Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Ftalsyraanhydrid — tillverkning och användning, av Berndt-Sigurd Berndtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
225
Ftalsyraanhydrid
— tillverkning och användning
Civilingenjör Berndt-Sigurd Berndtsson, Göteborg
Redan under 1930-talet hade man i Tyskland
börjat använda alkyder för tillverkning av
syntetiska färger oeh läcker, och dessa nya
produkter ansågs ha goda utsikter att hävda sig i
framtiden. Den vanligaste och större grupp av
alkyder, som kommer i fråga för färg- och
lacktillverkning, är polykondensationsprodukter av
ftal-syra, glycerol och linolja.
Då den svenska linoljetillverkningen var
beroende av import av linfrö, huvudsakligen från
Sydamerika, uppstod svårigheter för bl.a.
Svenska Oljeslageri AB (Soab) att hålla driften i gång
under andra världskriget. Man beslöt därför att
tillverka alkyder. Begränsade mängder linfrö
kunde erhållas, delvis från svenska odlingar,
och man hade utrustning för spaltning av oljor
öch destillation av den härvid erhållna
råglyce-rolen.
För att kunna sätta i gång tillverkning av
alkyder fordrades alltså att tillgången på
ftalsyraanhydrid tryggades. Råvaran för denna är
naf-talen, som kunde erhållas från gasverken.
Ftalsyraanhydrid tillverkades i kommersiell skala
både i Tyskland och USA, men på grund av
kriget visade det sig omöjligt att från något av
dessa länder få licens på en tillverkningsmetod.
Man måste därför utarbeta en sådan.
Ftalsyraanhydrid
Den mest använda metoden för tillverkning av
ftalsyraanhydrid är numera katalytisk
gasfasoxidation av naftalen, erhållen vid
torrdestillation av stenkol i gas- och koksverk. Som
oxidationsmedel används luft. Man använder en
reaktionstemperatur som, beroende på katalysatorns
natur, varierar mellan 250 och 500°C.
Först oxideras naftalenen till naftokinon (fig.
1). Därefter klyvs kinonringen varvid
ftalsyraanhydrid bildas. Reaktionen kan vid för stark
oxidation gå vidare varvid ftalsyraanhydriden
ger maleinsyraanhydrid eller t.o.m. fullständigt
oxideras till koldioxid och vatten. Naftokinon
och maleinsyraanhydrid uppstår alltid som
biprodukter i större eller mindre utsträckning.
Utdrag ur föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 5 oktober
1955.
668.743.42
Dessutom kan bireaktioner uppstå, t.ex.
dekar-boxylering av ftalsyraanhydriden till
bensoe-syra.
Största utbyte av ftalsyraanhydrid uppnås vid
en viss temperatur och kontakttid. Man
använder alltid ett betydande syreöverskott vilket kan
varieras inom ganska vida gränser utan att
utbytet av ftalsyra påverkas alltför mycket.
Reaktionsvärmet är av storleksordningen 3 500
kcal/kg naftalen.
Råvaran är varmpressad naftalen som efter
smältning och filtrering samlas i en
lagerbehållare (fig. 2). Från denna matas en förgasare i
vilken en luft-naftalenblandning med konstant
sammansättning erhålles. Den späds sedan ut
med mera luft (sekundärluft) så att
viktförhållandet luft : naftalen blir ca 30 : 1.
Naftalenkon-centrationen är då något under 1 vol-%.
Gasblandningen leds genom kontaktugnen där
naftalenen oxideras vid 400—500°C. Reaktionen
sker vid en kornformig
vanadinpentoxidkataly-sator som är packad i ett antal parallellkopplade,
vertikala tuber. Dessa omspolas på utsidan av
en kylvätska varigenom reaktionstemperaturen
kan hållas inom mycket snäva gränser.
o
Fig. 1. Oxidation av naftalen; uppifrån och ned: bildning
av naftokinon och ftalsyraanhydrid, summaformel för
dessa reaktioner, bildning av maleinsyraanhydrid vid stark
oxidation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
