Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Försöksverksamheten vid Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratoriet, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Modell i skala 1 : 40.
Utprovning au
fångdammsomlägg-ning under byggnadstiden.
ligt åtminstone med den modellbyggnadsteknik
som tillämpas vid laboratoriet.
Begränsningsväggarna muras av betongblock,
normalt med murbruk endast i översta skiftet.
Riktbalkar monteras för mallar,
utsättningslinjer och dylikt, fig. 4. Murarna blir på detta sätt
väsentligt billigare och mycket fortare färdiga
än motsvarande väggar av betong. Stenen kan
användas flera gånger.
Utrymmet mellan begränsningsväggarna fylls
med sand som packas väl genom vattenspolning
och vibrering till ungefär 4 cm under färdig
modellbotten. Dennas läge erhålles med hjälp av
mallar sågade ur träfiberplatta. Om möjligt
byggs modellen och väggarna så, att
fyllningsmaterialet kan transporteras med lastbil ända in
på platsen.
Den slutliga modellbottnen gjutes för hand som
ett ca 4 cm tjockt betongskikt till i höjd med
mallarnas underkant. Detta betongskal måste
göras omsorgsfullt, för att man skall få en
vattentät modell med rätt nivå.
övriga modelldelar såsom pelare, luckor, intag,
flottningsrännor osv. utförs av trä, betong,
mässing, järn eller plastglas. Trä bör dock undvikas
Fig. 3. Modell av utskov och energiomvandlare för
regleringsdamm utförd av plastglas i skala 1 :25.
så långt som möjligt för mera permanent
inbyggnad i en modell med tanke på svällning och
torkning. Plastglaset är ett utmärkt material för
modeller genom att det är formbart efter
uppvärmning till ca 150°, fig. 5. Man kan utföra
komplicerade modelldelar och får modellen i ett
genomskinligt material, där man kan studera
strömningsförhållandena även i slutna sektioner samt
från sidan eller underifrån.
All modellbyggnad måste ske med tanke på att
man under provningarna lätt skall kunna ändra
utförandet.
Mätteknik
För vattenmängdsmätningarna används så gott
som uteslutande mätbassänger med triangulära
mätöverfall, Thomsonöverfall. Vattenmängden
grovregleras med stora ventiler i tilloppsrören
och fininställes med hjälp av 3"—4" ventiler i
avtappningsrör i bassängen. Bassängerna är
utförda av plåt och kan enkelt flyttas.
Vattenståndet i mätbassängerna liksom i modellerna i
övrigt, mäts med spetsniätare med en noggrannhet
av 0,1 mm.
Hastighetsmätningar sker med flygel, pitotrör
eller flottör. För kartläggning av ytströmmarna
användes ofta en fotografisk metod för
flottör-mätning. Över modellen spanns då ett
koordi-natnät av trådar. Flottörer med tända
stearinljus eller andra ljuskällor får därefter flyta fram
över vattnet medan modellen fotograferas
intermittent med t.ex. 0,5 s intervall, från en kamera
så högt över modellen som möjligt, fig. 6. På
kortet får man då en strömningsbild ur vilken man
även enkelt kan räkna ut hastigheterna.
Tryck mäts vanligen med vattenståndsrör
kopplade till små tryckurtag i den konstruktion vars
tryck skall undersökas. Åverkande belastningar
på en konstruktion har även vägts direkt.
Förloppet vid relativt snabbt varierande
förhållanden studeras ofta med ultrarapidfilmning och
i något fall med robotkamera. Vågförloppet i
kraftstationsintag och uppströms dessa vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
