmänna bestämmelserna, § 19
mom. 15. I klarläggande syfte har dock
utformats nya bestämmelser, § 20 mom. 1 och 6.
De nya reglerna
De nya bestämmelserna har utformats mot
bakgrunden av vad som anförts. Kommittén har
ansett det nödvändigt att i positiva regler fastställa
vad som bör gälla parterna emellan. Reglerna
om fel och brister som påtalats inom
garantitiden är i huvudsak oförändrade (§ 20 mom. 1
st. 1).
Som ny regel har dock införts en möjlighet för
besiktningssförrättare att för vissa delar av
entreprenaden fastställa en förlängd garantitid (mom.
1 st. 3).
Beställaren har oförändrad undersöknings- och
reklamationsplikt. Han skall vara verksam för
att upptäcka eventuella fel och brister samt
därefter anmoda entreprenören att bättra dem (§ 20
mom. 1 st. 2). Rör det sig om brådskande
avhjälpande eller väsentliga bristfälligheter skall
reklamationen ske ofördröjligen och skriftligen
(mom. 3).
De nytillkomna reglerna omfattar däremot vad
som skall hända efter garantitidens utgång.
Huvudregeln är där att beställaren i princip skall
förlora sin talerätt i och med att garantitiden
löpt ut. Härifrån görs dock ett viktigt undantag.
Rätten till talan är bevarad beträffande s.k.
dolda fel enligt följande (§ 20 mom. 6):
"Fel eller brist, som förefunnits vid garantibesiktningen
men då icke märkts och ej heller rimligen bort märkas,
är entreprenören skyldig att på anmodan av byggherren
skyndsamt och utan ersättning avhjälpa, dock endast i
den mån felet eller bristen visas ha sin grund i grov
vårdslöshet av entreprenören."
Kommittén har sålunda ytterligare utvecklat
regeln i § 19 mom. 13 i 1936 års allmänna
bestämmelser jämte Högsta Domstolens motivering
i det citerade Holmingska rättsfallet. Som en
nyhet har införts kravet på grov vårdslöshet hos
entreprenören.
Garantitidens utgång har alltså bl.a. fått den
betydelsen, att beställaren skall bevisa skuld
hos entreprenören. Intill garantitidens utgång
presumeras däremot att en yppad skada beror på
omständighet för vilken entreprenören svarar.
Han är i princip skyldig att exkulpera sig, dvs.
bevisa att felet eller bristen ej beror på honom. I
och med garantitidens utgång omkastas alltså
bevisbördan.
Sålunda har man velat tillmäta klausulen om
garantitid en viss preskriberande verkan. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
