Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Entreprenörens garantiansvar, av Sten Källenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1126
TEKNISK TIDSKRIFT
uppgörelse framtvingas inom en tid, då tillfälle
till utredning är lika öppen för båda parterna.
Inskränkande regler som de anförda bygger på
den uppfattningen, att man i vissa fall behöver
en begränsning av den allmänna
preskriptionstiden.
Också för byggnadsbranschen är en dylik
begränsning påkallad. I KF 17/11 1893 angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende
m.m. fanns också en regel härom. I § 37
stadgades nämligen att entreprenör för byggnadsföretag
skall svara för arbetets goda beskaffenhet under
högst tre år efter dess avsynande samt att
anspråk mot entreprenör för fel eller brist "icke
må framställas efter garantitidens slut". Såväl i
1920 års upphandlingsförordning, § 62, och 1952
års upphandlingskungörelse, § 70, som ock i
olika formulär till entreprenadkontrakt
återfinns särskilda bestämmelser om garantitid, vars
längd fastställs i avtalet mellan parterna.
Samtidigt har utsagts att entreprenören skall vara
skyldig att avhjälpa de fel och brister, som
påsynas vid garantibesiktningen. Däremot har det
citerade tillägget försvunnit i senare
författningar. De numera gällande garantibestämmelserna
lämnar intet uttryckligt besked om vad som skall
hända, om fel eller brister upptäcks först efter
den avtalade garantitidens utgång.
Reglernas tillämpning
Inom vida kretsar hos yrkesutövarna i
branschen har rått och råder den uppfattningen, att
garantitiden utgör slutpunkten för parternas
mellanhavanden enligt kontraktet och att
parterna därefter är fria från varandra. På
entreprenörsidan torde denna uppfattning grundas på att
beställaren under byggnadstiden vanligen låter
kontrollera arbetet — vid sidan av all
författ-ningsmässigt föreskriven kontroll genom
myndighet — samt att slutbesiktningen och
garantibesiktningen, som numera sedvanligen hålls, är
avsedda att definitivt avveckla kontraktet. I
praktiken har också mycket sällan förekommit
att ansvar gjorts gällande efter garantitidens
utgång. Detta kan naturligtvis bero på att fel eller
brister endast undantagsvis framträder efter
garantitiden. Men även där så varit fallet kan det
tänkas, att beställaren underlåtit att föra talan
just därför att han tillmätt garanitidens utgång
samma rättsliga betydelse som man gjort på
entreprenörhåll. Ett stöd för en sådan uppfattning
har tills för några år sedan funnits i rättsfallet
Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1913 s. 311:
En beställare hade efter garantitidens utgång själv hållit
besiktning och yrkat att därvid konstaterade fel och
brister skulle ersättas — i form av avdrag på innehållna
medel. Högsta Domstolen uttalade: Emedan åberopade
kontraktsbestämmelser måste så förstås att entreprenörens
ansvarighet varit begränsad till ett år från det arbetena blivit
slutligen avsynade och godkända, och då beställaren icke
styrkt, att han inom garantitiden för motparten tillkänna-
givit sig vilja tala å de omförmälda bristerna, så blev
beställarens talan ej bifallen.
Detta rättsfall tolkades så, att en mellan
parterna avtalad garantitid var att anse som en
särskild preskriptionstid, efter vilken parterna
skulle vara fria från varandra. Ett liknande
avgörande har även fällts av Stockholms
Rådhusrätt 1945:
Ett års garantitid var föreskriven. Rådhusrätten uttalade:
Ostridigt är att entreprenören icke underrättats om felen
förrän långt efter garantitidens utgång. Vid angivna
förhållande är entreprenören — även om skadan förorsakats
av bristfälligheter i arbetenas utförande — numera fri
för härav föranledd skada.
Denna dom fastställdes av Svea Hovrätt, vars
dom vann laga kraft.
Somliga har även velat analogivis åberopa den i
Köplagen § 54 stadgade preskriptionstiden på ett
år till stöd för uppfattningen om en förkortad
preskriptionstid vid entreprenadarbeten:
"Har köparen ej inom ett år från det godset av honom
mottagits givit säljaren meddelande, att han vill tala å fel
eller brist, have sin talan förlorat, utan så är att säljaren
åtagit sig att jämväl efter nämnda tid svara för godset,
eller .svikligt förfarande ligger säljaren till last."
Inom doktrinen är man emellertid fullt ense om
att en dylik analogi är utesluten på grund av att
denna paragraf har karaktären av ett rent
undantagsstadgande beträffande köp.
Men det har också förebragts skäl emot
uppfattningen att den allmänna preskriptionstiden
skall förkortas. Sålunda har Hugo Wikander i
sin avhandling Om det materiella arbetsbetinget
hävdat, att den tioåriga preskriptionstiden enligt
gällande rätt skall tillämpas. Han gör undantag
härifrån endast för det fall att det finns en
särskild klausul i avtalet mellan parterna, vilken
ger en otvetydig ledning för bedömande av vad
parterna avsett i fråga om garantitiden, dess
innehåll och utsträckning i tiden. Denna
uppfattning om tioårig preskription har kommit till
uttryck i en skiljedom 1945.
Sex år efter hållen slutbesiktning uppträdde vissa
deformationer i bjälklagen i en fabriksbyggnad. Verkställda
undersökningar visade att den utförda armeringen var
svagare än vad som föreskrivits i
entreprenadhandlingarna. Skiljemännen anförde: Garantibestämmelsen var ett
åtagande för entreprenören att svara för fel som yppats
under garantitiden men innebar icke någon inskränkning i
beställarens rätt att tala å fel, vilka icke kunnat vid
efter-besiktningen iakttagas utan avsevärda ingrepp i
byggnadskroppen.
Skiljenämnden dömde entreprenören såväl att reparera
skadan som också att gälda skadestånd, enär
felaktigheterna i fråga hade sin grund i grov vårdslöshet vid arbetenas
utförande.
Slutligen har frågan varit uppe i ett inom
branschen uppmärksammat rättsfall (NJA 1946
s. 666), det "Holmingska målet". Detta rättsfall
innebär nämligen en omsvängning i den
ståndpunkt som Högsta Domstolen intog i det citerade
rättsfallet 1913:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
