Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1956 - Nya metoder - Keramiska skär för metallbearbetning, av OA — SHl - Separering genom kontinuerlig kristallisation, av HMe - Standardelement för elinstallationen inom verkstäder, av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1956
321
obetydligt, om skäret är rätt format. Ingen skärvätska
behövs och god ytfinhet erhålls.
De livslängder som för närvarande uppnåtts vid prov
med normala bearbetningsdata i vanliga ståltyper ligger
mellan 10 och 300 min. Spridningen i resultaten är ganska
stor. Enligt ryska prov skulle utslitningstiden vara av
samma storleksordning som för hårdmetall av Sl-kvalitet vid
bearbetning av stål. Skärhastigheter på upp till 300 m/min,
vid fXs< 3 X 0,3 mm2 spånarea har använts vid
svarvning av kolstål med 65 kp/mm2 brottgräns. Fordringarna
på en stabil uppspänning av verktygen och en
vibrationsfri verktygsmaskin är större än vid användning av
hårdmetallverktyg. De keramiska skären fästs mekaniskt vid
speciellt utformade hållare. Negativ spånvinkel (ca 10°)
eller positiv spånvinkel (ca 10°) med en ca 0,2 mm bred
negativ fas med 2—10° vinkel rekommenderas.
Vid minsta tecken till skada eller förslitning måste ett
keramiskt skär tas ned och slipas om. På grund av
aluminiumoxidens goda värmeresistens kan skären formas
genom torrslipning mot diamantskiva av samma typ som
begagnas för hårdmetallskär. De keramiska skären
uppges vara avsevärt billigare än skär av konventionella
material, enligt ryska uppgifter kostar de bara omkring en
tiondel så mycket (Mc Graw-Hill International
Management Digest jan. 1956 s. 44; Grudow—Zyganowa:
"Kera-mikbestückte Schneidwerkzeuge." Leipzig 1954).
O A — SHl
Separering genom kontinuerlig kristallisation. I USA
har man utarbetat en ny metod för separering av vätskor,
grundad på kontinuerlig fraktionerad kristallisation. I det
aktuella fallet har man arbetat med råxylen, men metoden
kan givetvis användas även på andra blandningar som
svårligen kan separeras genom destillation. Kokpunkterna
för de tre xylenerna ligger inom ett litet område, vilket
däremot inte är fallet med deras fryspunkter, som skiljer
sig med ca 45°C.
Råvara är en blandning av xylenerna och etylbensen,
innehållande 16—18 %> p-xylen. Ur blandningen vill man
isolera p-xylenen, som är råvara vid framställning av
poly-esterfiber och andra tereftalsyraestrar. Årsförbrukningen
i USA väntas 1960 uppgå till 45 500 t.
Tidigare har man använt satsvis kristallisation i två steg.
Vid den kontinuerliga metoden används en kolonn (fig. 1).
Först anrikas råxylenen till ca 65 °/o p-xylen genom
kristallisering och filtrering. Den anrikade råvaran kyls till
— 18°C med ammoniak, då man får en tjock kristallgröt,
som matas in i kolonnen. Här pressas gröten samman till
en kompakt kristallmassa. Moderlut sprutar härvid ut
genom filter, inbyggda i kolonnväggen. Samtidigt pressas kri-
stallmassan vidare ner mot en värmeplatta i kolonnens
botten där 98 %> p-xylen rinner ut genom en
reduceringsventil.
Genom att övertryck hålls i bottenzonen pressas en del
ren p-xylen upp genom kristallmassan och ut genom
sid-filtren. Detta har samma effekt som återflödet vid
fraktionerad destillation. Det finns också en
koncentrationsgra-dient i kolonnen, ty p-xylen av stigande renhet, först i fast,
sedan i flytande form, flyter ner mot bottnen. Tack vare
motströmsverkan får man 98 °/o p-xylen, men renheten
kan med vissa justeringar ökas till 99 %> eller mera.
Det anrikade tillflödet för kristallisationskolonnen fås på
följande sätt. En matarpump blandar 40 °/o p-xylen,
avfiltrerad från kolonnen, med råxylen. Blandningen, som
håller 20 °/o p-xylen, kyls i en förkylare till — 40°C med
moderlut från den anrikade produkten. Sedan sänks dess
temperatur till — 77°C med kokande etylen, då 75 %> av
p-xylenen kristalliserar, och man får en gröt med ca 15 °/o
fast substans. Därför måste skrapor användas i kylarna,
så att dessa inte blir igentäppta. Man måste också reglera
processen så att inte o- eller m-xylen kristalliserar.
Blandningen filtreras sedan kontinuerligt i ett dukklätt,
roterande trumfilter genom omväxlande evakuering och
luftinblåsning genom en ventil i trummans centrum. Man
får en filterkaka, innehållande 60—65 %> p-xylen som
lösgörs från filtret med skrapor och förs till ett smältkärl.
Vätskan från detta går till en lagerbehållare. Moderluten
från filtret pumpas genom förkylaren till en
lagerbehållare.
Filterduken täpps så småningom igen av fina kristaller.
Den tvättas då med varm moderlut. Fuktighet måste
hållas borta då filtret annars snabbt skulle sättas igen av is.
Hela systemet är därför slutet, och torr luft cirkulerar
genom filter och vakuumpump (Chemical Engineering dec.
1955 s. 128). HMe
Standardelement för elinstallationen inom verkstäder.
Den snabba tekniska utvecklingen nödvändiggör ofta
ändringar av installationen i mekaniska verkstäder. Detta
orsakar vanligen relativt dyrbara ändringar av de elektriska
installationerna, som förlagts fast på väggarna och taket
eller under golvet. Dessa olägenheter kan undvikas genom
att bygga upp installationssystemet av standardelement,
som enkelt tillåter anslutning av godtyckliga
förbrukningsobjekt.
Ledarna består av fyra kopparskenor som inneslutes i
stålplåtlådor. Lådorna har dimensionen 252 X 102 mm och
tillverkas i en standardlängd på 2,4 m. De kan kopplas
ihop på godtyckligt sätt. På varje 0,6 m kan anslutas en
med säkring försedd anslutningsbox som via en kabel kan
Fig. 1. Apparat för kontinuerlig
fraktionerad kristallisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
