Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1956 - Nya metoder - Smälteldstäder i ångpannor, av Wll - Sintring av kisbränder, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
, TEKNISK TIDSKRIFT
mansättning och smältningsförhållanden. Svårsmälta
slagger kan göras mer lättsmälta, om man i bränslet blandar
in en mindre kvantitet kol med lättsmält aska.
En viktig fråga vid smälteldstäder är drift vid
delbelastningar. Vid minskad belastning sjunker temperaturen i
eldstaden och man kommer relativt snart till en
temperatur, då slaggen ej längre smälter. Belastningsområdet blir
då ganska begränsat, fig. 6, och det är beroende av
bränslets halt flyktiga ämnen. Ett gasrikare bränsle ger sålunda
möjlighet till lägre belastning än ett gasfattigt.
Verkningsgraden för ångpannor med smälteldstäder
anses bli något högre än för ångpannor med
torrbotteneld-städer. Man får vid smält aska praktiskt taget fullständig
utbränning av kolet och därför ingen förlust genom
oförbränt, under det att man även vid en god torreldstad kan
få 5—15 % oförbränt i askan. Detta är av betydelse
speciellt vid höga askhalter. Dessutom kan man vid
smälteldstäder vanligen arbeta med mycket låga luftöverskott,
mellan 5 och 25 »/o, vilket medför en minskad avgasförlust.
För att få en tillfredsställande drift vid smälteldstäder är
man för övrigt tvingad att elda med litet luftöverskott,
emedan temperaturen i eldstaden i annat fall blir för
låg.
Värmet i den smälta askan utgör emellertid en extra
förlust. Vid eldning med ett kol med 10 % aska förlorar man
i storleksordningen 1 %> av bränslets värmevärde i den
smälta slaggen, om man inte på något sätt kan nyttiggöra
spolvattnet för kylningen. Detta får i allmänhet 60—90°C
temperatur. Kol med askhalter upp till 30 °/o kan utan
svårighet eldas i smälteldstäder, i speciella konstruktioner
upp till 40 %>.
Effekten för hjälpmaskiner till ångpannedriften är, om
man bortser från matarpumparna, vid eldstäder enligt
fig. 2 och 3 ca 3,5 kWh/t ånga, vilket är ungefär samma
värde som vid torreldstäder. För cykloneldstäder enligt
fig. 4 t.v. och t.h. är hjälpmaskinernas effektbehov 4,5—5,5
kWh/t ånga.
Vid eldning i cykloneldstäder behöver kolet inte vara
särskilt fint målet utan det räcker med 30—50 °/o finare än
0,09 mm. Vid smälteldstäder enligt fig. 2 och 3 måste man
emellertid ha något finare malt kolpulver, mellan 65 och
Fig. 3. Slutna smälteldstäder med slaggrost;
eldstadsbelastning 0,9—1 MW/m’.
Fig. 5. Primär
avskiljning av aska vid olika
askhalter i bränslet; 1
smälteldstäder enligt
fig. 2 och 3, 2
cykloneldstäder enligt fig. 4.
Fig. 4. Cyklomeldstäder; t.v. och i mitten tangentiell
koltillförsel; a luftinbldsning, b krage, c öppning till
sekundäreldstad d, e slaggrost, f askhål, g koltillförsel;
eldstadsbelastning 1,7—3,5 MW/m’.
88 % finare än 0,09 mm, den undre gränsen gällande för
gasrika kol och den övre för magra kol. Det är alltså
endast vid cykloneldstäder man kan göra några
besparingar i fråga om malningskostnaderna (L Spennemann i
Elektrizitätswirtschaft 20 nov. 1955 s. 761—768). Wll
Sintring av kisbränder. I Sverige förbrukades 1954
svavelråvaror, innehållande sammanlagt 292 000 t svavel. Av
detta kom 72 °/o från svavelkis, övervägande från Bolidens
gruvor på Skelleftefältet. Samma år förbrukades vid
tillverkning av sulfitmassa 151 000 t svavel varav 61 % ur
svavelkis. Denna, som fås i form av slig med ca 50 °/o S,
rostas vid sulfitfabrikerna för utvinning av svaveldioxid
till koksyra varvid man får en återstod, kisbränder, som
innehåller ca 64 %> Fe, 0,5—0,25 °/o S, < 1 °/o Zn, < 0,3 °/o
Cu, < 0,1 °/o As och några tusendels procent fosfor.
På grund av sammansättningen är kisbränderna alltså en
högvärdig järnmalm som dock innehåller några icke
önskvärda föroreningar varigenom de har lågt
försäljningsvärde; en bidragande orsak härtill är deras pulverform
som gör deras hantering i masugnarna besvärlig. Vanligen
exporteras kisbränderna till hyttor på kontinenten, vilka
arbetar med fattiga järnmalmer.
En högvärdig järnmalm skulle emellertid erhållas av
kisbränderna, om deras halt av föroreningar minskades, och
det finkorniga materialet överfördes till sinter med
tillräcklig hållfasthet för uppsättning på masugn. Vid Bolidens
Gruvaktiebolag har man därför utarbetat ett kontinuerligt
förfarande för sintring av kisbränder. I den första
fullstora anläggningen (vid Mo & Domsjös sulfitfabrik i
Alfredshem) har man nu tillverkat ca 1 000 t sinter av hög
kvalitet.
Kisbränderna överförs till styckeform genom upphettning
Relativ belastning
i
Fig. 6. Lägsta belastning vid smälteldstäder enligt fig. 2
och 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
