Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Ftalsyraanhydrid — tillverkning och användning, av Berndt-Sigurd Berndtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
, TEKNISK TIDSKRIFT
Ifylvols
Ren fialsyraanhijdrid
Fig. 2. Flytschema för tillverkning av ftalsyraanhydrid.
Den erhållna ftalsyraanhydrid-luftblandningen
får passera en kylare där den antar en
temperatur strax över ftalsyraanhydridens daggpunkt ca
140°C. Den går sedan till kondensorsystemet där
ftalsyraanhydriden kondenseras ut i fast form.
Restgaserna passerar ett tvättsystem innan de
släpps ut i atmosfären.
Den råa ftalsyraanhydrid, som fås i
kondensorerna, har en renhetsgrad på ca 98 %.
Föroreningarna är framför allt maleinsyraanhydrid och
naf-tokinon; dessutom förekommer spår av
polymeriserad naftokinon och liknande tjärartade
produkter. Den råa anhydriden destilleras därför i
en fyllkroppskolonn. Destillatet, som är färglöst
och praktiskt taget ren ftalsyraanhydrid, rinner
ned på en roterande kylvals från vilken
slutprodukten skrapas av i form av flingor.
Processen bjuder på flera problem.
Reaktionstemperaturen spelar en avgörande roll för
utbytet av ftalsyraanhydrid. Kylningsmetoden är
därför av stor betydelse. I vissa fall används helt
enkelt luft; i andra, särskilt i Tyskland,
utnyttjas huvudsakligen saltsmältor som kylmedium,
men också andra smältor, t.ex. av metaller,
kommer i fråga. I USA torde kylning med kvicksilver
vara rätt vanlig, och denna metod tillämpas
också i den svenska anläggningen.
Med kvicksilver som kylmedium kan man göra
en mycket kompakt konstruktion så att en
relativt stor oxidationskapacitet uppnås vid en given
volym hos reaktionskärlet. Vidare kan man hålla
temperaturen konstant med mycket snäva
toleranser genom att låta metallen koka vid olika
tryck. Kokande kvicksilver ger också en elegant
metod för förvärmning av den ingående
gasblandningen. Slutligen är det inte liksom salt-
smältor korroderande, och då det inte heller
stelnar vid avsvalning, gör det anläggningen mer
anpassningsbar och mindre känslig för längre
driftavbrott.
De stora nackdelarna med kvicksilver är
naturligtvis framför allt dess höga pris (30—40
kr/kg) och dess giftighet. Denna fordrar att
mycket stor vaksamhet iakttas, ty den högsta
tillåtna kvicksilverkoncentrationen i luft är bara
0,1 mg/m3. Den apparatur, som innehåller
kvicksilver, måste därför vara utförd med särskild
omsorg så att ingen läckning kan uppstå.
Luftens kvicksilverhalt mäts regelbundet. Trots att
för närvarande fem oxidationsenheter
innehållande ca 40 t kokande kvicksilver är i gång är
luften i lokalen praktiskt taget kvicksilverfri.
Brand- och explosionsriskerna fordrar
uppmärksamhet då både naftalen och
ftalsyraanhydrid finns i gasform. Gas- och dammexplosioner
måste därför hindras. De båda produkternas
explosionsgränser är ca 1 resp. 10 vol-%, och
ex-plosionstryckkurvan har mellan dem ett
maximum på 6—8 kp/cm2, räknat på en ursprunglig
gasblandning av atmosfärstryck.
Explosions-tryckkurvans lutning är som vanligt större
intill den undre explosionsgränsen än intill den
övre.
Man arbetar strax under den undre
explosionsgränsen, och det är därför av största vikt att den
kritiska koncentrationen av brännbart ämne inte
överskrids. Hela processen regleras därför i stor
utsträckning automatiskt varigenom luft- och
naftalenmängden, tryck och temperatur kan
hållas inom så snäva gränser som möjligt.
Trots detta har två explosioner eller bränder
inträffat. Den primära orsaken härtill har inte
säkert kunnat fastställas, men det synes mest
sannolikt att den varit bildning av poryfort kol
eller något liknande material vars antändning
kanske katalyserats av järnsalter av
malein-eller ftalsyra.
Soab producerar i dag drygt 2 500 t/år
ftalsyraanhydrid som helt och hållet förbrukas inom
företaget. Ftalsyraanhydrid har blivit en av
nyckelprodukterna inom organisk-kemisk industri.
Världsproduktionen kan i dag uppskattas till ca
200 000 t/år, varav åtminstone ca 80 % förbrukas
inom plastindustrin för tillverkning av alkyder
och mjukningsinedel.
Alkyder
Tillverkning av alkyder och för övrigt flera
andra syntetiska lackhartser torde ha tagits upp
på grund av en önskan att modifiera och
förbättra torkande oljors egenskaper enligt en
tillförlitligare och effektivare metod än den
tidigare gängse, som bestod i tillsats av olika
natur-hartser eller syntetiska hartser. De
fettsyramodi-fierade alkyderna, som kom i början av
1930-talet, ger ett sätt att åstadkomma en så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
