Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 21 februari 1956 - Hur stort bör ett jaktflygplan göras? av Tore Gullstrand och Hans Olof Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
, TEKNISK TIDSKRIFT
dem. Kostnaden per nedskjuten fiende skall
göras så liten som möjligt. Antas i varje duell
sannolikheten att bombplanet nedskjutes vara
Pi och sannolikheten att jaktplanet nedskjutes
vara p2 samt antalet dueller vara tillräckligt
stort för att en statistisk Poisson-process skall
föreligga, erhålles att det antal jaktplan n, som
måste insättas för att skjuta ned åtminstone en
fiende är
n =-
J_
Pi
Kostnaden för de insatta planen blir
S,
!k
pi
(14)
(15)
(16)
medan den riskerade förlustkostnaden blir
Pi
Beroende av den taktiska situationen är det
endera av dessa kostnader, som skall minimeras.
Är det fråga om ett långt utnötningskrig är det
givetvis förlustkostnaden Sf, som skall göras
minimal. För ett kort men intensivt krig är det
snarare totalinsatsen St, som skall minimeras.
För detta senare fall är Poisson-processen
måhända icke tillämpbar. Man bör i stället betrakta
en situation, där vid ett visst tillfälle ett eller
flera anfallande bombplan med hög
totalsannolikhet skall förhindras att nå sitt tilltänkta mål.
Uttrycken för kostnaderna blir i detta fall
betydligt mer invecklade, varför en noggrannare
analys lämnas därhän.
För minimering av förlustkostnader enligt ekv.
(16) fordras kännedom om det svårbestämda
sambandet mellan flygplankostnad Kt och
militärt värde, dvs. px och p2. Att för detta samband
avsätta t.ex. logaritmiska funktioner är
tänkbart, men resultatet torde bli av tvivelaktigt
värde, vilket framgått av några gjorda försök. I
stället kan man med fördel använda ekv. (16)
för att bestämma under vilka betingelser
ändringar från ett givet normalfall är gynnsamma
eller ej. Några schematiska exempel belyser
problemet. För ändamålet insättes ekv. (12) i ekv.
(16).
S/ = Wn (5 Cs + 2 Cm + Cn)
Pl
(17)
Man kan nu t.ex. fråga sig hur mycket
ned-kämpningssannolikheten pi minst måste öka för
att motivera viss ökning av militära lasten. Av
ekv. (17) inses att lineära förhållanden här
råder, dvs.
A
Pi
Pi
A Wn
" Wn
(18)
Detta innebär t.ex. att man kan ställa sig något
tveksam till att belasta flygplanet med ett
vikts-krävande priinäruppmätningsdon av typ radar,
om man inte samtidigt tar steget fullt ut och
använder uppmätta primärdata i ett sikte, som för
relativt liten tillsatsvikt ger hög ökning i
sannolikhet.
En annan fråga kan vara hur mycket
nedkämp-ningssannolikheten minst måste ökas för att
motivera införandet av en viktsekvivalent men
dyrare utrustning, t.ex. övergång från enkla
vapen såsom automatkanoner till jaktrobotar.
Skrives i ekv. (17)
erhålles
5 cs -f- 2 cm — Ci
A Pl A Cn 1
Pl
(19)
Cn j £l
Cn
eller med normalvärden insatta
A pX > 1 A Cn
Pl ~ 2 Cn
Om sålunda utrustningens kilopris genom den
dyrare utrustningen ökas exempelvis 20 %
måste sannolikheten minst öka 40 %, vilket väl
kan antas uppfyllt vid införande av robotar.
En intressant fråga är hur mycket
utrustningens kilopris får öka vid miniatyrisering. Man
erhåller
A Cn < A Wn
Cn ~ Wn
(20)
vilket säger att om utrustningen kan minska
10 % i vikt må kilopriset tillåtas gå upp 20 %.
Detta synes vara en rimlig ram.
Slutligen kan man uppställa frågan om
flygplanet kan göras mindre genom uppoffring av
prestanda, som då får kompenseras med större
antal flygplan. Anta att man konstruerar för en
lägre specifik dragkraft, vilket innebär att bl.a.
fart- och stigprestanda minskar. Räkningarna
blir här litet besvärliga, men slutresultatet blir
ungefärligen
Api< A6i
pi ~ bi
(21)
Den av prestandaförsämringen orsakade
minskningen i nedkämpningssannolikhet får sålunda
ej bli större än minskningen i specifik dragkraft.
Går man från ett överljud- till ett
underljudflyg-plan är detta säkerligen ej uppfyllt.
Alla dessa resonemang gäller givetvis dels för
flygplan av den skisserade normaltypen och dels
under förutsättning att flygplanets storlek
inklusive motor hela tiden följer med i
utrustningens viktsvariationer i enlighet med ekv. (5).
Slutord
Av föregående projektanalytiska diskussion
framgår att det i huvudsak finnes tre vägar, som
leder till lätta jaktflygplan:
minskning av flygplanets nyttiga last,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
