Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 21 februari 1956 - Andras erfarenheter - Viktekonomisk analys av konstruktionsdetaljer, av Å I - Effektivt konserveringsmedel för trä, av SHl - Vattensmorda lager, av SHl - Aluminiumplåt för taktäckning, av B Åhlgren - Superfina fibrer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Isokrombild (siffrorna anger isokromordningen)
och materialutnyttjningsdiagram för ringspant i två olika
utföranden; am anger i vilken grad materialet utnyttjas
(diagrammets "tyngdpunkt").
undersökes därefter alternativa konstruktioner. Fig. 2
visar hur man genom att ändra formen hos en ringspant
kommit fram till en lättare färdig produkt; i detta fall
undersöktes nio olika utformningar (R Hiltscher i
Konstruktion 1955). Å I
Effektivt konserveringsmedel för trä. Pentaklorfenol
är mycket giftig för insekter och svampar, som angriper
trä, och är därför ett utmärkt konserveringsmedel för
detta. Den anbringas som en 5—7,5 %> lösning i en lämplig
mineralolja. Fenolen smälter vid 175°C, avdunstar mycket
långsamt och är olöslig i vatten. Den ger därför skydd
under relativt lång tid och lakas inte ut, om trät blir vått.
Flera slag av mineralolja kan användas som
lösningsmedel, och valet mellan dem beror på de egenskaper man
önskar hos det behandlade virket. Vill man t.ex. undvika
missfärgning eller måla eller fernissa ytan efter
impreg-neringen, är lacknafta ett lämpligt lösningsmedel för
fenolen. önskar man däremot en oljig yta eller om
missfärgning inte spelar någon roll, används en tyngre olja. Om
trät är mycket tätt eller om djup inträngning fordras, kan
det vara bäst att impregnera under tryck, t.ex. 7 kp/cm2
vid upp till 80°C. Som lösningsmedel används då en
me-deltung eller tung olja.
En fördel med användning av en lösning i en tyngre olja
är att trät inte spricker så lätt efter impregneringen.
Lösningar av pentaklorfenol är i allmänhet mindre viskösa än
kreosotolja och tränger därför in i trät snabbare och
längre än denna. De är inte korrosiva men irriterar huden
och bör därför hanteras försikt (Wood juni 1955 s. 248—
250; ref. i E.P.A. Technical Digest No. 350). SHI
Vattensmorda lager. De flesta vanliga lagermaterialen
kan inte smörjas med vatten därför att detta är
korrode-rande, särskilt vid förhöjd temperatur. Lager i vissa av
Atomic Energy Commission använda apparater kan
emellertid smörjas bara med vatten av kärnfysikaliska skäl.
Teflon (polytetrafluoreten) har kemiska egenskaper, som
gör det lämpligt för användning i varmt vatten, och
dessutom mycket gynnsamma friktionsegenskaper.
Teflon flyter emellertid under tryck vid förhöjd
temperatur och kan därför inte användas till lager utan
stödmaterial. Man impregnerar därför poröst, pulvermetallurgiskt
rostfritt stål med Teflon till ett djup av 3—1 mm. Som
lagermetall lär detta material ha gjort utmärkt tjänst med
vatten som smörjmedel vid 93°C. Axeln var av
hårdförkro-mat stål (H B Nudelman & C H Sump i Metal Progress
1 aug. 1955 s. 112—113). SHI
Aluminiumplåt för taktäckning. I Sverige har
aluminium hittills använts endast i sparsam utsträckning till
tacktäckning och liknande byggnadsändamål. De äldsta
kända arbetena är garneringar i Stockholm från 1932 och
Göteborg 1934. Den första heltäckningen av tak utfördes
1947 på en industribyggnad utanför Stockholm. I dag finns
20—30 heltäckningar utförda med aluminiumplåt.
År 1954 tillsatte K. Byggnadsstyrelsen en
aluminiumkommitté med uppgift att utreda frågor rörande utvändiga
arbeten med aluminiumplåt. Omkring 75 olika objekt har
av denna kommitté studerats i Sverige, Danmark, Norge
och Schweiz. Det har visat sig att aluminium är ett
lämpligt material för utvändiga plåtarbeten under förutsättning
att hänsyn tas till materialets egenskaper vid arbetets
projektering och utförande.
I den atmosfär som råder i Sverige, såväl på landsbygden
som i städerna och såväl inne i landet som vid kusterna,
har aluminium i regel ett mycket gott korrosionsmotstånd,
som icke behöver förbättras genom ytbehandling
(anod-oxidering eller målning) om vissa allmänna villkor
uppfylls vid läggningen. Inom vissa områden med aggressiv
industri- eller marinatmosfär måste man dock räkna med
begränsad livslängd.
Alla ytor måste ha tillfredsställande lutning så att icke
vatten blir kvarstående. Med hänsyn till varierande praxis
vid läggningen har kommittén valt att rekommendera 5°
(1 : 10) som minsta lutning. Förekommer ytor med så
liten lutning att vatten inte snabbt rinner bort, bör de
målas med etsande grundfärg innehållande zinkkromat och
god täckfärg.
Kontakt mellan aluminium och koppar bör undvikas,
likaså mellan aluminium och oskyddat järn. Där sådan
kontakt är oundgängligen nödvändig, bör kontaktstället
isoleras med mellanliggande asfaltpapp eller övermålning.
Direkt beröring mellan aluminium och fuktigt murbruk,
betong eller trä, i synnerhet fuktigt trä impregnerat med
oorganiska salter, bör undvikas genom isolering med
asfaltpapp eller asfaltlack.
För taktäckning rekommenderas manganlegerat
aluminium (SM 5578 eller 3 S 1/4 H) i format 100 X 67 cm eller
i band ca 600 mm breda och högst 10 m långa. För
dub-belfalsning rekommenderas en plåttjocklek av 0,7 mm och
för enkelfalsning 0,9 mm. För takfall med en lutning under
14° rekommenderas dubbelfalsning, medan enkelfalsning
kan tillåtas vid mer än 14°. Alla falser tätas med en
blandning av lika delar rå och kokt linolja. Fasta kramlor på
30—35 cm inbördes avstånd används vid skivtäckning. Vid
bandtäckning används fasta kramlor endast inom ett smalt
band, i övrigt glidkramlor (A von Heijne vid sammanträde
på Svensk Byggtjänst den 28 november 1955). B Åhlgren
Superfina fibrer. Vid Naval Research Laboratory har
man tillverkat syntetfibrer med 0,1—0,2 n tjocklek. Mattor
av dem används för frånfiltrering av partiklar i aerosoler.
Nylon lär passa bäst som material och är effektivast vid
filtrering av rök, men polystyren, polymetylmetakrylat,
polyester och polytrifluorkloreten kan också användas. En
matta av den finaste nylonfibern, bara 0,5—0,75 mm tjock,
lär avlägsna 99,99 %> av aerosolpartiklar 0,3 n i diameter.
Man erhåller fibrerna genom att pressa en smälta av
termoplasten genom fina hål. De härvid erhållna trådarna
dras sedan ut i en stark ström av varmluft.
Fiberdiametern bestäms av luft- och munstyckstemperaturen,
luftens strömningshastighet och den hastighet varmed plasten
pressas genom munstyckets hål. De fyra faktorerna kan
varieras var och en för sig (Chemical & Engineering News
26 sept. 1955 s. 4048). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
