Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Försöksverksamheten vid Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratoriet, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 1956
281
Försöksverksamheten vid Vattenfallsstyrelsens
vattenbyggnadslaboratorium
Civilingenjör Stig Angelin, Älvkarleby
Att på bästa sätt utnyttja i ett
-vattenbyggnads-laboratorium tillgänglig golvyta till modeller är
ett problem som löses på samma sätt som man
lägger puzzle. Ju mindre överskottsutrymme man
har till förfogande desto viktigare är det att
puzzlet blir rätt lagt. Man måste vid planeringen
göra klart för sig programmet för så lång tid
framåt som det är möjligt och söka uppskatta
hur länge de olika modellerna kommer att ligga
kvar, så att den inbördes placeringen (fig. 1) blir
lämplig. Vid Vattenfallsstyrelsens
vattenbyggnadslaboratorium i Älvkarleby (Tekn. T. 1956
s. 199) har vi vid årsskiftet 1955/56 ca 30 olika
modeller i arbete. Något nämnvärt
överskottsutrymme utöver de absolut nödvändiga
trafik-och arbetsutrymmena finns inte.
Då man planerar en modell och väljer
modell-skala måste man göra klart för sig, vilka problem
man avser att undersöka i modellen och vilka
krav man med ledning härav måste ställa på
den. Ett modellförsök baserat på en alltför liten
eller till utförandet felaktig modell kan vara
sämre än inget försök alls, eftersom man därvid
mycket lätt kan dra felaktiga slutsatser av
modellstudierna.
Vid stora modellskalor blir ofta vattenbehovet
eller möjligheterna att med rimliga åtgärder
säkert mäta vattenmängden bestämmande för
modellskalan. Om man skall åskådliggöra en
vårflod på t.ex. 2 000 m3/s så fordras 20 1/s i skala
1:100, ca 200 1/s i skala 1:40 och ca 2 300 1/s i
skala 1:15.
Modeller med förställd höjd- och längdskala
fordrar mindre utrymme och mindre
vattenmängd, men bör undvikas för den typ av
undersökningar som normalt förekommer i
laboratoriet.
De modellskalor vi använder ligger vanligtvis
mellan 1:100 och 1:15. Skalan 1:100 är ganska
vanlig för översiktliga undersökningar där man
inte räknar med ingående detaljstudier. Ofta
görs förberedande försök i skala 1:100 och med
ledning av dessa bygger man sedan en modell i
större skala omfattande ett mindre avsnitt av
älven eller anläggningen. Skalan 1:40, som vi
om möjligt använder för kraftverksmodeller, ti 11—
626.001.57
låter mestadels, att även erforderliga
detaljutformningar kan ske i huvudmodellen, fig. 2.
Skalor mellan 1:15 och 1:25 används för
detaljutformning och detalj studium, oftast av
begränsade byggnadsdelar såsom luckor, skibord, vissa
typer av energiomvandlare, nya oprövade
konstruktioner osv. Dessa detaljmodeller utföres
ofta helt eller delvis av plastglas eller byggs in i
en ränna med glasväggar, fig. 3.
Modellbyggnad
Den gamla byggnaden vid laboratoriet är utförd
med betonggolv för modellerna. I den nya beslöt
vi, att inte från början utföra något sådant, utan
lade endast en stabil sand- och grusbädd, som
packades hårt till golvhöjden genom vattning
och vibrering. Detta utförande medförde en
avsevärd besparing och har visat sig mycket lämp-
[-Pann-rum-]
{+Pann-
rum+}
Fig. 1.
Modellplaceringen i nya hallen
januari 1956.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
