Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - För litet till för få för sent, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
, TEKNISK TIDSKRIFT
För litet till för få för sent
I april 1956 kommer hela ingenjörspersonalen,
några av matematikerna samt större delen av
laboratorie- och verkstadspersonalen vid
Matematikmaskinnämndens arbetsgrupp att lämna
gruppen. Möjligheterna för Nämnden att i
dagens läge förvärva ny ingenjörspersonal med
motsvarande kvalifikationer bedöms som
mycket små. Allt utvecklingsarbete på Besk liksom
på en ytterligare avancerad maskin måste läggas
ned. Nämnden torde komma att få begränsa sig
till att dels driva den existerande maskinen för
statliga och privata uppdragsgivare, dels
intensifiera arbetet inom den matematiska avdelningen.
De initiativ, tankar och uppslag som finns
inom arbetsgruppen kommer nu att fullföljas av
privatindustrin i Sverige varvid dock tonvikten
icke torde komma att läggas på stora maskiner
för vetenskapligt bruk eller mycket stora
räknearbeten utan snarare på typer avsedda för
allmän användning inom kontorsarbete och
industriellt beräkningsarbete.
I och för sig kan den utvecklingen inte
beklagas. Det är sunt och riktigt att det tekniska
utvecklingsarbetet på detta område drivs av
industrin. Det är också utomordentligt värdefullt att
de tekniker som fått en grundlig och långvarig
utbildning på det automatiska
räknemaskinområdet nu sprids ut i svenskt näringsliv, låt vara
tillsvidare till ett företag, för att arbeta vidare på
kommersiella linjer.
Den automatiska räknemaskinstekniken är inte
längre en exklusivitet som fordrar avskräckande
stora kapitalinsatser. Den går mot en utveckling
där sådana maskiner kommer att finnas
tillgängliga på varje större kontor, på varje större
industris planeringsavdelning,
konstruktionskontor och forskningslaboratorium. Vi skall vara
glada för att i Matematikmaskinnämndens hägn
möjligheter givits skickliga specialister att
utveckla sig, pröva sina idéer och få erfarenhet
som nu kan nyttiggöras i denna utveckling.
När man trots detta känner en stor olust inför
meddelandet om att matematikmaskingruppens
tekniska personal skall lämna sin anställning så
är det därför att detta är ett av de många
symtom man på senaste åren sett på att forskning
och utvecklingsarbete icke främjas av statsdrift.
När de ingenjörer och matematiker som nu
lämnar Matematikmaskinnämnden fattat sitt beslut
så ligger bakom detta en ständig, misslyckad
kamp för större förståelse för vetenskaplig och
teknisk arbetsmetodik, för frihet från
byråkratiskt tvång, för ekonomiska möjligheter att
snabbt realisera sunda och genomarbetade
planer, för personlig uppmuntran genom löner i
paritet med arbetsresultat och arbetsskicklighet,
för trygghet för egen och familjens del.
Förhållandena är ingalunda unika för
Matematikmaskinnämnden. Var och en inom
statsförvaltningen känner väl till hur lång och svår
vägen är till högre anslag och ökade antal
befattningar, hur oerhört långsamt nya principer
vinner insteg, hur hårt reglementen och
föreskrifter binder myndigheter och chefer, hur litet
utrymme som finns för individuell
personalbehandling.
Detta system är föga lämpat som ram för
teknisk forskning och tekniskt utvecklingsarbete.
Detta insågs redan av den Malmska utredningen
om den teknisk-vetenskapliga forskningens
ordnande, vilken föreslog inrättandet av
forskningsråd och statsunderstödda men administrativt
fristående forskningsinstitut. Samma synpunkter
ligger också bakom de friare former som tillåtits
för arbetet inom statens affärsdrivande verk och
i de statliga bolagen.
Det finns emellertid forskning och
utvecklingsarbete som måste utföras med statliga medel och
som måste ge resultat och där hittills prövade
friare former icke räcker till.
Matematikmaskinnämndens arbetsgrupp är ett exempel.
Försvarsforskningen är ett annat. Vi har sett hur
ledningen för Försvarets Forskningsanstalt slagit
sina pannor blodiga mot byråkratin, hur de
nekats tjänster och hur de nekats anslag till
omkostnader och löner. Vi har sett hur
omsättningen på teknisk personal hos myndigheter och
verk tagit rent groteska proportioner.
Det är värt att betona att det här inte bara rör
sig om en statlig lönepolitik. Det är frågan om
hela systemet för statligt stöd till forskning och
utveckling. Det gäller att skapa smidigare
former för medelanvisning, för planering, för
personalanställning osv. Kan inte den frågan lösas
så torde en mycket stor del av de medel som
staten vill lägga ner på teknisk forskning och
utvecklingsarbete vara bortkastade. Det är hög tid
att något här göres, att man bryter traditionen
att för sent ge för litet till för få.
G AH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
